Böcker från Bokmässan

Det följde naturligtvis med några böcker hem från Bokmässan i Göteborg.

Jag köpte Kriget, pappa av Victoria Rixer (som medverkade i Värmlandsmontern) och Izas ballad av Magda Szabó.

Jag bytte till mig Göteborg Rouge av Håken Tendell.

Och som tack för att jag medverkade i Värmlandsmontern fick jag Mat och prat i Värmland av Håkan Andersson, Jan Fredriksson och Peter Friessnegg.

Tematrio - Brandgul

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat orange. Så här skriver Lyran: Löven skiftar i alla möjliga färger och höstmånaden oktober är här. Veckans färgtema är ORANGE, var gärna fantasifulla och långsökta. 

Hmm, vem bestämde att den färgen skulle kallas orange? När jag var barn var det självklart att det hette brandgul. Jag vill slå ett slag för att vi ska återerövra ordet brandgul. (Och givetvis gredelin istället för lila.)

Då börjar jag i alla fall med Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson, för apelsiner brukar vara brandgula.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.

Så till en bok vars framsida är brandgul.
Brännvinsfursten av Torgny Lindgren, en märklig bok, svår att ta till sig ibland, men givetvis läsvärd. Bokens huvudperson är den store brännvinshandlaren L O Smith. Han är gammal och vill ge ut sina memoarer. Mödosamt formulerar han dem, trots att man förstår att sonen Otto till varje pris vill förhindra att de ges ut. Man får följa brännvinsfurstens liv genom hans tankar som han vill sätta på pränt. Han upplever sig ha blivit lurad, inte minst av sonen, men har han det? Det är ju hans version vi får läsa.
Det är inte så lätt att veta vad som är "sanningen" i berättelsen, men så är det väl i verkliga livet också. "Sanningen" kan vara olika, beroende på vilket perspektiv man har. Min sanning kanske inte är den samma som din.
(Jo, ibland finns det bara en sanning. Man kan inte gömma sig bakom påståendet att "jag har rätt till min egen sanning". Men ni förstår nog vad jag menar.)

Till sist ytterligare en bok vars omslag är brandgult, nämligen Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

Jag på Bokmässan

Så har då jag fått vara med på scen på Bokmässan! Här ser ni Louise Alvarsson, som intervjuar mig om min roman Ingenting att se.

Det var roligt och lärorikt att vara med. Jag fick lite tid till strövtåg också, så några böcker följde med mig hem. Vilka böckerna var berättar jag i morgon. Just nu är jag lite pömsig.

En smakebit på söndag - Ny minneslångrev

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag ska börja läsa heter Ny minneslångrev och är skriven av Kjell Fredriksson.

Boken är en samling av de krönikor som författaren publicerat i olika sammanhang. 

Smakbiten är från den första krönikan i boken, vilken heter "Min okända faster":

Min pappas barndom var nog ledsam. Hans mor dog i barnsäng, när han var två år. Den nyfödda lillasystern, Hulda Maria, dog också, blott fem veckor gammal. Pappa hade inte syskon och fick inga senare, eftersom fadern inte gifte om sig. Kvinnorna i hans barndomsmiljö var de pigor som var anställda på gården. Att de gjorde avtryck vet jag, eftersom jag som liten pojke besökte en av dessa årligen tillsammans med pappa.
Det känns lite märkligt att kalla den lilla döda flickan "min faster", men det var hon fastän hon dog nästan femtio år innan jag föddes. Hur annorlunda hade inte pappas liv blivit, om hon fått leva, och kanske också mitt eget.

Helgfrågan v. 39

Helgfråga från Mias bokhörna. Även denna vecka är det bokmässan som uppfyller hennes tankar vilket leder till veckans helgfråga:

Vad ska man köpa? Någon speciell bok av någon speciell författare?

Bonusfråga: Något annat än böcker du suktar efter?

Väldigt svår fråga. Det finns ju hur mycket böcker som helst att välja mellan. Det blir väl att nosa omkring på mässan. Men jag vore inte jag om jag inte så här lite försynt säger att om nu någon skulle komma förbi Värmlandsmontern på Bokmässan, så finns min nya roman Ingenting att se att köpa där. De säljer den dessutom otroligt billigt har jag förstått, så där kan man fynda ;)

Något annat än böcker kommer jag inte på. Jag vet faktiskt inte vad, utöver böcker, som det finns att köpa.

Dagens visdomsord 2018-09-26

Att åldras är en dålig vana som en verksam man alls icke lägger sig till med. (André Maurois)

Tematrio - Blå

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat blå. Så här skriver Lyran: Dags för Bokmässa! Vilken färg har då den? Hmmmm lila, det temat har vi ju redan haft. Det får bli den snarlika färgen blå istället. 

Berätta om tre böcker på temat BLÅ, tolka uppgiften så fritt som möjligt.

I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.
Sammantaget är det en bok som jag varmt rekommenderar.

