Kvinnorna i Svenska Akademien

Med anledning av att Ishiguro blir den 100:e mannen att tilldelas Nobelpriset i litteratur, medan endast 14 kvinnor förärats priset, så kan vi meditera över följande faktum om Svenska Akademien.

Av de kvinnor som invalts i Akademien är de flesta fortfarande ledamöter.

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vad tycker ni om valet av nobelpristagare 2017?
Kan ni tänka er att läsa något av denne författare?
Var det någon annan du hellre sett fått priset?

Kazuo Ishiguro - vad tycker jag om att han fick priset? Jag blev väl överraskad, eftersom jag inte tror att han nämnts i förhandsspekulationerna. Svenska Akademien tycks ha överraskat de flesta. Tyvärr har jag inte läst något av honom, men jag har förstått att det är många som tycker om hans böcker.

Givetvis blir jag nyfiken på honom. Det skulle förvåna mig om jag inte läser något av honom nästa år. (Det finns en del andra böcker på läslistan, men nog får det väl bli en Ishiguro till vårvintern.

Jag hade hoppats på att Ngugi wa Thiong'o skulle få priset. Jag tycker att hans böcker är mycket läsvärda. Dessutom vore det väl inte fel med en afrikansk pristagare.

Olikhetsutmaningen: Kanon eller kalkon

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Idag vill hon att vi ska fundera på om vi med koppling till något kulturellt pris kan presentera verk som är kanon eller kalkon.

Denna vecka handlar det sålunda om kanon och kalkon.

Här skulle jag kunna fundera över böcker som hör hemma i en litteraturkanon, men nu ska jag inte förstöra Lindas utmaning ;)

Kanonboken får bli nobelpristagaren Pär Lagerkvists Barabbas.
En fantastisk roman som utgår från Bibelns händelser under den första påsken, men det är inte Jesus och hans lärjungar som står i centrum, utan den Barabbas som frigavs av Pontius Pilatus. Pontius Pilatus skulle som seden bjöd frige en dödsdömd fånge, och de två som fanns att tillgå var Jesus och Barabbas. Pilatus ville frige Jesus, men folket krävde att Barabbas skulle friges.
Hur känns det att ha fått behålla livet, när det sker till priset att Guds Son korsfästs?

Det känns lite förmätet att utnämna ett verk av en nobelpristagare till kalkon, men jag tar ändå och nämner Hertha Müllers roman Kungen bugar och dödar.
Först ett erkännande: Jag läste inte hela boken.
Sida upp och sida ner läste jag, men insåg att jag inte begrep någonting, så jag blev tvungen att lägga den ifrån mig.
Det är givetvis helt subjektivt när jag låter denna bok bli kalkon. Förhoppningsvis finns det andra som läst den och älskar den.

Kazuo Ishiguro

Okej, okej, jag erkänner direkt! Jag har inte läst något av Kazuo Ishiguro. Om jag åtminstone hade sett filmen Återstoden av dagen, men inte ens det kan jag svänga mig med.

Ingen Ngugi wa Thiong'o i år heller, men priset gick i alla fall till en riktig författare. Det var skönt efter fjolåret, om man säger så...

Onsdagens visdomsord 2017-10-04

Det är sant att livet är förmer än boken, men under stilla timmar med en god bok har mycket av det slagit rot i oss som fyllt våra liv med innehåll och mening. (Niels Neergaard)

Yttrandefrihet och intellektuell debatt

Åsa Linderborg tillhör sannerligen inte mina favoriter. Hennes offentligen framförda uppfattning att vi ska tacka Röda Armén för befrielsen av Auschwitz känns minst sagt historielöst.

Men trots detta måste jag ge henne en eloge för den krönika i Aftonbladet hon publicerat, där hon problematiserar kring den nyligen avhållna Bokmässan i Göteborg och bojkotten.

Åsa Linderborg tillhörde dem som inte bojkottade mässan. Hon ser med förvåning och sorg hur namnkunniga bojkottare mer eller mindre framställer dem som deltog i mässan som människor som inte vill ta avstånd från rasism. Och hon ser hur författare och andra kulturarbetare är ivriga att kväva all obekväm debatt. Så här skriver hon bland annat:

Vi har sedan SD:s framväxt lidit av en kvävande konsensus där litteraturen och kulturjournalistiken med en stelopererad min patrullerat den goda moralens gränser. Rädslan att tycka olika har varit så stark, att vi till skillnad från våra grannländer inte ens har ett levande samtal om vår (harmlösa) samtidsprosa.

