En smakebit på søndag - Snöstormen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Snöstormen och är skriven av Vladimir Sorokin.   

I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi som skapar zombier på landsbygden. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård. Hästarna kämpar ursinnigt på den kalla tundran där små genomskinliga och mystiska pyramider ligger utströdda i snön. Hela tiden uppstår nya besvärligheter. Och snart inser Garin och hans kusk Harkel att de inom kort står inför den värsta fienden av dem alla - en tvättäkta rysk snöstorm är nämligen på ingång.

Smakbiten är hämtad från sidan 73: 

Hennes hand smekte lugnande. Då kvinnan förstod att mannen var inställd  på att njuta länge gav hon sig fullständigt hän. En stön växte fram i hennes stora, böljande barm. Och hon tillät sig att bli hjälplös. Brösten och höfterna började darra.

Du är så fin, kärna mig med din stav, kärna mig..., viskade hon i hans kind och omfamnade honom med båda armarna.

Han simmade i hennes kropp, vägen bar honom framåt, och det kändes som om det aldrig skulle ta slut.

Kapad blogg?

Jag har Sofies bokblogg bland bloggar jag länkar till i vänstermarginalen - https://filo-sofie.blogspot.com/. Men när jag klickade på länken idag, så var det ett märkligt innehåll. Bland annat är en del ord på ryska. Jag undrar om bloggen har blivit kapad.

Veckans mening v. 5

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snöstormen av Vladimir Sorokin.

Åker du ensam så har du en ängel på vardera axeln, är ni två så har du en ängel med dig, men om ni är tre så har du fan själv med dig i vagnen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Snopet

Jag köpte nyligen Shuggie Bain på Bokbörsen. Den kostade 130 kronor, vilket jag tyckte var helt okej. Frakt tillkom med 64 kronor, så jag fick betala 194 kronor. Nu ser jag att den finns med på bokrean. Den kostar 89 kronor. Tänk om jag kunde låta bli att beställa böcker en månad innan bokrean börjar! Suck!

Helgfrågan v. 5

Helgfråga från Mias bokhörna. Blicken vänds mot förlagens vårutgivning. Helgfrågan lyder:

Vårutgivning har börjat komma på de flesta förlag. Har ni kollat ut någon godbit?  

Jag är sugen på Parmiddagen av Martin Österdahl, som ges ut på Bookmark Förlag.

Det vansinnigt förälskade paret Ebba och Marlon vill introducera sina föräldrar för varandra genom en parmiddag på självaste nyårsafton. Men den pirriga förväntan får ett svårt slut när alla väl samlats under samma tak.

De vuxna paren har ett gemensamt förflutet och kvällen genomsyras av en outhärdligt tryckande stämning. Vad har egentligen utspelats mellan dem i deras tidigare liv? Och hur kommer det sig att middagen slutar med ond bråd död?

Det låter väl spännande?

Sluta aldrig fly av Harlan Coben

Titel: Sluta aldrig fly

Originalets titel: Win

Författare: Harlan Coben

Förlag: Bookmark Förlag (2021)

Antal sidor: 372

För mer än tjugo år sedan kidnappades Patricia, arvtagare till familjen Lockwoods förmögenhet. Efter flera månader i fångenskap lyckades hon fly, men förövarna försvann utan ett spår. Tills nu. På en mordplats i New York upptäcks dyrbart stöldgods, bland annat en väska och tavla som tillhör familjen Lockwood. På väskan är initialerna WHL3 ingraverade, vilket leder polisen till en man med koppling till fallet. Windsor Horne Lockwood III - eller Win, som han också kallas - är en man med omåttlig rikedom, oklanderlig stil och en benägenhet att ta lagen i egna händer, Han är dessutom kusin till Patricia, och polisens fynd leder honom in i en mörk värld av hemligheter där han tvingas ta till okonventionella metoder för att skydda sina nära.

Sluta aldrig fly är ännu en av Harlan Cobens spänningsromaner. Som vanligt har han skapat en bladvändare, som innehåller en hel del vändningar. Saker är inte alltid som man tror.

