Bob Dylan till Karlstad

Den 30 juni kommer nobelpristagaren Bob Dylan till Karlstad för att genomföra en konsert. Det blir hans enda konsert i Sverige under hans turné och den genomförs den 30 juni på Karlstad CCC, som bara har 1600 platser. Ett riktigt exklusivt event alltså. Biljetterna släpps på måndag, och de lär gå snabbt. Nej, jag tänker inte försöka få tag på biljetter, men jag tycker ändå att det är jätteroligt att Karlstad får ett sådant evenemang.

Läs mer om detta i NWT.

Helgfrågan v. 14

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har märkt att bokhyllorna i nätbokhandeln och i vanliga bokhandeln dignar av böcker om hur du ska äta för att må bra. Helgfrågan lyder:

Vad tycker du om denna typ av böcker? 

Jag har nog inte så mycket att tillföra i den diskussionen, för jag läser inte såna böcker. Jag äter det jag tycker om och då mår jag bra. Varierad kost tror jag är det bästa. Kött, fisk, potatis, grönsaker i lagom blandning.

Omslagsonsdag vecka 14: Berg, höjd

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är berg och höjd. Som vanligt finns det några eller några omslag som jag tvekar inför, den här gången Fyrväktaren och Avien. Men fyren måste väl stå på hälleberget för att kunna stå stadigt i stormarna och jag tycker att flickan på Aviens omslag står på en höjd. Jag tycker att flera av omslagen är väldigt fina, så det är svårt att välja en speciell favorit, men måste jag tror jag att det får bli Avien. Här är mina "höjdarböcker":

Dagens visdomsord 2019-04-03

Nyligen fick jag lära mig det japanska begreppet tsundoku och kände mig lite träffad. Det betyder ungefär en person som äger en mängd olästa böcker. "Tsun" kommer från ett ord med betydelsen att "stapla, lägga på hög". Nästan lite föraktfullt menas det då någon som närmast maniskt köper böcker men aldrig blir färdig till att läsa dem, en sorts samlarmani. Nå, nu finns det kanske några sådana personer, men tanken med att skaffa många böcker, i alla fall för mig, är inte att de skall förbli olästa utan att skapa sig ett eget bibliotek så att man alltid har något nytt att dyka ner i när andan faller på. De skall alla bli lästa vad det lider, men du hinner kanske aldrig ikapp innan du lämnar jordelivet. (Henrik L Barvå)

Veckoutmaning: Tyskland

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat Tyskland. Carolina skriver: Det känns nästan lite förmätet att göra ett litet begränsat veckotema om ett helt lands kultur, historia och allting? Vi kommer ju aldrig att kunna täcka in allt, eller ens en bråkdel av det. Därför tänker jag be er om hjälp i det här, och använda veckoutmaningen till att lyfta alla de där delarna, personerna, musiken, böckerna, författarna, konstverken, filmerna, skådespelarna och regissörerna och alltihop jag annars inte kommer att få med. Tillsammans kommer vi säkert att kunna visa en mångfacetterad och spännande bild av Tyskland, och tysk kultur!

Alltså: Skriv om en, två eller alla tre punkterna nedan:
en tysk bok och/eller författare
en tysk film och/eller regissör
ett tyskt musikstycke/låt och/eller kompositör/artist

Tyskland är ju ett land som vi kan finna på kartan. Det tyska språkområdet är dock större. Österrike, större delen av Schweiz, Liechtenstein, områden i norra Italien och en liten bit av Belgien är tyskspråkiga. Före andra världskriget var det tyska språkområdet ännu större. Ostpreussen, Sudetområdet i Tjeckien och Schlesien som nu tillhör Polen var bebott av tyskar.

Det har ibland sagts om österrikare att de vill anse att Hitler var tysk och att Beethoven var österrikare. Så var det som bekant inte.

Jag måste erkänna att jag är förfärlig dålig på att läsa böcker av tyska författare och att se tyska filmer. Dock har jag bestämt mig för att om ett par månader läsa Den unge Werthers lidanden av Goethe.

Musikaliskt har det tyska kulturområdet betytt oerhört mycket. Det har gett oss Mozart (ja, österikare), Bach, Liszt, Beethoven och många fler. Om jag inte missminner mig, så var Mozart den förste som skrev tyskspråkig opera. Innan dess var det självklart att operor framfördes på italienska.

Men det jag tycker är lite roligt är att trots den motvilja mot Tyskland som framför allt funnits bland fransmän och britter, så är Europahymnen (en form av nationalhymn för EU) skriven av en tysk. Det är nämligen An die Freude av Beethoven (ingår i hans nionde symfoni). För den som inte minns melodin till An die Freude, så kan jag säga att det är den melodin som barnen i förskolan sjunger Januari börjar året. Det var även melodin till Rhodesias nationalsång 1965-79 (Rise, O Voices of Rhodesia).

Oväntad mottagare av Lagerlöfspris

Jag måste säga att Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris har gjort ett vågat val när man idag tillkännagivit att man till mottagare av 2019 års pris utsett Jean Claude Arnault.

