Tisdagstrion: Årstid i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat årstid i boktiteln. Här är min årstidstrio:   

Vinterland av Kim Faber och Janni Pedersen är en riktigt bra spänningsroman.

Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade. Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen. Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen är uppföljaren till Vinterland. Jag tyckte att Vinterland var en riktigt bra kriminalroman; den hade vunnit den danska kriminalakademins debutantpris. Den här är minst lika bra. För den som lockas av den här romanen ger jag rådet att först läsa Vinterland, för de hör ihop. Jag tror att man behöver den förförståelsen för att riktigt uppskatta Satans sommar.

Romanen innehåller den där mixen av terrordåd/kriminalitet och huvudpersonernas personliga problem som ger grunden till en bra roman. Karaktärerna är komplexa. Skrapar man på ytan framträder en annan människa än den man tror. Mordet på den kände advokaten har en helt annan bakgrund än vad man som läsare kan förvänta sig.

Vidare finns det helt klart människor på toppositioner som inte vill att obekväma frågor ska ställas runt terrorbrottet som Vinterland handlade om. Och de skyr inga medel för att förhindra att sanningen kommer fram.

Har alla lösa trådar från Vinterland kunnat knytas ihop genom den här boken? Inte då! Det är helt uppenbart att det finns ett antal obesvarade frågor, framför allt kring terrorbrottet. Jag är helt övertygad om att det kommer fler Martin Juncker-deckare.

Höst av Selma Lagerlöf köpte jag på Bokbörsen nyligen efter att ha sett den omnämnas på någon bokblogg. Den har jag inte hunnit läsa än. Det var den sista bok som hon gav ut. Den innehåller en blandning av tal, essäer, noveller och legender.

På torsdag är det dags igen

På torsdag är det dags. Då avslöjas vem Svenska Akademien har utsett till 2021 års nobelpristagare i litteratur. Ja, jag säger vem och inte vilka, för priset har inte tilldelats två personer sedan 1974.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det vore riktigt roligt om priset tilldelades den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o. Jag tror att det endast är en svart författare från Afrika som fått priset och det var nigerianen Wole Soyinka 1986.

Givetvis menar jag inte att land och hudfärg ska vara det avgörande, men det känns som att stora delar av världen är bortglömda i nobelprissammanhang och Afrika och Ngũgĩ wa Thiong'o skulle vara en värdig nobelpristagare.

En annan afrikansk författare som gärna får komma i fråga är nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie, men jag tror och hoppas att det är Östafrikas tur den här gången.

Perfect Day av Torbjörn Löwendahl

Titel: Perfect Day

Författare: Torbjörn Löwendahl

Förlag: Lionvalley Publishing (2021)

Antal sidor: 305

Baksidestexten

Det är en klen tröst att veta vem som ligger bakom pandemin när min kärlek är förlorad. Spillrorna av Linköpings befolkning bråkar om makten medan jag söker bekräftelse som revolverman. Men döden har länge vandrat vid min sida.

(Perfect Day är den andra delen i serien Stayin' Alive där människan får betala priset för sin respektlöshet mot naturen.)

Jag var tveksam till att läsa första delen i trilogin. Det kändes inte som någon genomtänkt intrig. Men fel hade jag! Jag tyckte mycket om Stayin' Alive och har därför sett fram mot att få läsa den andra delen.

Löwendahl gör mig inte besviken med den nya delen. Vi är tillbaka i Linköping, den enda stad i världen som vi får veta något om. Den mänskliga civilisationen är krossad och det finns ingen fungerande statsmakt. Det dröjer dock inte länge förrän det dyker upp grupper som mer än gärna vill fylla tomrummet. 

I Perfect Day får vi veta vad/vem som har utlöst pandemin och den därpå följande utrotningen av större delen av jordens befolkning. Krafter har släppts lös vars konsekvenser är svåra att förutse. Fantasieggande och skrämmande.

Det är en hel del skjutande och dödande i boken och det kan möjligen störa den vämmelmagade. Mig stör det dock inte, eftersom denna dystopi bygger på att samhället har brutit samman och det är äta eller ätas som gäller.

