Tisdagstrion: Mamma, pappa, barn

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat mamma, pappa, barn. Det får mig att tänka på när jag var liten och jag och några andra barn skulle leka just mamma, pappa, barn. Jag var nog sex år och äldst av pojkarna, så jag fick vara pappa. Min roll bestod i att gå iväg från de andra, för pappa skulle till jobbet. Ingen av oss hade nog en aning om vad det var pappa hade för sig. Vi visste bara att pappa gick iväg till jobbet och kom hem på eftermiddagen. Så jag gick iväg några meter och gömde mig bakom en buske. Där stod jag tills det var dags för pappa att komma hem igen :) Nåväl, här är i alla fall min mamma, pappa, barn-trio: 

Det femte barnet av Doris Lessing är en obehaglig bok som jag återkommit till ett antal gånger här på bloggen.

Det femte barnet är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens innehåller en förfärlig pappa, en mamma som får nog och drar och ett antal barn, av vilka dottern Kya blir ensamma kvar i det lilla skjulet i träskmarken.

Det är gripande att följa den ensamma flickan Kya från barndom till vuxen ålder. Hennes upplevelse är att hon alltid blir lämnad. Lämnad av mamman, lämnad av syskonen, lämnad av fadern. När hon möter kärleken blir hon på nytt lämnad. 

Men hon har vänner. Hon har fiskmåsarna och hon är omgiven av ett myller av liv i träsket. Det finns ingen med större kunskaper om våtmarkens växter och djur än hon. Det är dock ytterst få i omgivningen som förstår det.

Jag är ingen större vän av miljöskildringar i böcker. Ofta tycker jag att de skymmer historien. Men i Där kräftorna sjunger är de en mycket stor del av upplevelsen. Vem kunde väl ana att ett träsk kunde vara så intressant?

Slutligen Lilla Spöket Laban av Inger och Lasse Sandberg.

Jag tror inte att berättelserna om Laban behöver någon närmare presentation. Han har både en mamma och en pappa (och får senare en lillasyster) men hela familjen är spöken.

Det är snälla berättelser för barn, så man behöver som läsare inte fundera på spökenas ursprung. Det är nog inte tänkt att man ska se Lilla Spöket Laban som ett stackars barn som mött döden alltför tidigt.

Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti

Titel: Bedragaren 

Författare: Maria Ahlqvist Ruokolahti

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 335

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men en av dem har dolda motiv. Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att "vägra bli en Svensson". För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.

Bedragaren är Maria Ahlqvist Ruokolahtis debutroman. En spänningsroman, som verkar utspela sig någon gång under 1980-talet. Det framgår aldrig varför författaren valt just den tiden. Kanske för att folk inte hade mobiltelefoner. I flera lägen i boken hade mycket löst sig om folk kunnat dra fram en telefon.

Boken är spännande, så det kan jag inte klaga på. Däremot känns detta med märkliga dubbelgångare som inte ens de närmaste kan skilja från originalet som att jag har sett det förut. I TV-serien "Rederiet" dog Reidar Dahléns hustru. Men när han står vid hennes grav dyker plötsligt hennes tvillingsyster upp. Hur kommer det sig att Emma och Rebecka är så lika? Det får man inget tydligt svar på. Det där med den goda och den onda i ett dubbelgångarpar känns inte trovärdigt.

När jag läser boken kan jag reta mig på att Emma är så hopplöst naiv. Även när hon insett vad Rebecka går för, kan hon ändå tycka lite synd om henne. 

Något som förlaget borde fundera på är om man inte kan skaffa ett bättre tryckeri. På ett antal sidor i boken finns det ord som är oläsliga. Jag förstår att förlaget vill hålla nere kostnaderna, men det får inte gå ut över läsbarheten.

Slutet gör mig riktigt frustrerad! Vad är det som händer? Så där kan det väl ändå inte sluta!

Maria Ahlqvist Ruokolahtis skriver bra och jag är säker på att framtida böcker av henne kan bli mycket läsvärda. Hon får gärna fortsätta med genren spänningsromaner, även om jag tycker att just den här boken inte riktigt räckte ända fram.

Överlevaren är min andra bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Ett avsnitt från Jesus and Mo

Fler episoder från Jesus and Mo finner du här. 

En smakebit på søndag - Bedragaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Bedragaren och är skriven av Maria Ahlqvist Ruokolahti.  

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men en av dem har dolda motiv. Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att "vägra bli en Svensson". För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.

Smakbiten är hämtad från sidan 168:

Olof var son till en bonde som var dotter till en bonde. Han hade arbetat hårt hela sitt liv för att bygga upp gården Lyckan och skogsbruksföretaget som bar familjens efternamn. Redan när Emma bara var ett frö i sin mammas mage hade han valt att lägga ner lantbruket och satsa allt på skogen, på femton år hade bolaget mer än femdubblat sin omsättning. Förutom försäljningen av virke och flis tillverkade de handgjorda möbler. Efterfrågan hade ökat och familjenamnet hade spridit sig. Numera ansågs det lyxigt att ha ett handgjort ekbord signerat Amesson Skog.

Han suckade och såg ner på sina ådrade händer. Han hoppades kunna locka in sin enda dotter i företaget innan han själv blev för gammal. Emma hade fortfarande inte förlåtit honom för att han dolt sanningen om sitt sviktande hjärta. Han hade inbillat sig själv att det var för hennes skull, att han inte ville belasta henne, men sanningen var den att så länge Emma inte visste kunde han förneka sin dödlighet.

Veckans mening v. 2

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti.

