onsdag 10 maj 2023

Så kul att bli inbjuden

När jag arbetade på tidningen Fryksdals-Bygden i Sunne fick jag ofta vara med och bevaka olika evenemang under Kulturveckan i Sunne, ett mycket ambitiöst evenemang med mängder av olika kulturyttringar representerade. Kulturveckan anordnas av Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris och i år äger den rum 30 juli - 6 augusti.

Som en del av det digra programmet genomför Värmländska Författarsällskapet en författarkväll i Östra Ämtervik den 31 juli. 4-5 författare kommer att medverka, och jag kommer att vara en av dem. Så roligt att de ville bjuda in mig!

Veckans kulturfråga v. 19 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den här gången ska vi berätta om kulturella företeelser som hyllas av de flesta, men som man själv inte kan förstå grejen med. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem eller vad får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?

Det var en rolig fråga. Det finns nog ett och annat. Björn Ranelid har jag visserligen bara läst en bok av (Till alla människor på jorden och i himlen), men det räckte. Jag orkar över huvud taget inte med karln. Jag tycker inte om narcissister som Ranelid och Alex Schulman.

När Patrick Modiano fick nobelpriset 2014 ville jag läsa något av honom. Det blev De dunkla butikerna gata. Om den boken är en bra representant för hans författarskap förstår jag inte alls varför han fick nobelpriset.

På den radiokanal jag lyssnar på i bilen spelar man ofta låtar av och med Laleh. Hon ska visst ut på turné i sommar. Men hon kan ju inte sjunga!

Dagens visdomsord 2023-05-10

Aldrig är man så ensam som när man är två med fel person. (Margareta Ekström) 

tisdag 9 maj 2023

Tisdagstrion: Bäst hittills under våren

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst hittills under våren. Det ska kanske tolkas som de bästa böckerna som jag läst och som kom ut våren 2023. Men det är inte alla gånger som jag läser de senaste böckerna, utan de kan ibland ha något år eller mer på nacken, så jag väljer att lyfta fram de bästa böckerna av dem jag läst hittills i år. Här är min trio:  

Mirakelkammaren av Angie Kim är en bok som gjorde mig tveksam till att börja med. En tryckkammare har exploderat och två personer har dödats. Boken inleds med denna händelse. Sedan inleds den första rättegångsdagen mot modern till ett av dödsoffren. Hon anklagas för mord och riskerar dödsstraff. Hur spännande kan det vara?

I boken handlar varje kapitel om någon av huvudpersonerna. Snart är min tveksamhet som bortblåst. Detta är en riktigt spännande roman. Allt är inte som man först kan tro. Det blir uppenbart att karaktärerna inte är antingen goda eller onda. Godheten och ondskan finns inom karaktärerna, och det är väl detta som gör oss till människor. 

Men framför allt handlar boken om hur små, till synes obetydliga beslut, kan få fruktansvärda följder. Alla de fruktansvärda saker som händer i boken hade kunnat undvikas, om inte rena tillfälligheter hade satt stenen i rullning.

Angie Kim har i sin debutroman på ett mycket skickligt sätt skapat en trovärdig historia där alla dessa obetydliga detaljer och tillfälligheter vävs samman. Det blir högsta betyg för den här spänningsromanen.

Ond tro är Anna Baileys debutroman. En spänningsroman som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

Jag har tidigare läst Daisy Jones & The Six av författaren. Den boken älskade jag. När jag nu läst Malibu brinner kan jag konstatera att Taylor Jenkins Reid levererar igen! Detta är en riktigt bra roman!

En stor del av boken handlar om den stora sommarfesten. Den delen, med förberedelser och själva festen, utspelar sig under ett enda dygn, men den historien varvas med en berättelse om hur de fyra syskonens föräldrar träffades och hur barnens uppväxt var. Deras far är en världsberömd sångare - Mick Riva. En stor artist, men en katastrof som familjefar. En frånvarande far, som försummar barnen, lämnar sin fru, och istället ägnar sig åt att förföra unga kvinnor. 

Syskonens alkoholiserade mor har hela ansvaret för barnen. Hon gör verkligen sitt bästa, men det blir samtidigt den äldsta dottern Nina som får bära ett tungt lass. Nina tvingas försumma sig själv för att syskonen ska klara sig.