Läs gärna hela hennes krönika HÄR!

Dags för Nobelpriset

På torsdag kl. 13 meddelar Svenska Akademien vem som får årets Nobelpris i litteratur. Svårt att förutspå vem det blir. Jag har fortfarande inte kommit över att priset i fjol tilldelades Bob Dylan.

Jag ser dock att vadslagningsfirmorna har kenyanen Ngugi wa Thiong'o som favorit. Blir det så, blir jag glad.

Tematrio - Tanter och farbröder

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat tanter och farbröder. Så här skriver Lyran: Många böcker har relativt unga personer, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som båda åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst.

Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!

Hemsöborna av August Strindberg poppar upp i skallen på mig. Där finns ju Madam Flod. Jag har läst boken och även sett filmen från 1966. Jag vet inte om det är bokens Madam Flod som är den minnesvärda, eller om det kanske är Sif Ruuds fantastiska rolltolkning.
En alldeles förfärlig gammal präst finns med också minns jag.
Naturligvis är det Karlsson som de flesta av oss tänker på när det gäller personer i boken, men jag är osäker på hans ålder. Madam Flod omnämns i boken ibland som "gumman", vilket tyder på att hon är äldre än Karlsson.

Farmor och Vår Herre är en riktig klassiker av Hjalmar Bergman.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.

Till sist ännu en klassiker. Ernest Hemingways Den gamle och havet.
Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.
Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.
Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.

Kaosutmaningen 2017 - Kvartalsrapport

Nu är det dags att avge en rapport efter tre kvartal hur det går med kaosutmaningen. Utmaningen går ut på att pricka av minst 20 av de 35 punkterna nedan under år 2017. Varje bok får bara finnas med en gång. Hittills har jag klarat av 19. Här är punkterna och här kan man också se vilka jag har betat av:

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
Nomadplaneten av Emanuel Blume
2. En bok med ett djur på omslaget
Björnstad av Fredrik Backman
3. En bok på ett annat språk än svenska
4. En bok från Afrika
Julys folk av Nadime Gordimer
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika
Dikter av Gabriela Mistral
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige)
Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson
9. En bok med en tonårig huvudperson
Brudkronan av Sigrid Undset
10. En bok med fler än tre hbtq-personer
11. En bok med något rött på omslaget
Pion av Pearl Buck
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017
Konklaven av Robert Harris
14. En bok publicerad innan 2000
Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith
15. Ett seriealbum
16. En bok du tycker att alla borde läsa
Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
17. Sista boken i en serie
Människorhjärtat av Jón Kalman Stefánsson
18. En bok som har mer än en författare
19. En bok du valde på grund av bilderna
20. En bok om något du brinner för
21. En tegelsten (på över 500 sidor)
22. En bok på under 150 sidor
Mord i vintertid (Antologi)
23. En lånad bok
Pastor Viveka och tanterna (Annette Haaland)
24. En faktabok
25. En bok för barn
26. En klassiker
27. En hyllvärmare
28. En bok som vunnit ett pris
29. En bok du länge velat läsa
Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) av Jonas Jonasson
30. En somrig bok
Italienska nätter av Katherine Webb
31. En bok som utspelar sig före år 1900
Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget
Blå stjärnan av Jan Guillou
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland
34. En hypead bok
Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant
35. En bok vars titel börjar på L
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

En smakebit på söndag - Vi mot er

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Vi mot er av Fredrik Backman.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas.

Smakbiten är hämtad från sidan 40:
Leo väntar tills det börjar bli mörkt. Gömmer sig ensam i skogsbrynet tills stranden är tom. Då smyger han tillbaka ner till sjön, klättrar upp i träden och sätter eld på de röda flaggorna. Han filmer när lågorna slukar bokstäverna och Hed Hockey-loggan brinner. Sedan lägger han ut videon anonymt på nätet, där han vet att alla i skolan kommer hitta den.
Folk kommer säga att våldet kom till Björnstad den här sommaren, det kommer inte vara sant, det fanns redan här. För alla människor är beroende av andra människor, och vi kan aldrig riktigt förlåta varandra för det.