tisdag 27 augusti 2019

Tisdagstrion: Livet förr

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat livet förr. Här följer min trio:

Ibland, i vardagen, får man förmånen att känna tacksamhet. En sådan tacksamhet kände jag när jag läste Niklas Natt och Dags debutroman 1793. Om detta är hans förstlingsverk, vad månde han inte kunna prestera i framtiden?

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.
Vid något tillfälle har han, vilket han nämner i efterordet, lagt till en byggnad som då ännu inte uppförts, men det var gjort för att skapa en än bättre berättelse och här får man hänvisa till varje skönlitterär författares rätt att forma verkligheten efter romanens idé.
Jag har lärt mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)
Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.


Belgravia är berättelsen om en hemlighet. En hemlighet som nystas upp bakom de eleganta portarna i Londons mes exklusiva kvarter. Det är 1840-tal - moderna tider, då till och med en nyrik industrialist som James Trenchard och hans hustru Anne börjar få tillträde till de fina salongerna. Men vad har de för hållhake på Lady Brockenhurst, som tillhör en av landets äldsta familjer? Historien tar sin början kvällen innan slaget vid Waterloo 1815, på hertiginnan av Richmonds numera legendariska bal, där två familjers liv förändras för alltid...

Författaren Julian Fellowes är inte vem som helst. Det är han som skrivit manuset till alla delarna i TV-serien Downton Abbey. Här har han skapat ännu en värld av glitter och flärd, men den utspelar sig tidigare än Downton Abbey. Han verkar ha lagt ned stor möda på att ge boken en känsla av historisk autencitet. Där det är möjligt har han lagt in händelser som faktiskt ägt rum. Balen kvällen före slaget vid Waterloo 1815, som arrangerades av hertiginnan av Richmond är en historisk verklighet.
Någon greve och grevinna av Brockenhurst har däremot aldrig existerat. Givetvis måste det finnas uppdiktade personer, om det ska gå att skapa en sådan här berättelse. Här finns de fina familjerna, som är noga med att deras barn inte ingår några mesallianser, det vill säga äktenskap med någon i lägre social ställning. Samtidigt är 1800-talet en ny epok, där det finns män som startar industrier och bygger hus, vilket skapar ett förmöget borgerskap. Denna senare grupp har sålunda mycket pengar, men de adliga familjerna ser ner på dem.
Boken är fylld av kärlek, hat, avund, lojalitet och intriger. En kombination av människans ädlaste och uslaste egenskaper, vilket borgar för en bra roman. Och en bra roman är det. Det är en verklig bladvändare. Jag vill bara ha mer och mer.
Om du tyckte om Downton Abbey, ska du definitivt läsa Belgravia!


Till sist är jag lite fräck och lyfter fram min egen roman Skam. Det är en kriminalhistoria i svensk 1800-talsmiljö.
I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.
Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.

26 kommentarer:

  1. Belgravia väntar i min bokhylla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du verkligen något att se fram emot.

      Radera
  2. 1793 och Skam har jag läst ;)

    SvaraRadera
  3. 1793 är verkligen superbra! Och så har jag ju läst Skam som också är bra. Begravia skulle jag väldigt gärna vilja läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte du om Downton Abbey som sagt, så kommer du att gilla Belgravia.

      Radera
  4. Har blivit varnad för 1793 för att den är rysligt grym och otäck ... så jag har inte läst den. Däremot har jag tänkt läsa din bok - helt ok att lyfta fram den, marknadsföring är A och O!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1703 är grym, men ändå riktigt bra!

      Radera
  5. Någon gång kommer jag säkert att bestämma mig om jag vill läsa 1793 eller ej, men det är ingen brådska :)

    Självklart ska man lyfta fram sina egna alster, det hade jag också gjort om jag hade haft några :)

    SvaraRadera
  6. Skam passar ju utmärkt in här! :D 1793 har jag velat kring länge, men kanske ska jag ge den en chans. Såg ju också att nästa bok kommer snart. :) Belgravia står i hyllan och väntar!

    SvaraRadera
  7. Oj, din egen bok! Spännande.
    1793 har jag läst och den var så bra! Kanske är Belgravia något för mig? Visst tyckte jag om Downton Abbey.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyckte du om Downton Abbey så tror jag säkert att du gillar Belgravia!

      Radera
  8. 1793 var riktigt bra. Har inte läst de andra två, men din bok borde jag verkligen läsa.

    SvaraRadera
  9. Ja och av dessa har jag bara läst din bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får väl känna mig lite mallig då :D

      Radera
  10. Belgravia låter intressant och visst är 1793 bra! Man får absolut lyfta fram sina egna böcker, tycker jag!

    SvaraRadera
  11. 1793 tyckte jag om. belgravia kan nog vara intressant. Inte dumt att kunna nämna egen bok, när man
    har skrivit sådana ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1793 är en höjdare. Jag ser fram mot hans nästa bok - 1794.

      Radera
  12. Belgravia skulle säkert vara något för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För oss som gillat "Herrskap och tjänstefolk" och "Downton Abbey" är Belgravia en självklarhet :D

      Radera
  13. Ja, Skam har jag ju i varje fall läst, passar ju bra in på temat! :)

    SvaraRadera