Det är ett stort familjedrama som utspelar sig i denna roman, och Taylor Jenkins Reid förvaltar romanidén på bästa sätt. Hon har skapat en riktig bladvändare.

måndag 8 maj 2023

Dödsdansen av Maria Grund

Titel: Dödsdansen

Författare: Maria Grund

Förlag: Modernista (2022) 

Antal sidor: 360

Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog. Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall. Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på en märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp. Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. Den första, Dödssynden, fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

Det här är en roman som jag delvis tycker är riktigt bra, delvis går mig på nerverna. Det råder ingen tvekan om att Maria Grund kan skriva spännande kriminalromaner. Jag följer med glädje Sanna Berlings och Eir Pedersens arbete med att få klarhet i varför den nakne mannen dog i skogen, samtidigt som de måste reda ut varför de unga killarna slår varandra sönder och samman och varför tonårsflickorna far omkring i ödemarken på sina mopeder.

Men det som gör mig irriterad är först och främst att jag uppfattade Dödsdansen som en fristående roman. Så är dock inte fallet inser jag. Jag har inte läst Dödssynden, men det som hände i den romanen finns hela tiden närvarande i denna bok. Mördaren i Dödssynden svävar omkring som en osalig ande och plågar Sanna Berling. Kunde inte morden i Dödssynden ha kunnat få sin avslutning i den boken? Vad är egentligen meningen med alla de märkliga telefonsamtalen om Sanna får? De för inte berättelsen i Dödsdansen framåt.

Jag har dessutom svårt för Maria Grunds språk. Det är mängder av meningar som saknar predikat. "På bordet mellan dem kaffekoppar, bröd och ost." "Ögonen vakna och mörkbruna." "Kinderna matta av intorkade tårar." Det finns säkert en poäng med detta, men det får det att krypa i kroppen på mig.

Så sammantaget känner jag tvekan efter att ha läst Dödsdansen. Maria Grund kunde ha gjort bättre.

Dödsdansen är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

söndag 7 maj 2023

Ny bok om morden i Frykeboda

I fredags skrev jag på avtalet om utgivning av min tredje bok om morden i Frykeboda. Arbetsnamnet är Mordet på Ekenäs. Tanken är att boken ska ligga klar till hösten.

lördag 6 maj 2023

Veckans mening v. 18

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den tysta fågeln av Peter Mohlin och Peter Nyström.

”Du har knäppt brännvin”, ropade hon efter honom.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

fredag 5 maj 2023

Nån mer än jag som ska titta på kröningen?

I morgon är det dags! Kung Charles III kröns. Visserligen jobbar jag i morgon, men det verkar som att jag kan hinna titta på TV ändå. Det här är något som man inte får missa. Det är extremt sällsynt med kröningar nu för tiden, åtminstone i Europa. Den senaste var kröningen av Paul VI som påve 1963. Därefter tycks den traditionen ha upphört. Den senaste kungliga kröningen var Elizabeth II 1952. Så det här vill jag inte missa. Nästa kröning blir väl när William V blir brittisk kung, och då är det inte säkert att jag lever. Någon annan som ska titta på kröningen?

onsdag 3 maj 2023

Dagens visdomsord 2023-05-03

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort. (Ordspråksboken) 

tisdag 2 maj 2023

Tisdagstrion: Något runt i titel eller handling

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat något runt i titel eller handling. Här är min runda trio: 

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är första delen i Engelsforstrilogin.

Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.

Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.

Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Boken på bilden till höger är inte den utgåva jag har läst. Jag har en samlingsvolym på ett tiotal band med verk av Lagerlöf.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig som deltagare i en utmaning som gick ut på att fram till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 (var det då) kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och då var det väl lika bra att börja med den första. Selma Lagerlöf erhöll nobelpriset 1909.

Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

General Bengt Löwensköld har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Han har fått en mycket dyrbar signetring, som får följa honom i graven. Ringen blir dock stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.


Britt-Marie var här av Fredrik Backman.
Vi får följa Britt-Marie, som just lämnat sin man och som nu, 63 år gammal, vill ha ett arbete. Av misstag får hon ett tillfälligt arbete som vaktmästare på fritidsgården i Borg, det enda som kommunen inte hunnit lägga ned i den lilla byn.
Till en början är Britt-Marie reserverad som alltid, och söker sin tillflykt i städningen. Hon löser de flesta problem genom att städa med bikarbonat.
Men snart får Britt-Marie uppleva en alldeles ny känsla. Det finns barn i den lilla byn som faktiskt behöver henne.
Steg för steg byggs hennes självförtroende upp i denna bok, som faktiskt är humoristisk. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den.

(Ni ser väl bollen på bilden? Bollen är rund.)