En smakebit på søndag - Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken (nåja, novellen) jag läser heter Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter och är skriven av Håkan Nesser.

Omslaget ser annorlunda på mitt ex. Det är två noveller, den här av Håkan Nesser, och en av Åsa Larsson.

Första gången Maarten träffar David Perowne är på Harrys krog en regnig torsdagskväll i november. Efter ett par drinkar börjar Perowne berätta en högst märklig historia om hans hustru, Marlene. Perowne påstår sig känna henne mycket väl och kan avslöja en svart hemlighet i hennes liv, ur hennes mörka förflutna. Hennes riktiga namn är inte Marlene, utan Clara Maxwell. Perowne kände henne för många år sedan, hon har i själva verket varit gift med hans bäste vän.

Smakbiten är hämtad från sidan 5:

Jag slog i en skvätt vatten i mitt glas och drack en klunk. Bartendern återgick till den stumma boxningsmatchen på teven. David Perowne betraktade mig medan han lät en tandpetare vandra från mungipa till mungipa. Jag gissade att han var en av de där nervösa typerna som slutat röka men inte lyckats bli av med oralsuget. Teorin sprack efter några sekunder, då han bröt av tandpetaren och fiskade upp en cigarett ur ett paket i bröstfickan. Han tände den omständligt med en zippotändare och släppte mig inte med blicken.

Veckans mening v. 50 2023

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från novellen Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter av Håkan Nesser

Vårt bröllop var en mycket privat historia; det var Marlene som ville ha det på det viset och eftersom mitt första äktenskap, de fem bortkastade åren med Brigitte, hade inletts med en överviktig kyrkvigsel och en efterföljande fest för hundratrettio personer, hade jag inget att invända.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu tar Veckans mening en veckas julledigt. Dan före julafton är det så mycket annat som ska fixas. Men kommer åter dan före nyårsafton.

Helgfrågan v. 50

Helgfråga från Mias bokhörna. Om önskelistor. Skriver man såna i min ålder? Helgfrågan lyder:

Har du någon bokönskelista?

Jag sa till äldsta dottern att jag kan tänka mig en deckare i julklapp. Hon får själv välja vilken, men den ska vara nyutgiven så är risken liten att jag redan har den.

-Dagens visdomsord 2023-12-13

När du över tacksamhet infinner sig naturligt respekt och värdighet gentemot alla andra. (Dalai Lama)

Veckans kulturfråga v. 50 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det handlar om bokinköp. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken var den senaste bok du köpte? Varför just den?

Det var nog Den sista människan av Mary Shelley. Egentligen var jag ute efter De sista och de första människorna av Olaf Stapledon när jag sprang på Shelleys bok. Ett av hennes viktigaste verk läste jag, även om hon nog är mest känd för Frankenstein.

Enligt baksidestexten skrevs boken åren efter att två av hennes barn och maken Percy Bysshe Shelley omkommit och är något av en lysande och ödesdiger uppgörelse med både livet självt och samtidens romantiska och upplysningsidealistiska idéer.

Jag blev nyfiken på den och köpte den som en julklapp till mig själv. Jadå, jag har slagit in den i fint julklappspapper.

Tisdagstrion: Alexander, Alexandra, Alex och Alexis

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Alexander, Alexandra, Alex och Alexis (författarnamn eller person i en bok). Här är min trio:

Alexander McCall Smith föddes i Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) med flyttade redan som 18-åring till Skottland. Han är mest känd för sina böcker om Damernas Detektivbyrå med privatdetektiven Mma Ramotswe.

Det gamla riket av Vilhelm Moberg är en gammal goding. Den kom ut 1952 och är en samhällssatir där Moberg gisslar det han upplevde som rättsröta i det svenska samhället.
Handlingen är dock förlagd i det fiktiva kungadömet Idyllien, där konung Alexander XVI regerar. Landet har en ofantlig byråkrati, som bara växer. Men det som oroar samhällets toppskikt är något annat, nämligen att Den Stora Statshemligheten ska läcka ut. Denna hemlighet är att kungen har homosexuella böjelser. Därför är hovet utsatt för utpressning och man betalar pengar från kontot För nådigt känt ändamål.
Där finns även kyrkoledare, som anmäls för brott, men ingenting händer. Allt avskrivs.
Det är inte så svårt att förstå att det är Haijbyaffären och Kejneaffären, som Moberg skriver om. Även kyrkoledares snaskiga affärer hade verklighetsbakgrund i Sverige.
En rolig idé att utgå från ett fiktivt land för att egentligen skriva om missförhållanden i Sverige. Ofta går väl satiren till överdrift, men trots detta är det en bok som utgör en viktig del av vår samhällshistoria. Jag misstänker att den inte togs emot alltför väl när den gavs ut.

