Tematrio - Hetta

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat hetta. Så här skriver Lyran: Ja jag erkänner, jag tillhör de där som gnäller så fort det blir varmt. Jag trivs inte!

Temat för denna vecka blir därför hetta, ni kan ju roa er med att tolka detta precis hur ni vill.

Här har vi en bok där det är heta dagar, men där det även finns nattliga, heta passioner.
Katherine Webbs roman Italienska nätter utspelar sig för snart hundra år sedan. Unga, osäkra Clare Kingsley reser mot sin vilja genom södra Italiens brända landskap. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make Boyd, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
Det här är en riktigt bra bok. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Så en bok där det är vreden som hettar!
Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.
Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.
Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.
Jag är Fiona som dödar fick jag som recensionsex av författaren. Då vet man inte om det är vin eller vatten som serveras. Nu när jag har läst den kan jag säga att det definitivt är ett gott vin i karaffen.
Ämnet i boken är tungt. Barn som utsätts för sexuella övergrepp av dem som borde skydda dem är ett ämne som inte borgar för någon feel good-roman och det är det naturligtvis inte heller. Men Urban Johansson lyckas arbeta med frågorna på ett sätt att det är en kittlande spänningsroman som han har framfött. Jag bara måste läsa ett kapitel till. Och sedan ännu ett. Visserligen är slutet av boken något av Deus ex machina, men jag förlåter författaren för detta. Det jag saknar ibland är pratminus så att man lättare kan följa vem det är som säger något.
Det som jag framför allt uppskattar i boken är Urban Johanssons bildspråk. Även om inte språket alltid är perfekt (det är lite språkfel här och där) så blir jag ändå förtjust.
Ett exempel: "Den hud som var garvad av hugg och av slag, den jag tyckte var sköld och beskydd, blev så skör av det ljuvligas hand. En själ kan nog tröstas av möten och ord. Men om det gått hål, som hos mig, och om hålen är många, blåser år av studier rakt igenom. Skönhet däremot, via pensel på duk och prosa på pränt, fyller snabbt och effektiv alla djuphålor."

Hur tänkte jag med den sista? Jo, jag tänkte att soppor väl ofta serveras rykande heta.
Kafkas soppa - Världens litteraturhistoria i 14 recept är en minst sagt annorlunda bok. Och underhållande.
Författaren Mark Crick har valt att presentera 14 recept, men det är rösten av 14 olika författare som får berätta. Varje kapitel inleds med ingredienserna. Därefter berättar Homeros, Franz Kafka, Virginia Woolf eller någon av de andra om tillagningen, fast de gör det inuti en historia. Vi serveras sålunda en pastisch, där Crick använder sig av de berömda författarnas stil.

Jag ger här ett exempel från receptet på Löktårta à la Geoffrey Chaucer:
På mjölad Bräda må en Pajdeg kavlas ut,
lägg så Timjan därtill i en Form som är djup.
Trimma Kanterna väl med Köksmästarens Kniv
och grädda den samman till Lågornas Liv.
Smält Ditt Smör med Din Olja i Pannan därtill
under Lock som de kunniga Kockarna vill.
Tillsätt sedan den Lök som Du skurit så tunt
jämte Socker och Salt efter Smak, Pannan runt.