Olikhetsutmaningen: Rött och blått

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Så här skriver hon: Veckans olikhetsutmaning handlar om färgerna rött och blått. Tänk politik om ni vill, eller helt enkelt två fina färger.

Vilken kultur förknippar ni med rött och blått?

Mellan rött och svart är tredje delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. De första delarna heter Brobyggarna och Dandy.
I den här delen följer vi familjen Lauritzen i både Sverige och i Tyskland under tiden fram till andra världskriget. Det tyska samhället polariseras och motsättningarna letar sig även in i familjen. I släkten finns både judar och SS-officerare.
Titeln får mig att tänka på ett roulettbord, men här är det ett spel med betydligt större insatser än vad som någonsin skådats i Monte Carlo eller Las Vegas.
Det är en tid av synnerligen stora politiska spänningar. I släkten Lauritzen finns både röda och svarta/bruna.

Jag fortsätter väl på Guilloutemat. Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem nå ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.

Till sist en liten bonus, för att göra det hela lite mer lättsamt. 
Blå tummen av Herman Lindqvist.
Det är en samling kåserier, och den är hur rolig som helst. Tycker jag i alla fall. Han har en sådan härlig, torr humor och det gillar jag.
I boken finns bland annat en liten guide om hur svenskar beter sig. Han har tagit den från en lista som engelsmän och amerikanare som bott i Sverige några år har totat ihop. Här är ett axplock.

Du förstår att du bott i Sverige länge då:

• Du omedelbart associerar torsdag med ärtor och pannkaka.
• Fredag eftermiddag genast för tankarna till Systembolaget.
• Du accepterar att du måste köa för att få ett könummer.
• Du förstår att uttrycket "Jag har inget hemma" betyder att han som talar inte har någon sprit hemma.
• Din tambur liknar alltmer en skoaffär.
• Du har varit förlovad i fyra år men har inte en tanke på bröllop.
• Du möter bekanta på stan som också bär på en mugg innehållande välling med svag kaffedoft, så kallad caffe latte.
• Alla dina vänner har samma åsikter som du.
• Det är skönt att vara ifred. Paradiset är att slippa se en enda människa på semestern.
• Den enda anledningen till att åka till Åland är den billiga maten och drycken ombord. Givetvis går du aldrig ens i land på Åland.
• Du bryr dig verkligen om vem som vinner "Idol" och "Let's Dance" på TV.
• Du mycket väl kan ha sandaler med sockor i.
• Du äter sylt till kötträtter.
• Du tycker det är helt normalt att cykla i snöväder.