Torgny Lindgrens bok Dorés bibel har en blå framsida. 
Det var mitt första möte med Lindgren, och jag blev mycket förtjust. I början hade jag lite svårt att förstå mig på boken, men ju mer jag läste, desto mer gripen blev jag av huvudpersonens öde. En bildad man, som tillbringat många år på en institution för "obildbara." Hela hans liv bygger på en lögn, men han inser det aldrig. Jag rekommenderar boken varmt!

Artemis av Andy Weir har även den ett blått omslag.
Mina förväntningar var höga efter att ha läst Ensam på Mars och jag vill säga direkt att jag inte blev besviken. I den här romanen, precis som i den tidigare, låter Weir oss följa händelseförloppet via huvudpersonen. Jazz är historiens jag. Allt som händer henne berättar hon själv om, och det händer en hel del.
Som sig bör i spänningsromaner är tempot högt, framför allt mot slutet. Givetvis kämpar Jazz mot klockan när hon ska rädda månstaden Artemis. De sista kapitlen kunde jag inte läsa snabbt nog.
Andy Weir är noggrann och beskriver genom Jazz vilka problem som kan finnas när man ska upprätthålla en livsduglig stad på en död himlakropp. Vi får även veta varför det kan bli katastrof om vissa gaser blandas. Där har jag svårt att hänga med ibland, men det spelar ingen roll. Jag köper allt eftersom det är nödvändigt för historien.Vi får inte veta något om hur livet på Jorden ser ut. Lite förvånad blir jag när det talas om Saudiarabiens drottning. Det har aldrig förekommit någon sådan, men det kanske har förändrats vid den här tiden.
Jag funderar mycket på när i tiden vi befinner oss. En stad på Månen kan inte ha blivit verklighet i brådrasket. Historien bör utspela sig ett antal decennier framåt i tiden. Kanske ett sekel.
Det jag speciellt uppskattar är den sarkasm som Weir ger utlopp för genom Jazz. Mitt i all spänning är det rolig och underhållande läsning.

En smakebit på söndag - 1793

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser är 1793 av Niklas Natt och Dag.

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

I månader har polismästare Johan Gustaf Norlin lovats en tjänstebostad, men av det har ingenting blivit. Han bor kvar med sin familj i samma trappa som tidigare, tre kvarter från Börsen. Klockan har börjat räkna småtimmarna när Winge hämtar andan efter den trevande klättringen upp till tredje våningen. Han kan höra att nattens tidigare besökare inte förmått väcka polismästaren utan att också störa familjen. Någonstans inne i bostaden vyssjar en kvinna ett skrämt barn. Norlin väntar honom redan i förmaket, utan peruk, och med en flik av nattskjortan synlig mellan ämbetsjacka och byxor.
"Cecil. Tack för att du kommit fast varslet var kort."

När Madonnan återvände till San Veronica

Titel: När Madonnan återvände till San Veronica
Författare: Ingvar Hellsing Lundqvist
Antal sidor: 26

När Madonnan återvände till San Veronica är en novell. Författaren skriver att han skrivit den "Till minne av en av vår tids modigaste kvinnor - Maria Gorrostieta 1976-2012"

Maria Gorrostieta var en verklig person, vilken som borgmästare bekämpade drogkartellerna. Hon överlevde flera attentatsförsök, men blev till sist mördad.

Gorrostieta är definitivt en person värd att lyftas fram och minnas.
Ändå har jag svårt att ta till mig den här novellen. Man får egentligen inte möta henne i berättelsen, utan en kriminell figur som tar hand om kartellens mordoffer och förstör kropparna i syrabad.

Denne berättar hur Gorrostietas kropp blivit stulen från bårhuset, förd till hemstaden San Veronica och där blivit uppspikad på ett kors. Där hände märkliga saker och jungfru Maria dyker upp också. Det är väl här någonstans jag känner att jag tappar bort mig i berättelsen. Jag har absolut inget emot religiösa romaner. Med stor behållning har jag läst Selma Lagerlöfs Kristuslegender och även hennes berättelse Körkarlen. Men här vet jag inte om detta är en historia som verkligen berättas om Maria Gorrostietas eller om det är författaren som spinner en egen berättelse. I det förstnämnda fallet skulle jag ha velat veta mer. Sägs det förekomma mirakler kring henne? Talas det om att helgonförklara henne?

När det gäller språket, så har jag inga större anmärkningar. Ingvar Hellsing Lundqvist behärskar det. Dock finns det en del slarvfel som borde ha gått att undvika när det handlar om en sådan här kort berättelse. Lastbilar har inga "lemmar", möjligen "lämmar"!

Helgfrågan v. 38

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon ska minsann till Bokmässan i Göteborg, vilket föranleder henne att ställa följande frågor:

Ska du besöka Bokmässan i år?

Bonusfråga: Har du något Restaurangtips i Göteborg?

Visst ska jag på bokmässan! Jag är där på söndagen. Och det av en rolig anledning. Jag ska bli intervjuad i Värmlandsmontern på söndagen om min nya roman Ingenting att se. Det tycker jag ska bli jättekul! Någon annan som ska vara där på söndagen?

Nej, jag har ingen aning om vad det finns för restauranger i Göteborg.