måndag 27 augusti 2018

Tematrio - Vit

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat vit. Så här skriver Lyran: Ny vecka, ny färg. Som vanligt får ni vara kreativa och fantasifulla och tänja lite gränserna. Bara ni förklarar hur ni tänker.

Berätta om tre bra böcker på temat VIT!


Jag börjar med en av årets favoritböcker - Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht.
Två systrar - ett krig. Korea, 1943. Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.
Vit krysantemum är en stark roman. En roman fylld av smärta. När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.
Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.
Men även sedan japanerna besegrats 1945 fortsätter lidandet för koreanerna. I Sydkorea, där Emi bor, dödas koreaner på nytt, men den här gången av landets diktatoriska regim.
Mary Lynn Bracht är amerikanska, men har koreanskt påbrå. Hon har valt att gräva djupt i historien om koreanernas misär och förtryck. Men kanske har hon känt att en bok inte bara kan handla om hopplöshet. Det blir en form av avslut för huvudpersonerna, men inte på det sätt jag som läsare hade kunnat föreställa mig.
Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.


Sedan väljer jag Joyce Carol Oates Svart flicka - Vit flicka.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.


Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

11 kommentarer:

  1. Vit krysantemum finns i min trio också. Svart flicka, vit flicka läste jag för ganska länge sedan och den funkade inte för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vit krysantemum är inte avkopplingsläsning direkt, men ack så bra!

      Radera
  2. du har ju skrivit av hela böckerna....

    SvaraRadera
  3. Gordimer är en favoritförfattare! Men Julys folk har jag inte läst, den skriver jag genast upp på listan.

    Och till skillnad från Hannele tycker jag det är utmärkt att du skriver lite längre om böckerna, mycket intressant och givande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar kopiera mina recensioner av böckerna, för då blir det de omdömen som jag gav när böckerna var färska i minnet.

      Radera
  4. Vit krysantemum läste jag under sommaren och den var jätteintressant. Blev otroligt nyfiken på de andra två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var den intressant! Och de båda andra är absolut läsvärda.

      Radera