Veckans mening v. 35

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Tjänstekvinnans son av August Strindberg. 

Familj, du är alla sociala lasters hem, alla bekväma kvinnors försörjningsanstalt, familjeförsörjarens ankarsmedja, och barnens helvete!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Helgfrågan v. 35

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar över varifrån våra böcker kommer. Helgfrågan lyder:

Var kommer era böcker ifrån? (Egna böcker, bibliotek, e-böcker, storytel eller liknande, recensionsexemplar m.m.)

Jag skulle kunna tolka "egna böcker" som böcker jag skrivit själv. Dem läser jag inte. Det var tillräckligt att skriva dem :) Men jag gissar att Mia menar fysiska böcker som man köpt själv. Sådana har jag en hel del. Många av dem köper jag på bokrean. Det ramlar in en hel del recensionsexemplar, framför allt från Bookmark och Modernista. Biblioteket lånar jag böcker från regelbundet. Visst är väl bibliotek en underbar inrättning? Jag läser inte e-böcker och jag lyssnar heller inte på ljudböcker. Så det är väl tre källor till böckerna i bokhyllorna:

• Egna böcker
• Recensionsexemplar
• Bibliotek

Dagens visdomsord 2022-08-31

En flicka och ett glas gott vin avhjälper all nöd. Den som inte dricker eller kysser, han är död. (Johann Wolfgang von Goethe) 

Tisdagstrion: Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder (måste alltså inte utgå från Sverige)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker av författare från tre intill varandra liggande länder (måste alltså inte utgå från Sverige. Här är min trio: 

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, Polen, liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Detta är en av dessa böcker som det är roligt att ha läst. Jag har känt till titeln länge, men enbart det faktum att den är skriven av Goethe har känts lite avskräckande. Han är ju känd som en av de absolut främsta tyska poeterna.

Men Den unge Werthers lidanden skrevs långt innan han blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.

Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.

Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man. Till slut återstår endast för den lidande Werther att ta sitt liv.

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen från Danmark är uppföljaren till Vinterland. Jag tyckte att Vinterland var en riktigt bra kriminalroman; den hade vunnit den danska kriminalakademins debutantpris. Den här är minst lika bra. För den som lockas av den här romanen ger jag rådet att först läsa Vinterland, för de hör ihop. Jag tror att man behöver den förförståelsen för att riktigt uppskatta Satans sommar.

Romanen innehåller den där mixen av terrordåd/kriminalitet och huvudpersonernas personliga problem som ger grunden till en bra roman. Karaktärerna är komplexa. Skrapar man på ytan framträder en annan människa än den man tror. Mordet på den kände advokaten har en helt annan bakgrund än vad man som läsare kan förvänta sig.

Vidare finns det helt klart människor på toppositioner som inte vill att obekväma frågor ska ställas runt terrorbrottet som Vinterland handlade om. Och de skyr inga medel för att förhindra att sanningen kommer fram.

Har alla lösa trådar från Vinterland kunnat knytas ihop genom den här boken? Inte då! Det är helt uppenbart att det finns ett antal obesvarade frågor, framför allt kring terrorbrottet. Jag är helt övertygad om att det kommer fler Martin Juncker-deckare.

Även den här Faber/Pedersen-boken är en höjdare. Jag ser redan fram mot nästa bok i serien.

En smakebit på søndag - Tjänstekvinnans son

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Tjänstekvinnans son och är skriven av August Strindberg.

Pojken Johan, som växer upp i små omständigheter, son till en kryddkrämare och en tjänstekvinna, bygger under barndom och ungdomsår upp en stark revanschlust; berättelsen om hans utanförskap är inte bara en en allmängiltig skildring av ungdom och ensamhet utan också en del i Strindbergs medvetna konstruktion av sig själv som människa och författare: en messianskt utvald, känslig själ som också - och kanske just därför - är missförstådd och motarbetad.

Smakbiten är hämtad från sidorna 11-12:

Fadren syntes endast vid måltiderna. Trist, trött, sträng, allvarlig, men inte hård. Han föreföll strängare, emedan han vid hemkomsten alltid skulle på fri hand avgöra en mängd ordningsmål, som han ej kunde döma i. Och därjämte begagnades hans namn alltid att skrämma barnen med. "Pappa skulle få veta det" var lika med stryk. Det var just ingen tacksam roll han fått. Mot modren var han alltid blid. Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade henne för mat. Därigenom vandes barnen orättvist att betrakta henne som alla goda gåvors givare och fadren såsom allt onts.

Man fruktade fadren. När ropet: pappa kommer! hördes sprungo alla barnen och gömde sig, eller ut i barnkammaren för att kamma och tvätta sig. Vid bordet rådde dödstystnad bland barnen och fadren talade endast föga.

Veckans mening v. 34

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Tjänstekvinnans son av August Strindberg. 

Han var rädd för brödernas nävar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia nämner en bokmässa som jag aldrig hört talas om. Helgfrågan lyder:

Ska ni besöka Jönköpings bokmässa?

Nej. Jag visste inte ens att den existerade.

Två bokpaket - tre böcker

Idag fick jag två bokpaket från Modernista. Ett av dem innehöll två böcker, så det blev sammanlagt tre nya böcker. Det är Skred av Sara Strömberg, författaren till Sly, Akrobaten av Anders Sundkvist och Flod av döda själar av Liz Moore.

Dagens visdomsord 2022-08-24

Människor är som viner - med åren blir de dåliga surare och de goda bättre. (Marcus Tullius Cicero) 

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa. Här är min trio:   

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij är jag pepp på. En dystopi där människor efter ett utplånande krig har sökt skydd mot den dödsbringande miljö kriget har skapat ovan jord. Det finns tydligen uppföljare också, men jag får börja med den här.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. Jag tyckte väldigt mycket om De sju morden på Evelyn Hardcastle av samme författare, så den här ska bli intressant att läsa.

1795 av Niklas Natt och Dag har jag helt glömt bort. Jag har ju läst 1793 och 1794, så jag måste givetvis även läsa sista delen i serien.