Helgfrågan v. 26

Jag tar och hoppar på helgfrågan för första gången. Basen för basset är Mias bokhörna. Frågan den här gången är:

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket föredrar ni? Eller har ni något annat?

Instagram har jag inte begripit vad det är, men Facebook har jag. Där kan man nå folk som man inte riktigt har kontakt med i det verkliga livet. Dessutom har jag skapat en sida där för min författarmöda. Den heter Robert Warholm författar.

Jag har definitivt inte Twitter! Med risk att såra någon tycker jag att det är ett forum för intellektuellt mindre bemedlade. Vilka vettiga saker kan sägas på 140 tecken? (Bara som en jämförelse omfattar min kriminalroman Skam drygt 326 000 tecken. Okej, nu finns det säkert en och annan som tycker att det väl inte nödvändigt är något vettigt skrivet för det. Point taken. Men 140 tecken? Seriöst?!)

En liten utflykt

Igår tog jag med frun och äldsta dottern på en hemlig resa. (Yngsta dottern jobbade.) Målet var Wadköping i Örebro. Något särskilt program hade jag inte hittat på, utan vi flanerade i detta fina område och åt en god lunch.

Wadköping ligger i anslutning till den vackra Stadsparken. Där fanns en stor bassäng för små barn, så det kryllade givetvis av barnfamiljer.

Men det jag särskilt ville nämna var en annan sak. I parken stod en liten kärra med böcker. Det var Örebro stadsbibliotek som gick ut till människor i sommarvärmen och erbjöd dem att låna böcker. De erbjöd även ansiktsmålning, vad nu det hade med något att göra ;)

Jag tyckte att det var en jätterolig idé att biblioteket beger sig ut direkt till platser där det finns barnfamiljer. Detta borde vara något som fler kommunbibliotek kunde pröva.

Recension i Wermlandiana

Föreningen Värmlandslitteratur ger ut den lilla tidskriften Wermlandiana, som är föreningens medlemsblad. Den kommer ut fyra gånger om året. Där skrivs artiklar om värmländsk litteratur och värmländska författare. Man recenserar även böcker i den digra floran av Värmlandslitteratur.

I det senaste numret finns en recension av Skam. Där kan man bland annat läsa följande:

Boken är (...) en bred skildring av svensk landsbygd i slutet av 1800-talet - med sina mäktiga myndighetspersoner, länsmän, präster m m av föga uppbyggligt slag. Bokens titel är ovanligt relevant. Skam, rädslan för den eventuella skammen, är vad som driver personernas handlande i boken. Att inte dra skam över sig själv och sin familj är vad som dikterar deras görande och låtande. Berättelsen kan gott kallas för en moralitet! En läsning, som gör läsaren ganska så beklämd, sorgsen i själen. Men, som sagt, en välskriven och faktiskt spännande historia är det, om än inte så uppbygglig. Robert Warholm är mest känd som kommunpolitiker men är tydligen också en inte oäven författare.

Andra provläsaren

Nu har jag fått kommentarer från den andra provläsaren av min kriminalroman som haft arbetsnamnet Klockaren. Så kommer den emellertid inte att heta. Det är dags nu att berätta att jag bestämt att den ska heta Synd.

Det är så otroligt roligt att få kommentarer från provläsare, och provläsare 2 har gjort ett gediget arbete, som jag kommer att ha stor nytta av. Man blir så blind när man läser sin egen text. Då tänker jag inte bara på sådana saker som att jag har blandat ihop namnen på personerna ett antal gånger, utan formuleringar som blir hinder för läsandet och ideliga upprepningar av vardagshändelser. Jag blev lätt euforisk när jag fick det här genomarbetade utlåtandet.

När jag fått in svaren från de båda återstående provläsarna ska jag ge mig på redigeringen.

När klockan slår fem

Titel: När klockan slår fem
Författare: Denise Rudberg
Förlag: Forum (2015)
Antal sidor: 336

När klockan slår fem är en bok som jag köpte på bokrean. Tydligen ingår den i en serie, vilket jag inte visste.

