Helgfrågan v. 11

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar över eventuella skillnader mellan mäns och kvinnors läsande. Helgfrågan lyder:

Ser mäns och kvinnors läsande olika ut?

Bonusfråga: Hur motionerar du?

Det är ju egentligen en hopplös fråga. Jag har aldrig varit kvinna. Möjligen är skillnaden att kvinnor läser betydligt fler böcker än män. Titta på kunderna i bokhandeln. Många kvinnor är det. För att få en man att läsa ska det väl vara en bok om Zlatan ;) Givetvis är undertecknad ett undantag :D

Så var det detta med motion. Två gånger i veckan är jag på en timmes motion i regi av Friskvården i Värmland. Det är egentligen hjärtmotion, och det är inget fel på mitt hjärta, men det fanns ingen annan grupp som passade mig. Jag tror att det är bra att gå på de passen, just därför att det är schemalagt och jag går dit. Det finns inte en chans att jag skulle ta på mig löparskor och springa längs gatorna. Den bästa motionen är den som blir av. Sedan blir det en del långpromenader, eftersom jag arbetar som dörrförsäljare.

Omslagsonsdag vecka 11: Ögon

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat ögon. Det är bäst att jag säger att jag inte har Mein Kampf hemma, men jag tyckte den passade in på dagens tema. Här är lite blandade ögon:

Dagens visdomsord 2019-03-13

Det finns tre perioder i livet: Ungdomen, medelåldern och "vad du ser pigg ut". (Nelson Rockefeller)

Mein Bruder ist immer noch mein Bruder

Titel: Mein Bruder ist immer noch mein Bruder
Originalets titel: Bland fimpar och rosor
Förlag: Oetinger (1995)
Antal sidor: 64

Mein Bruder is immer noch mein Bruder är en bok som jag lånade på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning. Skälet var att jag hade en punkt i Kaosutmaningen där jag skulle läsa en bok på ett annat språk än svenska eller engelska, och då fick det bli att damma av den gamla skoltyskan. Men eftersom kunskaperna i språket är bristfälliga, fick det bli en bok med en språk på barnnivå. Trots detta blev jag tvungen att slå upp orden ibland.

Boken är tydligen skriven på svenska från början. Den handlar om en flicka, som är berättelsens "jag", och hennes lillebror Jimmy. Han är solen i hennes liv, men han dör efter en tids sjukdom. Hon bär med sig sorgen av att ha förlorat honom, men en del av honom finns ändå kvar. Han finns i hennes minne. Mein Bruder ist immer noch mein Bruder (Min bror är fortfarande min bror).

Jag tror detta kan vara en bra bok för barn som förlorat ett syskon när de ska bearbeta sorgen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 31: Läs en bok på ett annat språk än svenska eller engelska.

En smakebit på söndag - Mein Bruder ist immer noch mein Bruder

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Mein Bruder ist immer noch mein Bruder och är skriven av Viveca Sundvall. Jag tänkte läsa en bok på tyska som en del av Kaosutmaningen, och har valt en barn- och ungdomsbok för att jag med min gamla skoltyska ska klara av att läsa den.

Baksidestexten:
Popstar wollte er werden. Mein Bruder, der wie die Sonne war. Der mich gewärmt och glücklich gemacht hat. Dann kam die heimtückische Krankheit. Sie kam schleichend, und sie ließ seine fröhliche Stimme für immer verstummen. Ein Jahr is das her, und ich fühle mich immer noch ganz leer. Wo mag Jimmy jetzt sein? Er ist nur zehn kurze Jahre alt geworden, aber in meinem Herzen wird er weiterleben. Men Bruder ist immer noch mein Bruder.

Smakbiten är hämtad från sidan 5:
Wenn die Sonne besonders strahlt, denke ich an meinen Bruder. Er ist gestorben. Mein Bruder, der wie eine Sonne war. Er hat mich gewärmt und fröhlich gemach. Was für ein Glück, daß ich in Göteborg wohne. Da regnet es fast immer.

Mengele Zoo

Titel: Mengele Zoo
Författare: Gert Nygårdshaug
Förlag: Oktoberförlaget (2018) (Norska originalet 1994)
Antal sidor: 393

Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Med tanke på att den Mengele Zoo sägs ha blivit framröstad som bästa norska bok genom tiderna, så var förväntningarna groteskt stora. Och visst är det en läsvärd bok, men kanske inte historiens främsta verk.

