Helgfrågan v. 26

Helgfråga från Mias bokhörna. Är läsandet könsrelaterat? Helgfrågan lyder:

Tror ni det skiljer på mäns och kvinnors läsning?

Ja, det är nog faktiskt undersökt. Kvinnor läser mer skönlitteratur, medan männen läser mer facklitteratur.

Dagens visdomsord 2023-06-28

Älskling, jag undrar om du inte spelar en alltför stor roll i ditt liv? (Sacha Gultry) 

Tisdagstrion: Sött & gott

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sött & gott (i handling, titel eller på omslag). Här är min söta trio: 

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning och det är nog fler som har med den idag. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi. (Eller ska jag leta efter en uppföljare till boken?

Apelsiner kan vara både söta och goda. Därför tar jag med

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Jag upptäcker nu att jag i min ägo har ett recensionsex i form av Benny älskar baklava, som är Mikael Jisanders debutroman. Detta är fruktansvärt pinsamt, men jag har inte läst den trots att det är ett och ett halvt år sedan jag fick den. Jag har helt glömt bort den.

Jag vet inte så mycket om boken, men däremot känner jag till baklava. 2009 var jag en i en grupp från Karlstad som besökte den turkiska vänorten Gaziantep. Det var i samband med en pistagefestival. Bland annat gick vi i en stor parad med musikkår genom stadens gator som en hyllning till pistagenöten eller hur det nu var. Folk tittade ut genom fönstren och vinkade.

Vid ett tillfälle var det en tävling i att på snabbast möjliga tid äta så många som möjligt av de söta bakverken baklava. Tydligen ska baklava från Gaziantep vara extra goda. Jag deltog inte i tävlingen, men jag fick vid flera tillfällen äta baklava, och de var riktigt goda.

En smakebit på søndag - Älgkronan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Älgkronan och är skriven av Aline Lilja Gladh. 

Skotten från höstjakten viner i skogen I sina gevärssikten ser två jägare att ett vildsvin äter på något. Det visar sig vara en människokropp - söndertrasad till oigenkännlighet. Polisens utredning stagnerar när kommissarie Linus Karlberg är med om en allvarlig olycka Och hans syster, konstnären Lo Karlberg, som redan tampas med en gnagande känsla av att något är fel, tappar fotfästet i tillvaron. Hon dras till Äppelgården, en fristad för unga kvinnor som hamnat på glid.

Smakbiten är hämtad från sidan 19:

Höstkylan bet i kinderna och nästippen. Eje och Gottfrid hade satt sig på var sin sten och sörplade på hett kaffe. Det var surrealistiskt att göra en sådan vardaglig sak när det låt en söndertrasad person några meter bort, men den svarta drycken täckte effektivt över smaken av spya. Det rörde sig otrevligt i magen, som om Eje svalt en näve krälande likmaskar. Men han lyckades hålla nere uppstötningarna.

Mannen på marken var så förstörd att ansiktet inte gick att identifiera. Inte ens för någon som känt honom väl.

Veckans mening v. 25 2023

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Älgkronan av Aline Lilja Gladh.

Bland vildsvinsskiten låg en naken man i hundratals bitar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Glad midsommar!

Helgfrågan v. 25

Helgfråga från Mias bokhörna. Den stundande midsommarhelgen leder fram till frågan. Helgfrågan lyder:

Till helgen är det midsommar. Tipsa om en blommig bok.

Då väljer jag Blodlokan av Louise Boije af Gennäs. Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Men detta är första delen i Motståndstrilogin, så det kommer mera.
Sammanfattningsvis: En riktigt bra spänningsroman, som verkligen ger mersmak.

Lämna inga spår av Harlan Coben

Titel: Lämna inga spår

Originalets titel: The Match

Författare: Harlan Coben

Förlag: Bookmark Förlag (2023)

Antal sidor: 370

Wilde växte upp utan någon kännedom om vare sig sin familj eller identitet. Allt han vet är att han som pojke hittades övergiven i skogen. Nu är han äntligen redo att hitta sitt ursprung - ett beslut som kommer att förändra allt. Strax efter att Wilde skickat sitt DNA till en släktforskningssajt får han kontakt med två potentiella släktingar. Han ger sig ut på jakt efter sanningen, men båda spåren leder till fler frågor än svar. Genom sin efterforskning stöter Wilde av en slump på ett mystiskt medborgargarde som har tagit sig an uppgiften att straffa anonyma nättroll. Snart upptäcker Wilde att gardet har kopplingar till en av hans nyfunna släktingar, och att deras dunkla verksamhet har utlöst en till synes ostoppbar mordspiral.

Lämna inga spår av Harlan Coben är den fristående uppföljaren till Pojken från skogen. Jag älskade verkligen Pojken från skogen, så förväntningarna var högt ställda inför den här boken.

Jag blev inte besviken. Harlan Coben är en mycket skicklig författare av spänningslitteratur. Det är omöjligt för mig att räkna ut vem som är mördaren. Det finns så många trådar att följa, men Coben knyter givetvis ihop dem. Samtidigt får vi svar på frågor från den förra boken. Någon tredje del tror jag inte att det blir, för slutkapitlet kändes som en avslutning. Coben är dock mycket produktiv, så det råder ingen brist på böcker av honom att sätta tänderna i.

Lämna inga spår är en lysande spänningsroman som inte får missas.

Dagens visdomsord 2023-06-21

Jag har gjort många dumheter och det tänker jag fortsätta med. Det är de som sätter färg på tillvaron. (Brigitte Bardot) 

Tisdagstrion: Schack

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat schack (att spela, en dam, en kung, ett torn, rutigt osv). Här är min trio:  

Kungen bugar och dödar av nobelpristagaren Herta Müller köpte jag för längesen. Jag började läsa den, men det tog stopp. Jag kände att jag inte begrep något, så den har jag stoppat undan någonstans. Kanske borde jag ge den en ny chans vid något tillfälle, men hittills har det tillfället inte infunnit sig.

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefon? Hur ska man tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga egyptiska gravstatyn kvar - och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett ett eget liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller - något annat. Det här är berättelsen om några ungdomars mystiska upplevelser i ett sommarhus i Småland. Hur hemligheter från det förflutna rullas upp på nytt och slutligen avslöjas.

Alice i Underlandet av Lewis Carroll är lite fusk, det medger jag, men den får komma med ändå. Där finns ju en dam i en framträdande roll, nämligen den otäcka hjärter dam. Hon är ett spelkort och inte en schackpjäs, men en dam lika fullt :)