tisdag 30 juli 2019

Tisdagstrion: Äventyr

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat äventyr. Här följer min trio:


När jag var barn fullkomligt älskade jag Enid Blytons böcker. Det var tre serier jag följde. Givetvis Femböckerna! Men även Mysterieböckerna. Och så var det Äventyrsböckerna. Jag tror det var åtta böcker i den serien. Här har jag på måfå valt en av dem - Äventyrens Slott.


Äventyrliga hjärtan är sista delen i Europatrilogin av Jakob Sverker. De tidigare är Berättelsens ängel och Heidenstams misstag.

Baksidestexten lyder:
"Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa?
Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?"

Det finns böcker som är bra, men som sedan följs av fler, vilket gör att det blir en allt tunnare soppa. Så är inte fallet med Europatrilogin. Jag hade lite svårt att ta mig igenom början av den första delen, men när jag kom till den tredje delen möttes jag av ett crescendo. Spänningen stegras hela tiden, och de relativt korta kapitlen kastar en mellan olika personers perspektiv utan att den röda tråden tappas bort. (Precis som i de tidigare böckerna är författaren generös med hänvisningar till berömd litteratur, och där känner jag mig lite utanför, men det är inte författaren som ska lastas för mina tillkortakommanden.)
Här får en del av bokens karaktärer utsättas för fruktansvärd tortyr, men författaren gottar sig inte åt grymheterna. Det kraftiga våld som finns i delar av boken, är skapade av en anledning. Vi möter den mänskliga ondskan när den är som värst.
När jag når slutet av boken inser jag att jag inte fått svar på alla frågor. Jag tror dock inte att avsikten är att hålla öppet för en fjärde del, utan min tolkning av detta är att det är vi alla som har att skapa fortsättningen. Vilket Europa vill vi ha i framtiden? (Jag önskar författaren ett långt liv så inte David Lagercrantz kommer med en fortsättning...)
Jag vill med glädje rekommendera den här trilogin, som känns mycket aktuell. Det enda som är tråkigt är att böckerna är egenutgivna. Jag skulle önska att något av de större förlagen tog sig an dem, så att de kan nå en större läsekrets.


Och varför inte drämma till med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson? Hans liv var väl ett enda stort äventyr?
Den handlar om Allan Karlsson, som på sin hundraårsdag rymmer från "hemmet". Därefter får man följa hans tokiga färd på rymmen, samtidigt som vi genom tillbakablickar får veta vad han har gjort under sin levnad. Och det är inte lite! Det är inte många världshändelser som skett under 1900-talet utan att Allan Karlsson har varit inblandad.

28 kommentarer:

  1. Enid Blyton var verkligen bra på äventyr, och Hundraåringen passar ju perfekt in i trion. Tack för dina tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundraåringens äventyr är lite utöver de vanliga ;)

      Radera
  2. Blyton läste jag mycket när jag var yngre :) fick läsa mina äldre syskons gamla böcker :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra med äldre syskon. Fick ärva en del av brorsans böcker. Sen ett gäng från en äldre kusin. Och sen önskade jag mig böckerna i julklapp och födelsedagspresent förstås! :)

      Radera
  3. Äventyrens slott ser härlig ut att läsa! Äventyrliga Hjärtan blev jag nyfiken på, eller hela serien rättare sagt. Den är ny för mig. :)

    SvaraRadera
  4. Hundraåringen är den enda jag har läst i din trio. Den passar onekligen in här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmatiseringen av boken blev också riktigt bra med Robert Gustafsson i huvudrollen.

      Radera
  5. Blyton läste jag också en del som barn! Ibland när böcker innehåller referenser till andra böcker blir jag nyfiken och det kan leda till att jag läser den boken strax också! Men jag håller med om att man kan känna sig lite utanför när man inte känner till det författaren hänvisar till. Själv känner jag mig särskilt bortkommen vad gäller musikreferenser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju inte en rakt igenom positiv upplevelse att känna sig bortkommen som läsare ;)

      Radera
  6. jag har faktiskt inte läst en enda av dina böcker. men jag skulle också vilja kunna baka ihop tre bilder till en. ser så proffsigt ut

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde du hade läst allt :D

      Ja, det ser jättesnyggt ut!

      Radera
  7. Den enda jag inte läst är Hundraåringen och jag är inte så speciellt sugen på att läsa den heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror nog mycket på vilken sorts humor man har. Den passade mig.

      Radera
  8. Blyton läste jag med som barn. Hundraåringen har jag läst och tyckte den var sisådär. Har du läst Hundraettåringen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag faktiskt, och jag tycker att författaren faktiskt har lyckats göra en bra uppföljare, vilket inte är illa eftersom han redan har skrivit om gubbens första sekel.
      https://skrivrobert.blogspot.com/2019/06/hundraettaringen-som-tankte-att-han.html

      Radera
  9. Blyton är härlig nostalgi. Hundraåringen gillade jag som bok, inte sett filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon var duktig på att få en att vilja läsa fler och fler böcker. Fortfarande tänker jag mig hennes efternamn med svenskt uttal, inte Blajtön ;)

      Radera
  10. läst alla tre, Sverker skriver bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blev positivt överraskad av Sverkers böcker.

      Radera
  11. Hundraåringens liv var verkligen ett äventyr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte mycket han hade lyckats undvika :)

      Radera
  12. Enid Blytons Äventyrens-böcker läste jag också som barn och jag älskade dem.

    SvaraRadera
  13. Blyton är värd stor respekt! Däremot är jag väldigt kallt inställd till den där hundraåringen som jag tyckte var en sämre variant på Paasilinna. Läste aldrig ut den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger du det? Ja, det måste ju vara några som inte gillar den, annars vore det konstigt. Så trist om alla tyckte lika :)

      Radera
  14. Den om Hundraåringen har jag läst, ett sant äventyr.

    SvaraRadera