En smakebit på söndag - Jag är Fiona som dödar

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson.

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.

Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.

Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.

Smakbiten är från sidan 8:

Hjördis brinner. Jag var tio när hon först drabbade mig. Det var en chock, som att stirra in i solen. Hon var djup, ren och klar som kristall och skrämde skiten ur mig långt innan hon av outgrundlig anledning valde att dela familjeliv med mig.
Med viss möda undviker jag att möta människors blick där jag går. Ögon är inte själens speglar, de är portar till världar och djup. Och här har jag ett problem, jag ser mer än det jag betraktar. I dag behöver jag inte den distraktionen.
Men så börjar jag tänka på något annat och glömmer bort mig.