Tematrio - Tanter och farbröder

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat tanter och farbröder. Så här skriver Lyran: Många böcker har relativt unga personer, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som båda åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst.

Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!

Hemsöborna av August Strindberg poppar upp i skallen på mig. Där finns ju Madam Flod. Jag har läst boken och även sett filmen från 1966. Jag vet inte om det är bokens Madam Flod som är den minnesvärda, eller om det kanske är Sif Ruuds fantastiska rolltolkning.
En alldeles förfärlig gammal präst finns med också minns jag.
Naturligvis är det Karlsson som de flesta av oss tänker på när det gäller personer i boken, men jag är osäker på hans ålder. Madam Flod omnämns i boken ibland som "gumman", vilket tyder på att hon är äldre än Karlsson.

Farmor och Vår Herre är en riktig klassiker av Hjalmar Bergman.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.

Till sist ännu en klassiker. Ernest Hemingways Den gamle och havet.
Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.
Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.
Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.