Tisdagstrion: Bokomslag med ansikten på

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bokomslag med ansikten på. Här är min ansiktstrio: 

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.

Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.

Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.

Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta? Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Monica Magnus 1966 är skriven att Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hända för drygt femtio år sedan.

Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.

Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!

Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Boken är skriven på ett enkelt sätt utan krusiduller. Det är lätt att sätta sig in i hur de olika personerna tänker och resonerar och texten förmår att stundtals gripa tag i en. En fin bok, som jag är glad att ha läst.

Tackar som frågar- Historien om några människor av Jennie Dielemans hade jag med i tisdagstrion för ett år sen, men jag tyckte den passade väldigt bra idag också.

.

I en förort utanför Stockholm försöker fem familjer - en del uppfuckade, andra inte - att få livet att gå ihop. Petri Koskela hittar dyrbara instrument ute i skogen och det ser djävligt ljust ut. I alla fall ett tag. Hans mamma Leena, en kedjerökande nykterist som är övertygad om sin egen förträfflighet, ska få se. Cornelis Schilders i huset bredvid samlar sina barn för att fira en storslagen julafton. Men så ställer han den där förbannade frågan. Grekiska föreningen har skaffat en gigantisk teve och för första gången sen zigenar-Ronny jagade honom längs allén för arton år sen börjar Jannis Staflakis känna att han lever. Och så Khosro Azadoust. Han, en iransk prylbög, får in cash på att ta hand om en sosse som har varit förlamad sen åttio-talet. Men vad är det som får Khosro att iförd en rosa kanindräkt storma in på OnOff och hota personalen? Och glöm inte Sussie Bengtssons brutala utbrott på medborgarkontoret, där hon rusar in med sitt team och med släggan mot ditt pannben frågar: - Do we look like morons to you?"

Det här är en bok som jag verkligen gillade. Vi följer som sagt fem familjer i en förort utanför Stockholm och var och en av dem är "speciell". Till en början verkar det inte finnas något samband mellan de fem parallella händelserna, men givetvis låter Dielemans dem flyta ihop alltmer. Det finns lite allvar i boken, men samtidigt är den väldigt underhållande. Den driver med svenska myndigheter, och den driver absolut med telefoniföretaget 3. Jag undrar om Jennie Dielemans har ett horn i sidan till det företaget sen tidigare :)