Aldrig ensam är skriven av Åsa Hellberg.

New York 1909. Aldrig hade väl Charlotta Hellberg trott att högen av hästdynga på Fifth Avenue skulle ge henne en karriär långt mer framgångsrik än hon någonsin vågat drömma om hemma i Fjällbacka. Bland operasångare, industripampar och charmiga kommunister hittar hon den frihet hon drömt om sedan hon var liten. Systern Sigrid säker istället ett stabilt liv som maka och mor, men bekymren hopar sig då det inte blir några barn. Hon har allt, men ändå inget, och hennes Alexander är sig inte lik. Deras yngsta syster, läraren Rut, väljer att stanna kvar nära Fjällbacka, där de mest utsatta barnen behöver henne i skolan och de nämnder hon är invald i. Barnauktionerna gör henne förtvivlad, och till sist finns ingen annan råd än att ingripa själv. Att hjälpa dem som har det svårt gör det lättare att bära hemligheten hon döljer för omvärlden. När de alla förenas i New York är ingenting som den en gång har varit och katastrofen är skrämmande nära.

Boktriss Å

Mia med Mias bokhörna har något som hon kallar Boktriss. Det är tre frågor som ska besvaras med utgångspunkt från veckans bokstav. Veckans bokstav är Å.

Författare: Nämn en författare på bokstaven, det får vara för eller efternamn. 

Åsa Hellberg är en framstående feel good-författare. Hon är född i Fjällbacka, men bor sedan länge i en av Stockholms förorter. Åsa Hellberg har skrivit böckerna om Sonja, Flanagantrilogin med mera. Nu skriver hon en släktkrönika om de egna släktingarna Hellberg. Två delar har kommit ut hittills.

Boktitel: En boktitel där boken ska börja på måndagens bokstav.

Återvändaren är Anders Sundkvists debutroman. Han är uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå, men bor sedan många år tillbaka i Stockholm. I den här boken låter han huvudpersonen Erik Borg tillfälligt återvända från Stockholm till Luleå, där han får antydningar om att Johnny Fachs' självmord kanske i själva verket var mord. Men hur ska man kunna lösa ett fall nästan 25 år senare, när det inte finns dna eller annat som kan analyseras?

Det är bara tre månader kvar innan ett eventuellt mord preskriberas, och Borgs överordnade vill inte ge honom mycket tid för att ägna sig åt vad som uppfattas som ett hopplöst fall. Den envise Erik Borg börjar dock att tala med människor som kanske kan berätta något om Johnnys sista månader i livet.

Detta är en riktigt bra kriminalroman. Författaren lämnar inte många ledtrådar; möjligen några som leder läsaren fel. Men till slut får vi veta vad som låg bakom allt. En upplösning som var helt oväntad för mig, vilket är precis som det ska vara. Denna bok rekommenderar jag gärna. Den är lättläst, intressant och spännande.

Bokomslag: Ett bokomslag som börjar på bokstaven för veckan.

På omslaget till en bok om Nalle Puh är det inte så konstigt att vi finner åsnan Ior.

Kungen och Jon Fosse

Från gårdagens nobelprisutdelning. Norrmannen Jon Fosse tar emot nobelpriset i litteratur från HM Konungen.

Andra advent

Veckans mening v. 49

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Rött, vitt & kungligt blått av Casey McQuiston.

Alex är alltför väl medveten om att politik ofta handlar om att vara trevlig mot människor man avskyr, men han önskar att Henry för bara en gångs skull kunde bete sig som en riktig människa snarare än någon belevad liten uppvridbar leksak de säljer i slottets souvenirbutik.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!