Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Järnmärkt och är skriven av Helén Wigh.
Värmland, 1858. Innan Carls far tar sitt sista andetag berättar han sanningen om moderns död. När Carl får veta vad som verkligen hände beslutar han sig för att hämnas. Han återvänder till den lilla gruvbyn Persberg - platsen fadern flydde från för tjugo år sedan. Carl anländer till det lilla samhället under falsk identitet och blir vittne till hur en liten flicka mister livet. Med nöd och näppe lyckas han rentvå sig från misstankar och får arbete i den djupa gruvan, ovetande om att gruvfälten varit skådeplats för flera mörka händelser genom åren. Där har förbrytare kunnat röra sig fritt och ostört bland arbetarna. Men i Carls jakt på sanningen tvingas det förflutnas skuggor upp till ytan.
Smakbiten är hämtad från sidan 59:
För varje slag ekade det i Carls huvud. Det låt som om ekot fortplantade sig och som om vibrationerna bosatte sig i bröstbenet. Undrar hur lomhörd han skulle vare efter en vecka? Och hur döva de som arbetat här länge var? Carl gned handen över nacken och irriterade sig över att inte kunna stå rakt.
hämnd låter inget vidare, tack för smakbiten.
SvaraRaderaNågot motiv måste ju författaren lägga in.
RaderaJust hämndtemat brukar inte passa mig speciellt bra. Jag har nog svårt att relatera till det.
SvaraRaderaJag vill inte påstå att jag kan relatera till andra orsaker till att folk i böcker dödar varandra. Deckare innehåller oftast minst ett mord.
RaderaDen boken kände jag inte till. Låter spännande.
SvaraRaderaJag har inte bestämt mig för vad jag tycker än.
RaderaJeg har ikke klaustrofobi, men jeg tror likevel jeg hadde slitt med å jobbe langt inni en gruve. Det er jo også en veldig farlig arbeidsplass.
SvaraRaderaHa en riktig fin søndag!
Inte minst för att de måste klättra på stundtals undermåliga stegar. Kanske inte idag, men definitivt på 1850-talet.
Raderakänner igen den här boken från din Sommarläsning. annars inte. låter som en kuslig bok. gruvor är ett säkert kort i spänningsromaner. tack för smakebiten!
SvaraRaderaDet är en debutroman, så därför är författaren (fortfarande?) okänd.
RaderaJag läste ju denna nyligen, mycket av handlingen är bra men tyckte det var för omständigt skrivet. Sida upp o sida ner utan att handlingen skred framåt. Tappade fokus mellan varven. Men som debutant var hon helt okej och researchen hon gjort var jättebra. Tack för smakbit
SvaraRaderaJag har också den känslan, fastän jag inte läst mer än 40-50 sidor. Jag längtar efter att historien ska ta fart.
RaderaTack för smakbiten. Den boken verkar spännande.
SvaraRaderaVarsågod.
RaderaLäst denna och störde mig på några saker bland annat ett par ord som inte kändes tidsenliga, men den var ändå intressant att läsa.
SvaraRaderaDet är en konst att undvika anakronismer.
RaderaTack för smakbiten! Känner igen boken.
SvaraRaderaVäl bekomme!
RaderaHistoriskt om kvinnoöden brukar jag gilla!
SvaraRaderaFast det mesta i boken handlar om karlar känns det som.
Radera