torsdag 26 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: Öst och väst

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om öst och väst.

Det var en rolig utmaning. Öst och väst kan ju tolkas på så många olika sätt. I Sverige skulle det kunna vara Stockholm och Göteborg. Det vanligaste är väl att vi ser Asien som östern och Amerika som västern, men det beror givetvis på att vi har ett europeiskt perspektiv. En amerikan skulle säkert i större utsträckning tänka på det egna landets öst- och västkust. Hur ser en japan på det hela? För dem ligger ju den asiatiska kontinenten västerut och Amerika österut. Så har vi kinerserna som definierar sig som Mittens rike. Men nu har jag krånglat färdigt ;)


Då börjar jag med öst. Pion av nobelpristagaren Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.
Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.
Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.
Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.
I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Så far vi västerut och träffar på en annan nobelpristagare. En välsignelse av Toni Morrison utspelar sig i 1600-talets Amerika.
Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisiska”, som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och den förvirrade flicka som kallas Sorg.
Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.
Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.
Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

6 kommentarer:

  1. Morrison är bra... och solen går alltid upp i öst.

    SvaraRadera
  2. Morrison skriver riktigt bra. Det var ett tag sedan jag läste något av henne. Har några böcker kvar. Tack för påminnelsen.

    SvaraRadera
  3. Åh, jag älskar Pion och läste den flera gånger som tonåring. Lite sugen på att läsa om. Har läst flera andra böcker av Morrison, men inte just den här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pion är annorlunda och fascinerande.

      Radera