Jag har läst Dvärgen av Pär Lagerkvist. En märklig, men mycket fascinerande, bok. Dvärgen är en ondskefull person vid Furstens hov, som hatar kärleken och älskar kriget. Det är väl tveksamt om dvärgen är en riktig människa. Istället ska han väl snarast symbolisera det onda i fursten. Alla har vi kanske en dvärg inom oss, om än förhoppningsvis inte lika framträdande som den som Lagerkvist målar upp.
Man får glädja sig åt att det onda placerats i en småväxt gestalt, då kan vi låta "snällheten" bo i en Jätte!!!!
SvaraRaderaBra idé, fast det är ju inte alltid som jätten vinner. Se på Goliat.
SvaraRaderaLäste Lagerkvist i mitten på 60-talet, så det kanske är dags att plocka fram hans böcker igen. Var nog i yngsta laget då för att kunna tillgodogöra mig hans texter.
SvaraRaderaJag håller fortfarande på att hämta mig efter Processen... har lite kvar av Mobergs Soldat med brutet gevär, som är en barnsaga jämfört med Kafkas bok. Tror inte jag orkar mer vanmakt just nu ;-)
SvaraRaderaJag brukar lägga ut mina recensioner som jag gjort som skolarbete på http://pennelina.wordpress.com/, om det är någon som är intresserad.
Kram från Pennelina
Jag tror att mina lärare glömde bort Lagerkvist, för jag läste honom aldrig i skolan. Har istället vissa minnen av Candide och av Stagnelii "Förruttnelsen"...
SvaraRaderaDärför är det roligt att ha upptäckt Lagerkvist på gamla dar...