fredag 8 juni 2018

Olikhetsutmaningen: Vi och dom

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om vi och dom.

Oftast brukar jag ta fram två böcker som representerar det ena respektive det andra ordet i motsatsparet. Så inte denna gång. Jag tycker att "vi och dom" förutsätter att boken innehåller just motsättningen "vi och dom", vilket jag också tycker att mina båda bokval på olika sätt visar på.

Den första boken är Fredrik Backmans Björnstad. Eller kanske skulle jag ha valt uppföljaren Vi mot er, vilken även i namnet tydligt visar att den hör hemma i dagens olikhetsutmaning.
Dessa böcker handlar om den lilla staden Björnstad, vars stora stolthet är ishockeylaget, och i böckerna framför allt juniorlaget.
Det egna laget har chansen att bli svenska juniormästare och givetvis ställer alla i samhället upp för laget. Men kan man göra det till varje pris?
Frågan ställs på sin spets när lagets stora stjärna våldtar en ung flicka. För lagets skull vill många tysta ner händelsen. Vad är väl en våldtäkt när laget kan vinna SM-guld?
Plötsligt är motståndaren inte bara de andra hockeylagen utan även de som tar flickans parti och därmed riskerar att förstöra för laget.
Det här är böcker som jag tycker borde användas i de svenska skolorna!

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk från 1981 är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

4 kommentarer:

  1. Gordimers bok är så aktuell idag. Det är tydligen lite så det är Sydafrika nu. En kollega är därifrån och menar att fattiga vita och fattiga svarta har det lika dålit.

    SvaraRadera