Boktriss G

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är G.

Manlig: I August Strindbergs roman Hemsöborna är kanske de mest kända karaktärerna Karlsson och Madam Flod, men en annan viktig person är Madam Flods son Gusten. I TV-serien från 1966 spelas rollen som Gusten av Sven Wollter.

Kvinnlig: Som barn älskade jag Fem-böckerna av Enid Blyton. En av de fem är pojkflickan Georgina, som endast svarar om man säger George.

Serie: I serien (och böckerna) om Snobben finns en flicka som heter Gullan.

En smakebit på søndag - Vinnarna

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Vinnarna och är skriven av Fredrik Backman.

Detta är tredje delen om den fiktiva staden Björnstad. De tidigare delarna är Björnstad och Vi mot er.

Smakbiten är hämtad från sidorna 8-9:

Men reser du hit på besök och råkar förirra dig in på Pub Pälsen, och inte åker på en smäll för att du är dum nog att fråga hur gammal hon är eller ber att få någon jävla citronskiva i drinken, kanske Ramona som står i baren berättar något viktigt för dig: "Här i skogen är människor mer beroende av varanda än i storstäderna. Här sitter folk ihop, vare sig vi vill eller inte, sitter ihop så mycket gör vi att om en jävel vänder sig för häftigt i sömnen så åker skjortan av en annan jävel på andra sidan kommunen."

Veckans mening v. 6 2023

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vinnarna av Fredrik Backman.

Naiva drömmar är kärlekens sista försvarslinje så att vi intalar på något sätt alltid oss själva att inga fruktansvärda tragedier ska drabba just dem vi älskar och att just våra människor ska undkomma ödet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ställ ut en väktare av Harper Lee

Titel: Ställ ut en väktare

Originalets titel: Go Set a Watchman

Författare: Harper Lee

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2015)

Antal sidor: 284

Det har blivit femtiotal i den sömniga småstaden Maycomb i Alabama. Den 26-åriga Jean Louise Finch - eller Scott som hon kallas - återvänder hem från New York för att besöka sin åldrade far och barndomshjälte Atticus. Hon kliver av tåget i en tid av radikal förändring, präglad av den spirande medborgarrättsrörelsen. Resan hem blir ett uppvaknnde. Maycombe är fullt av minnen från förr, och mötet med människorna hon växt upp med tvingar Jean Louise att rannsaka sig själv och sina övertygelser.

Ställ ut en väktare av Harper Lee har en speciell historia. Författarinnan är mest känd för sin roman Dödssynden (To Kill a Mockingbird) som kom ut 1960. Boken erhöll det prestigefyllda Pulitzerpriset och 2007 fick Harper Lee Presidentens frihetsmedalj av president George W Bush. Under drygt 50 år var Dödssynden hennes enda publicerade roman. Men 2015, 55 år efter debuten, publicerades Ställ ut en väktare. Den skrev hon före Dödssynden, men manuset hade förkommit, tills det så här lång tid efteråt dök upp. Med tanke på den succé som den första romanen gjorde var detta en bokutgivning som ådrog sig ett mycket stort intresse.

Ställ ut en väktare utspelar sig faktiskt senare än Dödssynden. Huvudpersonen Jean Louise (Scott) Finch, som var ett barn i Dödssynden är nu en vuxen kvinna. Det är 1950-tal och rasmotsättningarna ökar. I Södern i USA kämpar de vita för att behålla sina maktpositioner. Om "niggrerna" inte hålls på plats kan de ju rösta och ta över makten i de städer där de är i majoritet. Samhällena påminde mycket om apartheidsystemet i Sydafrika. Svarta barn fick inte gå i de vitas skolor, svarta skulle sitta längst bak i bussen och måste flytta sig om en vit person behövde deras plats. Och man hade ett system för att göra det mer eller mindre omöjligt för svarta att registrera sig som väljare.

Harper Lee var en övertygad motståndare till detta, vilket framgår av böckerna. Men samtidigt lyckas hon i den här romanen även visa att frontlinjen inte alltid gick där man förväntade sig, vilket Scott får erfara när hon inser att hennes älskade far Atticus Finch inte delar hennes benhårda övertygelse.

Romanen är ett intressant tidsdokument från 1950-talets Amerika, men jag tycker att det är synd att boken inte kom som en uppföljare något år efter publiceringen av Dödssynden.

