onsdag 15 september 2021

Veckans kulturfråga v. 37 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Denna vecka handlar det om starka kvinnor. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?


Då vill jag börja med att lyfta fram
Hertha av Fredrika Bremer. (Ja, jag har läst den!)
Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.


Därefter vill jag absolut nämna Fröken Frimans krig - en TV-serie om ett antal synnerligen starka kvinnor för hundra år sedan. (Manus av Pernilla Oljelund.)

9 kommentarer:

  1. roligt att du plockar fram Fredrika Bremer, kvinnan som såg till att ogifta kvinnor fick behålla sina egna pengar! Fröken Frimans krig är jättebra, du vet väl att Sissela Kyles mor Gunhild Kyle var Sveriges första professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. (det var Fredrika Bremers bror som fick hennes pengar hon tjänade på sina böcker!)

      Radera
    2. Nej, jag kände inte till Gunhild Kyle. Tack för den infon!

      Ja, att det var brodern som fick pengarna säger väl allt om den tid hon levde i.

      Radera
  2. Jag måste ta mig i kragen och läsa Hertha! Fröken Friman har jag inte sett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det måste du ;)

      Jag tyckte verkligen om Fröken Frimans krig.

      Radera
  3. Med skammens rodnad på mina kinder erkänner jag härmed: jag har inte läst Hertha. Men Frk Friman-serien har jag sett och gillat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy skäms! :D

      Visst var den serien bra!

      Radera
  4. Jag har inte läst Hertha, endast utdrag och som svensklärare skäms jag lite! Får ha en klassikermånad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En klassikermånad låter riktigt trevligt.

      Radera