Det finns en hel del i boken som jag gillar. Det märks att författaren har ett mycket starkt engagemang för regnskogarna och för de folk, djurarter och växter som utplånas på grund av kortsiktig profithunger. Kanske blir det för mycket information om olika växter och djur emellanåt. Jag känner inte att jag behöver känna till varenda sorts fjäril som finns. Men jag tror att Nygårdshaug har skrivit så mycket om de olika arterna för att understryka hur många djur- och växtarter för att inte tala om folkgrupper som faktiskt är på väg att försvinna för evigt, och i så fall kan jag köpa det.

Mino och hans vänner i Mariposagruppen ger sig ut på ett fälttåg mot de människor som är ansvariga för skövlingen, och utan några samvetsbetänkligheter mördar man dem. Det är givetvis en uppenbar form av terrorism, men samtidigt är offrens övergrepp mot planeten så mycket större. När jag läser boken sympatiserar jag faktiskt med terroristerna.

Men tyvärr finns det delar i boken som helt saknar trovärdighet. Jag tror inte att några företagsledare begår självmord genom att kasta sig ut genom fönstren. Inte tror jag att märkliga naturfenomen uppstår därför att planeten är tacksam över Mariposagruppens aktiviteter. Och jag tror inte att människor runt jorden går ut i demonstrationer till stöd för en grupp som förgiftar företagsledare. Det är lite väl mycket revolutionsromantik över berättelsen.

En mening i boken gör mig lite betänksam. Stycket handlar om hur tidningsredaktionerna pressas av regeringar att ta avstånd från Mariposagruppen och där står: "Inget mindre än Mose lagtavlor svävade hotfullt över plågade redaktörer och tv-studior." Jag blir inte klok på om detta är en antisemitisk tankefigur eller inte.

Slutet i boken är mycket överraskande, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 35: Läs en bok av en nordisk författare som inte är svensk.

Helgfrågan v. 10

Helgfråga från Mias bokhörna. Helgfrågan lyder:

Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?

Bonusfråga: Dina vänner och familj, gillar de också att läsa?

Intressant fråga. Visst kan det vara trevligt att gilla huvudpersonen, och kanske rent av identifiera sig med honom. Men samtidigt kan en bok vara bra, även om huvudpersonen inte är den trevligaste. Jag tänker på Lolita av Vladimir Nabukov. Jag vill verkligen inte säga att jag gillar Humbert Humbert, men jag vidhåller att det är en bra bok.

Om jag begränsar bonusfrågan till den närmaste familjen, så tycker min fru om att läsa. Precis som jag läser hon gärna en stund innan det är dags att sova, och även på andra lediga stunder. Den äldre dottern var en riktig bokslukare som barn. Nu läser hon inte så mycket, men även jag hade ett långt uppehåll i livet när jag inte läste speciellt mycket skönlitteratur, så hon kan nog finna tillbaka till böckerna senare. När det gäller den yngre dottern så har jag nog börjat ge upp. Hon tycker det är tråkigt att läsa böcker. Hm, jag kanske kan intressera henne för ljudböcker. När döttrarna var riktigt små läste jag alltid för dem när de skulle nattas. Jag tror det är nyttigt för små barn att på det sättet få en första kontakt med böckernas värld.

Omslagsonsdag vecka 10: Skor/stövlar osv

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat skor/stövlar o.s.v. Jisses vad svårt det var! Jag tycker inte att jag hittade några riktigt bra exempel. Ni får hålla till godo med dessa:

Dagens visdomsord 2019-03-06

Det är typiskt att det finns tidtagare men ingen tidgivare. (Hellmut Walters)

Veckoutmaning: Kvinnor och makt

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat kvinnor och makt. Anna skriver: Kvinnor och makt – vilket komplext tema vi valt den här veckan. Tolkningsbart på en massa sätt och man kan förhålla sig både till samtiden eller till gången tid. Jag blir nyfiken på vilken kultur som ni associerar till när ni hör orden “kvinnor och makt”?

Är det skönlitterära böcker eller fackböcker? Konst eller teater? Musik? Filmer på ämnet?

Jag kommer faktiskt att tänka på Selma Lagerlöf. Hon satt inte i regeringen. Hon var inte chefredaktör på någon av landets stora tidningar. Men vilken kvinna med kraft det var!

Hon var den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur. Detta trots att Svenska Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirsén aktivt motarbetade henne.

1914 blev hon själv ledamot av Svenska Akademien. Då hade hon fortfarande inte fått rösträtt till riksdagen. Hon var även en av de ursprungliga ledamöterna i Samfundet De Nio.

Hon var politiskt intresserad och engagerad. Hon satt i fattigvårdsnämnden i hemkommunen Östra Ämtervik. Selma Lagerlöf var en av undertecknarna av uppropet för bildandet av Folkpartiet.

I sina böcker framträdde en del starka kvinnor. Jag säger bara Majorskan på Ekeby.