Kommentarer om mitt romanmanus

Jag skickade mitt romanmanus (Bileam) till några som förklarat sig villiga att läsa och ge kommentarer. Det har varit jättespännande att få veta vad de tycker. En kvinna gav följande kommentarer (OBS! Jag har gjort ett urval):

Det första jag måste säga är att när jag läste boken blev jag väldigt nyfiken på vem du är, vad du gör i riktiga livet.Boken innehåller så oerhört mycket fakta och kunskap att man blir alldeles stum. Man inser genast att den som skrivit boken är en person som är väldigt insatt i ämnet; att det är en person som kan sin bibel väl.  För vem som helst klarar inte av att skriva en sån här bok. Hur har du gjort?Har du forskat i ämnet? För det måste du ju ha gjort, annars begriper jag inte hur du har lyckats skriva 1000 ord om dagen i ett så här pass "invecklat" ämne. Jag har ju bara mig själv att gå till och skulle jag ge mig in på ett sånt här ämne skulle jag bli tvungen att kolla än det ena, än det andra och det skulle gå åt en massa tid bara åt det. 1000 ord om dagen verkar i mina ögon därför stört omöjligt.

Som du förstår tycker jag att bokens trovärdighet är hög. Jag har gång på gång tvingats stanna upp och påminna mig själv att berättelsen som jag läser är påhittad, att detta bara är en tolkning av hur det kunde ha varit. Men ditt sätt knyta ihop de olika berättelserna från gamla testamentet är så skicklig att det känns som att "det är så här som det måste ha varit".  

Språket i din bok flyter (som vanligt höll jag nästan på att säga, har ännu din novell i färskt minne) på. Det känns som om du aldrig behöver fundera på hur du ska skriva. Det finns inga krångligheter eller "vägspärrar" - ställen där man skulle ha märkt att du kört fast. I ett så här stort material hade jag åtminstone väntat mig att hitta åtminstone ett sånt ställe... Eller så är du helt enkelt bara bra på att gömma dem:-)

En man gav följande kommentarer (i urval):

Det är ett mastodontverk du har skrivit. Jag kan inte komma på någon bättre benämning för den berättelse som du i Israel antingen kan bli stenad för eller bli hyllad som hjältediktare. Storheten ligger kanske just i det att man i läsandet ofta pendlar mellan att se det som en hädelseskrift och som en förklaringsmodell till Mose nödvändiga ledarskap. 

Prosan rinner som vatten. Mycket bra.

Sammanfattningsvis är jag mäkta imponerad, och det enda som kan hindra detta manus från att nå folket torde vara eventuell rädsla bland förlagen för att ge ut denna bomb som man inte riktigt vet hur den kommer att brisera.

De delar som mer i detalj går in på bokens innehåll har jag valt att ta bort, för jag vill inte publicera det här på bloggen.

Jag ska även låta en professionell lektör gå igenom texten. Då kanske det blir tuffare. :)