Luftslottet som sprängdes

Nu har jag läst klart tredje och sista delen i Stieg Larssons Millenniumtrilogi (eller heter det Millenietrilogi?) som heter Luftslottet som sprängdes. Böckerna är ju bara hur bra som helst. I den här avslutande boken är det bara två småsaker som irriterar mig. Det ena är att poliserna griper folk och säger att Riksåklagaren har beslutat häkta dem. Men en åklagare kan inte besluta om häktning. Det kan bara en domstol göra. Åklagaren kan besluta att en misstänkt ska anhållas. Tyckte även det var lite märkligt när advokaten under rättegången i tingsrätten sade "herr domare" till rättens ordförande. Jag är nämndeman i hovrätten och har även bevakat rättegångar i tingsrätten när jag arbetade som journalist, och jag har då aldrig någonsin hört någon säga "herr domare" i rättssalen. Detta är givetvis bara detaljer, men det förvånar mig att Stieg Larsson inte var mer noggrann med sådana saker.

Han höll visst på med en fjärde del när han dog. Jag undrar vad den skulle ha handlat om. Man skulle ju vilja ha vetat mer om Camilla Salander. Men nu får vi aldrig veta.

Det kanske är dags att jag ser filmerna också, när jag nu är färdig med böckerna. Det gick en trailer på TV om någon av filmerna och då sade min elvaåriga dotter: "Den vill jag se!" Jag konstaterade att det inte var aktuellt, men då sade hon att "andra" fick titta. Vilka då i hennes ålder fick se filmerna? Nä, hon kom inte på nån...

Fast det finns i och för sig föräldrar utan något som helst omdöme, så det finns säkert barn någonstans som får se dessa filmer med brutala våldtäkter och misshandel.