Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat titlar som Herr, Fru och Fröken i boktiteln (även Madame, Mr. osv). Här är min trio:
Boken är speciell på det sättet att där finns vålnader som visar sig, och för detta blev Selma Lagerlöf kritiserad. Men vad då? Det finns en vålnad i Hamlet också, och trots det brukar Shakespeare ses som en hyfsad författare.
I denna bok mördas den rike herr Arne och allt hans husfolk av trenne skotska knektar. Endast fosterdottern Elsalill överlever. När Elsalill en kort tid senare träffar Sir Archie, blir hon förälskad i honom. Men genom den döda fostersysterns försorg inser hon att Sir Archie är just den man som dödat systern.
För Elsalill blir det ett moraliskt dilemma. Kan hon förråda mannen hon älskar?
Det är en riktig Lagerlöfsaga, och det är en högtidsstund för alla som likt mig älskar Selma Lagerlöf att läsa denna bok.
Den handlar om ägaren av ett modevaruhus, fru Ingeborg, och hennes förfall. Den sägs vara ett psykologiskt mästerverk, men tyvärr har nog boken åldrats. Det är ju nästan 100 år sedan den kom ut.
Jag tyckte ärligt talat att boken var ganska tråkig, och inte blev det väl bättre av alla latinska och franska sentenser som författaren kryddat boken med.
Det fanns nog inte en enda vettig person i boken. Ingeborgs son Kurt älskar sin mamma och kan inte tänka sig att gifta sig så länge mamman lever. (Hur sjukt är inte det?) Men han får ändå ihop det med mammans väninna, en narcissistisk skådespelerska. Ingeborgs dotter Sussi gör inte mycket väsen av sig. Hon är olycklig i största allmänhet. Hennes fästman, Louis de Lorche, är en svag ynkrygg som tycker att "allt är lika bra." Honom förälskar sig fru Ingeborg i. Och så har vi då hembiträdet, Tysta Marie, som går omkring hela dagarna och mumlar för sig själv.
Slutligen Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson.
Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.
Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske Mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.
Genom Mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss r Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.
Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.