Det är sensommar och Stockholm skakas av ett par överfallsvåldtäkter i de finaste kvarteren på Östermalm. När ett av våldtäktsoffren mördas får åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kolleger ta sig an det känsliga fallet. De misstänker ganska snart att det finns kopplingar till en serie våldtäkter som skedde tjugo år tidigare i Lunds studentkretsar. Tillvägagångssättet då liksom nu är utstuderat - efter att noggrant ha valt ut sina offer tar sig gärningsmannen in i deras hem när de sover.

Eftersom boken ingår i en serie hade det naturligtvis varit lättare att hålla reda på poliser och åklagare i boken. Rudberg har dock haft vänligheten att inleda med ett persongalleri, så jag kan kolla där varje gång jag känner att jag missat vem som haft ihop det med vem :)

Romanen är riktigt spännande. Vi får ta del av en misslyckad utredning i Skåne 1994 kring de våldtäkter som ägde rum då och följer i nutid Stockholmspolisens arbete i nutid med att försöka finna sambanden och därmed kunna finna gärningsmannen. Varvat med polisarbetet får vi en inblick i polisernas och åklagarnas privatliv. Vi får en tydlig känsla av Marianne Jidhoffs aversion mot älskarens dreglande korkade hund Putte.

När klockan slår fem är huvudsakligen välskriven och det är inte lätt (åtminstone för mig) att komma på gärningsman och motiv. Vissa gissningar hade jag väl när det gäller gärningsmannen, men det berodde mest på deckargenrens dramaturgi. Motivet däremot hade jag aldrig kunnat gissa. Detta är en bok som jag rekommenderar till alla som gillar deckare som varvar spänning och feelgood. (Men hur jag än grubblar har jag inte lyckats komma på varför boken har den titel den har. Den som vet får gärna kontakta mig och berätta.)

Bokbloggsjerka 23-26 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Det är väl nu man skulle vilja briljera med någon okänd laotisk författare, vars böcker man läst på originalspråket. Men så blir det inte. Jag kollade lite lätt bland hyllorna och tror att två författare sticker ut, även om jag faktiskt inte läst så mycket i en av dessas böcker.

Givetvis måste jag först nämna nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Ett viktigt skäl till att hon är så väl representerad i mina hyllor är att jag på en bokrea för många år sedan hittade hennes samlade verk, trevligt paketerade i en låda.
Eller "samlade verk", böckerna innehåller inte allt som hon skrivit, men i vart fall de saftigaste godbitarna.
Gösta Berlings Saga, Jerusalem 1+2, Löwensköldska ringen, Kejsarn av Portugallien, Herr Arnes penningar för att nu bara nämna några. 

 Den andre är faktiskt Herman Lindqvist. Det beror på att jag vid någon födelsedag, det kan ha varit när jag fyllde 40, fick Herman Lindqvists svenska historia i 10 band. Det är fantastiska böcker, men inte riktigt sådana som man läser från pärm till pärm. Jag har ytterligare någon bok av honom i hyllorna, så hans namn förekommer sålunda flitigt på bokryggarna. Inte helt skönlitterärt, men det sades det ju inte heller något om i dagens uppgift.

Dagens visdomsord 2017-06-21

Jag är inte säkert på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet, att när vi dör och det blir dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga oss "Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?" Han kommer snarare att fråga "Med hur mycket kärlek har du gjort det du gjort?" (Sankta Teresa av Calcutta)

Veckans utmaning - Yes or no

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången vill Carolina att vi funderar över det brittiska inflytandet över kultur och språk. Vad kan vi säga yes till och vad säger vi no till? Och vilket överväger?

Intressant fråga. Jag har varit alldeles för lite i det Förenade Konungariket känner jag. En språkresa i tonåren och några Londonresor senare. Därför är mycket av min kunskap om Storbritannien hämtad från TV och böcker.