Men det som jag anser är bokens stora behållning, och det gällde även första delen, är den cyniska humor som Löwendahl låter huvudpersonen Jonathan uttrycka i ord och tanke. Och när Jonathan riskerar att dö tröstar han sig med tanken: "Jag spände hanen i förvissning om att den som berättar historien omöjligen kan dö i andra delen av en trilogi." Det tyckte jag var riktigt roligt!

Stayin' Alive var bra. Perfect Day är ännu bättre! (Titeln Perfect Day är för övrigt hämtad från låten med samma namn av Lou Reed.)

Lars Vilks är död

Den modige konstnären Lars Vilks är död. Han omkom i en bilolycka tillsammans med två poliser som var satta att skydda honom. Lars Vilks är framför allt känd för att ha tecknat islams profet Muhammed som en rondellhund. För detta hatades han av extrema muslimer och han har under många år levt under dödshot. För många andra blev han en symbol för att yttrandefriheten är viktigare än religiös inskränkthet. 

Det ska bli intressant att se vad utredningen om olyckan kommer fram till. Var det en olyckshändelse eller blev han mördad

Läs HÄR om sorgen efter Lars Vilks död.

Här nedan är ett exempel på Lars Vilks' rondellhundar:

En smakebit på søndag - Kokain

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Kokain och är skriven av Pascal Engman. 

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Smakbiten är hämtad från prologen på sidorna 14-15:

Kemal hade alltid trott att han inte skulle ge sig utan strid, att han skulle kämpa tills krafterna tog slut. Istället betedde han sig som ett offerlamm på väg till slakt. Allt han orkade göra var att stirra ut på den glesa trafiken genom bilrutan. De lämnade Hökarängen, körde mor Järva, Vargarnas område, via motorlederna runt Stockholm.

Vid en gångbro i Husby kastade två ungar snöboll på varandra. Kemal antog att de var de sista barnen han skulle se innan han dog.

Skulle de filma när de förnedrade honom, pissade i hans mun? Dela filmen på gängets sociala medier, som en varning? Det hade hänt andra förr. Skulle killen som slutligen sköt honom skryta om det på krogen? 

(PS. Om jag är dålig på att kommentera på andras bloggar så beror det på att det är mycket nu kring min hustrus sjukdom.)

Veckans mening v. 39

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Perfect Day av Torbjörn Löwendahl.

Jag spände hanen i förvissning om att den som berättar historien omöjligen kan dö i andra delen av en trilogi.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 39

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om e-böcker. Helgfrågan lyder:

Har du testat läsa e-böcker? 

Nej, det har jag inte gjort. Jag tycker om att hålla boken i handen. Dessutom läser jag ofta i sängen och då tror jag att det är lättare med en fysisk bok. (Tänk, vem hade för några år sedan trott att vi skulle benämna vanliga böcker som "fysiska"?)

Nu är det faktiskt för mycket!

Den 6 juni avled min mamma. Tre dagar senare dog min svärmor. De var 93 respektive 82 år, så de hade fått leva länge, men sorgen är lika stor ändå.

Men idag drabbades min hustru av en hjärnblödning. Hon ligger på intensiven på Centralsjukhuset i Karlstad. Jag och våra döttrar var där hela dagen. Läkarna kan inte säga än hur det kommer att gå.

Nu är det faktiskt för mycket!

Dagens visdomsord 2021-09-29

Att hålla fast vid ilska är som att greppa tag i en het kolbit med avsikten att slänga den på någon annan; du är den som blir bränd. (Buddha)

Tisdagstrion: Black Lives Matter

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat black lives matter. Här är min svarta trio:  

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.

Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.

En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.

Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.

Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

En välsignelse av nobelpristagaren Toni Morrison kan ses som prologen till hennes prisbelönta roman Älskade. Den utspelar sig 200 år tidigare i 1600-talets Amerika.

Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.

Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.

Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flicka. Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.

Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?

Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.