Ånyo håller jag en tegelsten i min hand, och ändå inte. Detta är Sigrid Undsets stora verk Kristin Lavransdotter, men den är en trilogi. Det är sålunda första delen jag nu har börjat på, och den var ju från början publicerad som en egen roman, även om trilogin här har placerats inom gemensamma pärmar.
Det är en kärlekshistoria mellan Kristin Lavransdotter och Erlend Nikulausson, som vi får följa i 1300-talets Norge. Smakbiten är hämtad från sidan 12 då Kristin fortfarande är en liten flicka:
"Ja, nu ser jag att ryktet icke har sagt för stora ord om denna lilla mön din - en liljeros är hon och ser ut som en riddersmans barn. Milda ögon har hon ock - hon brås på dig och icke på Gjeslingarna. Gud unne dig glädje av henne, Lavrans Björgulfson! - Och Guldsvein rider du så stram som en hovman", skämtade hon och höll skålen, medan Kristin drack.
Barnet rodnade av glädje, ty hon visste väl att fadern var hållen för den vackraste man vida omkring, och han såg ut som en riddare, där han stod bland sina män, fast han var klädd mest på bondevis, så som han brukade hemma till vardags. Han bar en tämligen vid och kort rock av grönfärgad vadmal, öppen i halsen, så att skjortan syntes; för övrigt hade han hosor och skor av ofärgat läder och på huvudet en gammaldags bredbrättad filthatt. Av smycket bar han endast ett slätt silverspänne i bältet och en liten sölja i skjortlinningen; dessutom syntes vid halsen litet av en gyllene halsked. Den bar Lavrans alltid, och i den hängde ett guldkors, besatt med stora bergkristaller; det gick att öppna, och däri låt litet av den heliga fru Elins av Skövde svepeduk och hår, ty Lagmanssönerna räknade sin ätt från en av denna högtsaliga kvinnas döttrar. Men när Lavrans var uppe i skogen eller gick i arbete, brukade han sticka korset inpå bara barmen för att ej tappa det.
inte konstigt att Undset fick Nobelpris
SvaraRaderaFint språk, även om översättningar är lite gammal.
Raderaden här trilogin har jag läst flera gånger som mycket ung och nu tänkte jag mig läsa den igen i nyöversättningen som kom 2016. jag var väldigt förtjust på den tiden, men det är ju en stund sedan
SvaraRaderaJag kanske borde ha skaffat en nyare översättning. Å andra sidan är det samma lite ålderdomliga språk som de böcker av Selma Lagerlöf jag har.
RaderaJag har bara läst bitar ur den här, när jag gick i gymnasiet. På den tiden gillade jag inte alls :)
SvaraRaderaDet var mycket man läste i skolan som man inte var mogen för. Jag skulle gärna läsa om Steinbecks Pärlan.
RaderaMitt minne är lite kort och känner inte alls till dessa, får nog läsa historia igen.
SvaraRadera:)
RaderaDet här är en bok/samling jag har tänkt läsa någon gång men just omfånget är lite avskräckande. Minns att mamma hade upplagan du läser, i hyllan på landet.
SvaraRaderaDet är därför jag vill tänka mig den som tre böcker, vilket det ju också är.
RaderaDen här känner jag inte alls till. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaJeg leste disse bøkene for lenge, lenge, lenge siden, Så jeg tror det ville vært fint å hente dem fram igjen og lese dem på nytt. I grunnen er det mange av disse gamle bøkene man skulle ha lest :-) Ha en riktig fin søndag!
SvaraRaderaSkoj att få läsa böcker av en norsk författare.
RaderaDen skulle jag vilja läsa någon gång. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDet är väl en sån som man ska ha läst, så nu gör jag det ;)
RaderaTack för smakbiten! Det känns lite som en bör läsa någon gång..... ;)
SvaraRaderaDet kan nog vara det ;)
RaderaJag läste just den där utgåvan och tyckte otroligt mycket om den. Det ålderdomliga språket tycker jag att man vänjer sig vid. Jag som är nyfiken på nyutgåvan är nästan litet rädd att bli besviken på att språket blir för modernt i förhållande till tiden när berättelsen utspelar sig.
SvaraRaderaEn rolig anekdot om boken. När vi åkte på semester i Norge i slutet av 1990-talet, sade jag till min man att det här landskapet får mig att tänka på Jörundgård, där Kristin Lavransdotter växte upp. Efter kanske 100 meter kom det en skylt: Gudbrandsdalen. Håret reste sig nästan på armarna. Jag hade läst boken utan en tanke på var den utspelade sig mer exakt, mer än att det var i Norge, och ändå lyckades Sigrid Undset få mig att känna igen mig i platsen. Vilken författare!
Ja, det är ju inte svårt att läsa Lagerlöfs böcker, trots att det brukar vara äldre översättningar.
RaderaTack för smakbiten. Minns det här som en av de bästa böcker jag läst. Och en av de tjockaste då ;-)
SvaraRaderaAlla verkar älska den.
RaderaTakk for smakebit og kos deg med boka:)
SvaraRaderaDet ska jag :)
RaderaLäste den där när jag gick på högstadiet och tyckte mycket om hela trilogin. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaTrevligt att höra ;)
RaderaHar läst den, men glömt det mesta. Har mest bara kvar ett svagt positiv intryck :)
SvaraRaderaSå är det ibland. Man minns känslan men inte innehållet.
Radera