På yes-sidan finns många olika saker. Det är bara i Storbritannien man finner riktiga pubar. (Ja, jo, på Irland också förstås.) Där finns fantastiska slott och herresäten. Jag gillar den engelska humorn, som Monty Python. Och det lugn som finns i engelska filmer och TV-serier, även om de behandlar allvarliga saker. Se bara på deckarserien Morden i Midsomer. Där dör människor till höger och vänster. Ändå är poliskommissarien fullständigt kolugn. Oxford English är underbar att lyssna på.

På no-sidan finns inte så mycket. Det skulle väl möjligen vara maten. Det finns nog inte en maträtt som inte en engelsk kock kan förstöra. Deras korvar är äckliga. Och hur kan de komma på att servera njurpaj?

Så det är mest yes för mig. Men tar inte det engelska språket över för mycket? Jo, det gör det, men jag skyller inte på britterna. Det är den amerikanska kulturen som väller över oss, och den är jag inte alls lika positiv till.

Tematrio - Sommarplaner

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den sista för den här terminen. Den här gången är temat sommarplaner. Så här skriver Lyran: Dags för sista tematrion den här terminen, jag återkommer i slutet av augusti, förhoppningsvis fylld av nya idéer. Veckans tema handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje.

Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. I morgon inleds under hustruns stränga regemente städningen av förrådet, vilket vi talat om i flera år. Nu ska det bli av, och jag bävar redan. Städning brukar betyda att man ska kasta saker, och jag är inte så bra på det...

2. En vecka in i juli blir det födelsedagskalas. Det är min lilla mamma som fyller 90 år. Det dyker upp en hel del kusiner till mig. Många känner väl på sig att det är den sista stora födelsedagen. Mamma är äldst i släkten och ingen annan har blivit så gammal. Jo, en ingift faster till mig blev 91, men ingen släkting med blodsband så vitt jag vet.

3. Så blir det några enkla resor. Ullared talade vi om. Då tittar vi även in på Lindtbutiken i Kungsbacka! Och så får det bli en tur upp till Jämtland, där hustruns släktingar finns.

Äventyrliga hjärtan

Titel: Äventyrliga hjärtan
Författare: Jakob Sverker
Förlag: Egenutgivning (2016)
Antal sidor: 228

Äventyrliga hjärtan är sista delen i Europatrilogin av Jakob Sverker. De tidigare är Berättelsens ängel och Heidenstams misstag.

Baksidestexten lyder:
"Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa?
Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?"

Det finns böcker som är bra, men som sedan följs av fler, vilket gör att det blir en allt tunnare soppa. Så är inte fallet med Europatrilogin. Jag hade lite svårt att ta mig igenom början av den första delen, men när jag kom till den tredje delen möttes jag av ett crescendo. Spänningen stegras hela tiden, och de relativt korta kapitlen kastar en mellan olika personers perspektiv utan att den röda tråden tappas bort. (Precis som i de tidigare böckerna är författaren generös med hänvisningar till berömd litteratur, och där känner jag mig lite utanför, men det är inte författaren som ska lastas för mina tillkortakommanden.)

Här får en del av bokens karaktärer utsättas för fruktansvärd tortyr, men författaren gottar sig inte åt grymheterna. Det kraftiga våld som finns i delar av boken, är skapade av en anledning. Vi möter den mänskliga ondskan när den är som värst.

När jag når slutet av boken inser jag att jag inte fått svar på alla frågor. Jag tror dock inte att avsikten är att hålla öppet för en fjärde del, utan min tolkning av detta är att det är vi alla som har att skapa fortsättningen. Vilket Europa vill vi ha i framtiden? (Jag önskar författaren ett långt liv så inte David Lagercrantz kommer med en fortsättning...)

Jag vill med glädje rekommendera den här trilogin, som känns mycket aktuell. Det enda som är tråkigt är att böckerna är egenutgivna. Jag skulle önska att något av de större förlagen tog sig an dem, så att de kan nå en större läsekrets.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Sista boken i en serie.