Arnault blev ju riksbekant i samband med att han anklagades och sedan dömdes för våldtäkt. Han har även anklagats för att ha lämnat ut uppgifter om nobelpristagare i litteratur i förväg; uppgifter som han av allt att döma fått från hustrun Katarina Frostensson, som fram till helt nyligen varit ledamot av Svenska Akademien.

Förslaget att utse Jean Claude Arnault till mottagare av Selma Lagerlöfs Litteraturpris kom från Horace Engdahl, som säger så här om Arnault:
- Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: Bli inte hipsters, bli gentlemen.

Arnault är inte den ende med anknytning till Svenska Akademien att tilldelas Selma Lagerlöfs Litteraturpris. 2012 gick priset till Klas Östergren, 2014 till Lotta Lotass och 2016 till Sara Stridsberg.

I en kommentar till det kontroversiella beslutet att utse Arnault till pristagare säger stiftelsen:
"Vi lever i en tid när många kulturinstitutioner blir hårt kritiserade. Svenska Akademien och Dramaten är exempel på detta. Det är då viktigt att vi som arbetar med kultur håller samman."

Alla är inte glada över beslutet. Den kinesiska litteraturprofessorn Me Too, som just nu föreläser på Karlstads Universitet säger:
- Detta är djupt tragiskt. Tydligen har stiftelsens ledamöter inte förstått att det är 2019, inte 1819.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Titel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2017)
Antal sidor: 86

Noah och hans farfar sitter på en bänk vid ett litet torg och pratar om matematik och livet. Allt är som vanligt, men samtidigt är ingenting det, för torget blir mindre och mindre och farfars minnen blir svårare och svårare för den gamle mannens hjärna att nå. Detta är en liten bok om att åldras och om att vara barnet som sitter bredvid när det händer. I små historier, berättade med varm och ömsint humor, får vi lära känna en människa genom hans livs tre stora kärlekar: Frun, sonen och barnbarnet.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en fin liten bok. Fredrik Backman låter oss möta en gammal man, som märker att han steg för steg glider in i demensens glömska. Ljuset i hans liv är sonsonen Noah; en pojke som betyder så mycket för honom att det inte räcker att kalla honom Noah. Nej, dubbelt upp ska det vara och den gamle mannen kallar därför pojken för Noahnoah.

Det är en sorg för mannen, när han fortfarande är medveten om att demensen tilltar, att han inte kommer att kunna vara samme farfar. Det är ju så att när en människa är tillräckligt dement, så är hon inte medveten om det. Mot slutet blandar han ihop sonen och sonsonen. Han förstår inte att sonen numera är en vuxen man.

Boken får mig att tänka på min egen mamma. Hon fyller 92 i sommar, och hon är dement. När vi fikar kan hon fråga hur många gånger som helst efter socker och skedar, fastän ingen av oss använder socker. Om jag frågar henne vad hennes barnbarn heter, så vet hon inte det, men när hon träffar dem så känner hon igen dem. Jag vet att min yngsta dotter som är 19 år oroar sig för att det ska komma en dag då farmor helt har glömt bort henne.

Demens är en sorg för de närstående. Min pappa dog helt oväntat när han var 62. Min mamma mister jag en liten bit i taget.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 14: Läs en bok med färre än 150 sidor.

En smakebit på söndag - Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre och är skriven av Fredrik Backman.

Noah och hans farfar sitter på en bänk vid ett litet torg och pratar om matematik och livet. Allt är som vanligt, men samtidigt är ingenting det, för torget blir mindre och mindre och farfars minnen blir svårare och svårare för den gamle mannens hjärna att nå. Detta är en liten bok om att åldras och om att vara barnet som sitter bredvid när det händer. I små historier, berättade med varm och ömsint humor, får vi lära känna en människa genom hans livs tre stora kärlekar: Frun, sonen och barnbarnet.

(Författarens alla royalties tillfaller Hjärnfonden.)

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

- Du har inte gett mig någon karta och kompass idag, ingenting att räkna med, jag vet inte hur ska ska hitta hem då, farfar, viskar Noah.
- Jag är rädd att de sakerna inte hjälper oss här, Noahnoah.
- Var är vi, farfar?
Då gråter farfar, tyst och tårlöst, så att hans barnbarn inte ska veta.
- Det är komplicerat att förklara, Noahnoah. Det är så väldigt, väldigt komplicerat att förklara.

Storrea på antikvariat

Sveriges största antikvariat - Alfa Antikvariat i Stockholm - lägger ner. Därför är det nu 50 procents rabatt på samtliga böcker. Skynda att fynda!

Nya ledamöter i Svenska Akademien

Svenska Akademien har valt in två nya ledamöter. Författarna Ellen Mattson och Anne Swärd efterträder Jayne Svenungsson och Sara Stridsberg på stolarna 9 respektive 13. De nyvalda ledamöterna intar sina platser vid Akademiens högtidssammanträden den 20 december.

Bra tycker jag att två kvinnor invaldes. Inte för att kvinnor på något vis skulle vara bättre lämpade än männen, men det omvända gäller också. Det har även i modern tid varit en närmast löjlig övervikt av män. Dessutom, med tanke på den turbulens som rått är det bra om fler kvinnor tar säte och stämma i denna vördnadsfulla institution.