torsdag 13 april 2017

Olikhetsutmaningen: Fågel och fisk

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Idag handlar det om fågel och fisk.

Jaha, så mittemellan finns inte som alternativ ;)

Fågeln får bli nobelpristagaren Yasunari Kawabatas Tusen tranor.
Den var inte helt enkel att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag anar finns där.

Valet för ordet fisk kändes självklart för mig. Jag läste för bara någon vecka sedan Erika Olofsson Liljedahls Någonstans brister himlen, och huvudpersonen Elis kommer från en fiskarfamilj.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.

10 kommentarer:

  1. Vilken fullträff. Båda böckerna lät mycket intressanta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någonstans brister himlen är en underbar läsupplevelse!

      Radera
  2. Tusen tranor är förvisso mycket japansk. Någonstans brister himlen var så bra. fantastisk debut

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta för Erika Olofsson Liljedahl måste vara när hon kommer med nästa bok. Förväntningarna kommer att vara skyhöga.

      Radera
  3. Väldigt intressanta val! Olofsson Liljedahl har jag tänkt läsa, men läslistan är längre än den borde vara. Behöver lässemester nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hennes debutbok verkar älskas av alla.

      Radera