Huvudpersonen Win är historiens berättare. En inte rakt igenom trevlig person. En löjligt rik man som njuter av att ta till våld. Ändå är det honom läsaren måste hålla på, eftersom många av de andra karaktärerna är mycket värre.

Många författare av deckare och spänningsromaner skapar en huvudperson som får hänga med i bok efter bok. Så gör dock inte Harlan Coben. Han skapar hela tiden nya karaktärer, vilket ger varje bok en fräschör. Den ena är inte den andra lik.

Här får vi följa den något sarkastiske Win i hans jakt på sanningen. Vem kidnappade Patricia? Vem stal familjen Lockwoods tavlor? Var det flera personer inblandade i bortförandet av unga flickor som våldtogs och mördades? Svaren får vi inte förrän alldeles i slutet av boken. Och det visar sig att sanningen är en helt annan än man hade kunnat tro.

En riktigt bra spänningsroman igen av Harlan Coben. (Men jag undrar fortfarande vem den där Marlon Bolitar är som nämns genom hela romanen...)

Veckans kulturfråga v. 5 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Vi blickar framåt mot vårens böcker? Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker ser du mest fram emot att läsa i vår?

Jag är sugen på Parmiddagen av Martin Österdahl, som ges ut på Bookmark Förlag.

Det vansinnigt förälskade paret Ebba och Marlon vill introducera sina föräldrar för varandra genom en parmiddag på självaste nyårsafton. Men den pirriga förväntan får ett svårt slut när alla väl samlats under samma tak.

De vuxna paren har ett gemensamt förflutet och kvällen genomsyras av en outhärdligt tryckande stämning. Vad har egentligen utspelats mellan dem i deras tidigare liv? Och hur kommer det sig att middagen slutar med ond bråd död?

Det låter väl spännande?

En annan bok från samma förlag som jag tycker låter lockande är Linda Edgarssons debutroman Där vassen viker, som utspelar sig i Småland på 1800-talet.

Torpardottern Hilda är en inbunden person, tärd av minnen från barndomen. När hennes faster Anna ber om hjälp på gården Sjölund är det första gången Hilda sätter sin fot där sedan den olycksaliga vinterdagen då hennes far och bror drunknade i sjön. På Sjölund finns också Annas våldsamme make August, som tittar alltför djupt i flaskan, och deras fosterson Erik. Han, som bara var en pojke sist Hilda såg honom och som hon lovat sig själv att aldrig förlåta för det som hände, är nu en ung man.

Egentligen låter det lite för förutsägbart. Hilda och Erik blir säkert kära och gifter sig. Skälet till att jag tar med boken är att jag gillar skildringar från 1800-talet.

En bok från 2021 som jag har kvar att läsa, och som säkert är mer spännande än Edgarssons bok, är Asfaltsland av S. A. Cosby. Den valdes i fjol till Årets thriller på Amazon.

Beauregard "Bug" Montage är numera en hederlig mekaniker, kärleksfull make och hårt arbetande far. Och han vet att det inte finns någon framtid för den han brukade vara: den amerikanska östkustens bästa flyktchaufför. Men när Bugs omsorgsfullt uppbyggda nya liv börjar gå i spillror dras han obönhörligt tillbaka. När en tidigare partner hör av sig om en juvelstöld drivs han till att än en gång sätta sig i förarsätet.

Hemsökt av den man han en gång var måste Bug nu hitta ett nytt sätt att navigera i detta asfaltsland. Eller dö medan han försöker.

Dagens visdomsord 2022-02-02

Det krävs mod att öppna en dörr till det okända. Ett ännu större mod att stänga en dörr till det redan kända. (Tomas Gunnarsson)

Lästa böcker i januari 2022

Här är böckerna jag läste i januari. Fem stycken blev det. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.

Tisdagstrion: Afrika

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Afrika. Här är min afrikanska trio: 

Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o.

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.

När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.

Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.

En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.

Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.

Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.