Veckans kulturfråga v. 48 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Augustpriset har givit Linda inspiration till dagens fråga. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken är den bästa bok av en svenskspråkig författare du läst 2022?

Det finns flera som platsar, men jag väljer Där vassen viker av Linda Edgarsson. Den är Linda Edgarssons debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna). 

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

En riktig bra debutroman! Linda Edgardsson är en författare att hålla ögonen på i framtiden.

Dagens visdomsord 2022-11-30

All krigspropaganda, alla skrik, lögnerna och hatet kommer oundvikligen från män som inte själva strider. (George Orwell) 

Främmande ord: Sinekur

Jag skrev nyss en kommentar på bloggen A room of my own och använde då ordet sinekur. Då slog det mig att det ordet nog inte är så frekvent använt numera, vilket är synd. Oftast talar man om något som inte är en sinekur, men betydelsen av ordet är annars ett välavlönat arbete som inte kräver stor arbetsinsats.

Tisdagstrion: Kyla (eller andra kalla ord) i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Kyla (eller andra kalla ord) i titeln. Här är min kyliga trio:  

Snöstormen av den ryske författaren Vladimir Sorokin lånade jag på biblioteket efter att jag sett att flera bokbloggare höjde den till skyarna. Så givetvis var jag riktigt nyfiken på boken och ville se vad som var så märkvärdigt med den. Men tyvärr blev jag besviken. Det kan mycket väl vara så att jag inte förmår se djupet i berättelsen, men jag förstod verkligen inte meningen med romanen.

Vi befinner oss alltså i en snöstorm på den ryska landsbygden. Baksidestexten säger att vi befinner oss i framtiden, men det är svårt att tidsbestämma historien. Här får vi i alla fall stifta bekantskap med de allra märkligaste varelser. Läkaren Garin får inte tag på några hästar för att kunna ta sig till den plats där han ska komma med vaccin mot den märkliga epidemin som skapar zombier. Han får dock kontakt med Harkel som har en självgångare. I huven på detta fordon placerar Harkel sina femti småhästar. Hästarna är så små att han bara behöver ha med sig en liten påse med havregryn för att kunna utfodra dem.

Vi träffar även på en mjölnare som är så liten att hans hustru kan hålla honom som man håller en bebis. Å andra sidan får vi veta att det även finns stormänniskor, som är fem-sex meter långa.

På sin färd träffar de på en grupp kazaker som kallas vitaminder. De presenterar sig med namn som Per Dag, Vysslull, Sisådär och John Blund.

Jag har läst mig till att Vladimir Sorokin är en hyllad, men kontroversiell författare. Genombrottet i både Ryssland och Europa kom med romanen Blått fett (på svenska 2000). 2013 nominerades han till Man Booker International Prize. Men det hjälps inte. Storheten i romanen Snöstormen gick mig tyvärr förbi.

Jag har ett recensionsex i läshögen som har ett kallt namn. Iskall sol av Lilja Sigurðadóttir. Hon är en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. (Hur många deckarförfattare har Island egentligen? Verkar vara en del.) Iskall sol är den första boken i hennes nya Áróraserie.

Den första frosten var Anna Kurus debutroman och den första boken i Kirunatrilogin. Det är en psykologisk thriller, där läsaren förstår att allt inte är som det ska. Men på vilket sätt?

Det här var en riktigt läsvärd debutroman. Språket är enkelt, men välformulerat. Som läsare får jag veta mer om miljön i den lappländska fjällvärlden. Kapitlen är korta, vilket ger ett driv i läsningen, trots att det inte alltid händer så mycket, men det är ett lugn som bedrar. Perspektiven skiftar. Från Allis till Jonas till Raumo till stugägaren Lars och till katten! Då och då möts två eller tre av dem. Det är trevligt, men hela tiden är det något som skaver. Någon eller några bär på hemligheter och vi går sakta mot katastrofen.

Detta är alltså en riktigt bra psykologisk thriller i lappländsk miljö och det ska bli mycket intressant att se hur debutanten Anna Kuru ska vidareutveckla konceptet i de kommande delarna i Kirunatrilogin.

Bombi Bitt och jag av Fritiof Nilsson Piraten

Titel: Bombi Bitt och jag

Författare: Fritiof Nilsson Piraten

Förlag: Kabusa (2005) (Utgavs första gången 1932)

Antal sidor: 188

Allt är möjligt för Bombi Bitt, buspojken som ingen rår på, och stinsens strängt hållne Eli blir hans beundrande kamrat. Tillsammans upplever de en rad rafflande och muntra äventyr bland krumelurer som Jöns Pumpare, målaren Vricklund, sockenhoran Franskan och hästskojaren Nils Gallilé. Höjdpunkten är besöket på Kiviks marknad, som bjuder på sensationer av sällan skådat slag. Bombi Bitt och jag är Piratens debutbok, en självbiografisk roman som blivit en älskad klassiker.

Bombi Bitt och jag minns jag som TV-serie när jag var barn. Bombi Bitt spelades av Stellan Skarsgård, och det blev hans genombrott. Nu har jag äntligen läst boken. Det är en riktigt trevlig bok. Självaste Anders Österling prisade boken när han anmälde den.

Speciellt roligt är det att läsa om Kiviks marknad. Jag besökte den för ett drygt kvartssekel sedan. Tyvärr är den inte längre som i boken. Hästskojarna är borta.

Boken är hur som helst riktigt rolig att läsa.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23: Läs en bok som utspelar sig i Skåne.

Första advent

Veckans mening v. 47

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna gång hämtad från Skred av Sara Strömberg.

Efter middagsbestyr, badritualer och en långdragen godnattstund med högläsning ur de gamla vanliga barnböckerna lade sig äntligen lugnet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Helgfrågan v. 47

Helgfråga från Mias bokhörna. Adventskalender, Julkalender... Helgfrågan lyder:

Då är det första advent till helgen. Det är ganska populärt med kalendrar eller böcker man läser ett avsnitt varje dag. Ska du ha någon form av kalender?

Inte någon litterär kalender, men jag har fått en chokladkalender av min fru. Den kommer från Åre chokladfabrik.

Veckans kulturfråga v. 47 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Dagens tema är snö. (Jag körde fast på en byväg i måndagskväll. Sommardäck var ingen hit. Typiskt nog hade jag beställt tid för däckbyte tisdag förmiddag.) Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella verk som innehåller snö vill du lyfta fram?

 En bok som känns naturlig att nämna är Snö av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.

Änglarnas sorg ingår i islänningen Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. I den finns det hur mycket snö som helst. Ingen dum bok, men kanske lite konstig emellanå. En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.

En annan islänning är Ragnar Jónassons Snöblind. I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död. Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva.

Till sist en värmländska. Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors. En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.

I Agatha Christies berömda bok Mordet på Orientexpressen, som filmatiserats flera gånger spelar det våldsamma snöovädret en avgörande roll.

Dagens visdomsord 2022-11-23

I hate banks. They do nothing positive for anybody except take care of themselves. They're first in with their fees and first out when there's trouble. (Earl Warren)