Tisdagstrion: Sött & gott

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sött & gott (i handling, titel eller på omslag). Här är min söta trio: 

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning och det är nog fler som har med den idag. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi. (Eller ska jag leta efter en uppföljare till boken?

Apelsiner kan vara både söta och goda. Därför tar jag med

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Jag upptäcker nu att jag i min ägo har ett recensionsex i form av Benny älskar baklava, som är Mikael Jisanders debutroman. Detta är fruktansvärt pinsamt, men jag har inte läst den trots att det är ett och ett halvt år sedan jag fick den. Jag har helt glömt bort den.

Jag vet inte så mycket om boken, men däremot känner jag till baklava. 2009 var jag en i en grupp från Karlstad som besökte den turkiska vänorten Gaziantep. Det var i samband med en pistagefestival. Bland annat gick vi i en stor parad med musikkår genom stadens gator som en hyllning till pistagenöten eller hur det nu var. Folk tittade ut genom fönstren och vinkade.

Vid ett tillfälle var det en tävling i att på snabbast möjliga tid äta så många som möjligt av de söta bakverken baklava. Tydligen ska baklava från Gaziantep vara extra goda. Jag deltog inte i tävlingen, men jag fick vid flera tillfällen äta baklava, och de var riktigt goda.