Omslagsonsdag v. 6: Serier du gillar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är serier du gillar. Hur många delar ska det vara för att räknas som en serie? Duger det med tre delar, för så är det med några av dem jag har valt? Här är mina omslag:

Dagens visdomsord 2024-02-07

Samhällsmoralen ska växa ur gräsrötterna. Gör den inte det, beror det på att den gödslats med för mycket skit från ovan. (Tage Danielsson)

Tisdagstrion: Böcker som utspelar sig i olika världsdelar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker som utspelar sig i olika världsdelar (en världsdel i varje bok). Här är min trio:

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand.

När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.
Delhis vackraste händer var lättläst och jag satt mest och småmyste hela tiden.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Abichie.

Eugene Achike är en god man. Han skänker pengar till välgörenhet. Genom sin tidning bekämpar han korruption och förtryck. Och han misshandlar sin fru och slår sina barn.

I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.
Genom den här boken får läsaren en bild av Nigeria, där korrupta militärer tar makten och fängslar eller mördar dem som vågar ifrågasätta deras styre. Men framför allt handlar det om förhållandena i en familj, där kärlek och ofattbar grymhet finns sida vid sida.
Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.
Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.
Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.
Lila hibiskus är en riktigt bra och läsvärd bok, och det är intressant och lärorikt att läsa en bok som beskriver en kultur långt ifrån vår egen.

Italienska nätter är skriven av den engelska författaren Katherine Webb.
Romanen utspelar sig för snart hundra år sedan. Unga, osäkra Clare Kingsley reser mot sin vilja genom södra Italiens brända landskap. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make Boyd, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
När Clare stiger av tåget känner hon genast den laddade stämning som råder i den lilla staden Gioia del Colle. För bortom Leandros lyxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Stadens fattiga arbetare söker desperat efter arbete och mat, många av dem är veteraner från första världskriget. En av dem är Ettore. Då Clares och Ettores vägar korsas försvinner hennes hemlängtan i ett slag.
Innan sommaren är slut kommer hjärtan att krossas, våldsam fiendskap gro och omtumlande sanningar att avslöjas. Och Clare kommer att lära sig en läxa för livet...

Boktriss F

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är F.

Manlig: I Jorden runt på åttio dagar av Jules Vernes heter huvudpersonen Phileas Fogg.

Kvinnlig: Den engelske författaren och nobelpristagaren John Galsworthy skrev Forsytesagan. En av karaktärerna heter Fleur Forsyte.

Djur: Katten Findus finns naturligtvis med i Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus.

En smakebit på søndag - Ställ ut en väktare

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Ställ ut en väktare och är skriven av Harper Lee.

Det har blivit femtiotal i den sömniga småstaden Maycomb i Alabama. Den 26-åriga Jean Louise Finch - eller Scott som hon kallas - återvänder hem från New York för att besöka sin åldrade far och barndomshjälte Atticus. Hon kliver av tåget i en tid av radikal förändring, präglad av den spirande medborgarrättsrörelsen. Resan hem blir ett uppvaknnde. Maycombe är fullt av minnen från förr, och mötet med människorna hon växt upp med tvingar Jean Louise att rannsaka sig själv och sina övertygelser.

Smakbiten är hämtad från sidan 53:

Maycomb fick sin första asfalterade gata så sent som 1935, tack vare F. D. Roosevelt, fast inte ens då var det någon egentlig gata som asfalterades. Av någon anledning bestämde presidenten att den öppna platsen mellan ingången till Maycombs mellanstadieskola och grusvägen som ledde till skolgården behövde förbättras. Så skedde, vilket resulterade i skrubbade knän och spräckta skallar för barnen och en kungörelse från rektorn om att ingen fick leka ringlande ormen på asfalten. Sålunda såddes en känsla för delstatligt självbestämmande i hjärtat på Jean Louises generation.

Veckans mening v. 5 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ställ ut en väktare av Harper Lee.

Att hennes son hade utvecklat en homofils alla latenta kännetecken gick henne totalt förbi - hon var bara glad att han bodde i Birmingham eftersom han var besvärande tillgiven, vilket gjorde att hon kände sig tvungen att försöka älska honom tillbaka, något som inte föll sig naturligt för henne.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.