söndag 25 november 2018

En smakebit på söndag - Till de rara ordens försvar

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Till de rara ordens försvar och är skriven av Maria Vildhjärta Westerberg.

Boken sägs vara "plockpoesi" och orden i dikterna ser ut att vara klippta ur en tidning. Om det är så eller om det bara ser ut så vet jag inte.

Smakbiten kommer från den första sidan (boken är inte paginerad):

skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
Myrorna bär iväg med mig
till ett folkviseblommande hörn i skogen.
sängen står bäddad därute med Vingar och rötter
och kluckandet från sjön
Jag föds nästan nu på de solvarma lakanen i min säng

24 kommentarer:

  1. Vet inte riktigt vad plockpoesi ska vara, men det verkar inte passa mig alls. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig ha köpt den, men nu fick jag den så...

      Radera
  2. Vackra ord trädda på ett pärlband, men jag får inte till varken rytmen eller tanken. Vad vill hon säga? Tack för förbryllande smakbit och trevlig söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förbryllande sammanfattar det ganska bra 😉

      Radera
  3. Tack för en vacker smakbit.

    SvaraRadera
  4. Tack för smakbiten. Boken har jag inte hört talas om tidigare.

    SvaraRadera
  5. Plockpoesi har jag inte hört talas om tidigare, lite som kylskåpspoesi kanske... ;) Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  6. Tack för smakebiten, har aldrig hört talas om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland dyker det upp oväntade saker i läshögen 😄

      Radera
  7. Tack för smakbit. Känner igen titeln, men har inte läst. Det känns som om det kommit mycket sådan text nu, sammanfog från olika källor.

    SvaraRadera
  8. Den låter i alla fall somrig, smakbiten!

    SvaraRadera
  9. Plockpoesi var ett spännande ord. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  10. plockpoesi har jag också. förr i tiden klippte jag jämt ut dikter överallt och klistrade in i anteckningsböcker tills pärmarna bågnade

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här känns det som att hela dikten består av hopklistrade bitar.

      Radera