Olof ville inte höra talas om Per-Anders mer än han ville lukta på kontorschefens fisar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 2

 Helgfråga från Mias bokhörna. Hur är det med bokutmaningar inför 2022? Helgfrågan lyder:

Har du någon bokutmaning för 2022?

Som vanligt är jag med i Kaosutmaningen. Det här blir sjunde året som jag är med. Kaosutmaning 2022 hittar man HÄR hos Scylla.

Boktolvan är en utmaning som jag inte varit med på tidigare. Man ska läsa tolv författare som man inte läst något av tidigare. De författare och böcker som jag har valt kan du se HÄR.

Jag vet inte om den här räknas som en bokutmaning, men varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. Det har jag hållit på med sedan den 20 juli 2019. Jag kallar den Veckans mening. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

Veckans kulturfråga v. 2 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det handlar om läsmål 2022. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka läsmål har du för 2022?

Jag har inget speciellt kvantitativt läsmål. Det blir ungefär en bok i veckan som jag läser, och då är en hel del recensionsex. För att få lite blandning på läsandet är jag med på ett par läsutmaningar. För det första Kaosutmaning 2022. Där får man en hel massa punkter huller om buller att välja mellan. En del passar in på böcker jag ändå skulle ha läst, men jag väljer även aktivt böcker för att kunna uppfylla målet att klara av minst hälften av punkterna. Nytt för i år är att jag är med i Boktolvan. Man ska läsa tolv böcker av författare som man tidigare inte läst något av. Här är recensionsexen en stor hjälp för att klara av den utmaningen.

Dagens visdomsord 2022-01-12

Det verkar som om allt sover om vintern, men det är verkligen en tid av förnyelse och eftertanke. (Elizabeth Camden)

Tisdagstrion: Överst i min läshög/på min läslista

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat överst i min läshög/på min läslista. Dessa tre böcker ligger överst på min läslista just nu:

Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti.

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men av en dem har dolda motiv.
Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att »vägra bli en Svensson«.
För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.
Men hur långt är hon, bedragaren, beredd att gå? Och hur blåögt är egentligen hennes offer?

Tro mig när jag ljuger av Ellen G. Simensen.

Lars Lukassen är polis i Hønefoss, frånskild med delad vårdnad om den åttaåriga dottern Annie. När polischefen behöver ta tjänstledigt får Lars kliva in i rollen som tillfällig chef. Detta gör det ännu svårare för honom att vara ensamstående pappa och ha tid för Annie.
När en man hittas död på en stig vid Storälven tycks det först handla om en naturlig död, men det finns frågetecken. Vid obduktionen visar det sig att mannen har stora mängder metanol i blodet. Har han blivit förgiftad? I samma veva får polisen in en anmälan om en man som kallas Sagoberättaren, som skrämt barn utanför skolan med otäcka berättelser.
Lars är mitt inne i utredningen. Samtidigt träffar han läraren Johanna Brekke, som kommit till Hønefoss för ett tillfälligt vikariat på skolan. Men det är något som skaver - Johanna tycks vara på flykt från någonting. Lars Lukassen tvingas fråga sig vem som är vän och vem som är fiende i en allt farligare jakt på sanningen.

Sluta aldrig fly av Harlan Coben.

För mer än tjugo år sedan kidnappades Patricia, arvtagare till familjen Lockwoods förmögenhet. Efter flera månader i fångenskap lyckades hon fly, men förövarna försvann utan ett spår.
Tills nu. På en mordplats i New York upptäcks dyrbart stöldgods, bland annat en väska och tavla som tillhör familjen Lockwood. På väskan är initialerna WHL3 ingraverade, vilket leder polisen till en man med koppling till fallet.
Windsor Horne Lockwood III - eller Win, som han också kallas - är en man med omåttlig rikedom, oklanderlig stil och en benägenhet att ta lagen i egna händer. Han är dessutom kusin till Patricia, och polisens fynd leder honom in i en mörk värld av hemligheter där han tvingas ta till okonventionella metoder för att skydda sina nära.

Överlevaren av Bethany Clift

Titel: Överlevaren

Originalets titel: Last One at the Party

Författare: Bethany Clift

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 384

Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv. Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand. Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.

Överlevaren av Bethany Clift var en bok som överraskade. Smart av författaren att leverera en bok (en debutbok dessutom), som handlar om en pandemi. Helt rätt i tiden så att säga. Men den här pandemin är värre än någon som världen någonsin upplevt tidigare. Här har vi ett oerhört smittsamt virus, som dessutom har en hundraprocentig dödlighet. Efter att du känt de första förkylningssymptomen dör du en fruktansvärt plågsam död. Det enda den brittiska regeringen kan erbjuda landets invånare är dödstabletter.

Men en kvinna överlever, och det är henne vi följer genom hennes dagboksanteckningar. Vad gör man när man är ensam i en värld fylld av stinkande lik? Super skallen av sig eller försöker börja odla mat för framtiden? Inte ett helt enkelt val.

Men det som överraskade mig var att boken faktiskt är riktigt underhållande. Det är kvinnans tankar (vi får aldrig veta hennes namn) kring situationen som är en stor del av bokens behållning. På samma sätt som var fallet med Andy Weirs Ensam på Mars. Författaren Kate Sawyer har kommenterat boken så här: "Väldigt underhållande. Som en dystopisk Bridget Jones dagbok med ekon av Shaun of the Dead."

Så jag tror att även den som normalt inte tycker om dystopier kan uppskatta den här boken. Jag älskade den.

Boken har en twist på slutet som skapar ännu fler tankar. Vad det är får du veta när du läst boken :)

Överlevaren är min första bok i utmaningen Boktolvan 2022.