tisdag 20 juni 2017

Veckans utmaning - Yes or no

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången vill Carolina att vi funderar över det brittiska inflytandet över kultur och språk. Vad kan vi säga yes till och vad säger vi no till? Och vilket överväger?

Intressant fråga. Jag har varit alldeles för lite i det Förenade Konungariket känner jag. En språkresa i tonåren och några Londonresor senare. Därför är mycket av min kunskap om Storbritannien hämtad från TV och böcker.

På yes-sidan finns många olika saker. Det är bara i Storbritannien man finner riktiga pubar. (Ja, jo, på Irland också förstås.) Där finns fantastiska slott och herresäten. Jag gillar den engelska humorn, som Monty Python. Och det lugn som finns i engelska filmer och TV-serier, även om de behandlar allvarliga saker. Se bara på deckarserien Morden i Midsomer. Där dör människor till höger och vänster. Ändå är poliskommissarien fullständigt kolugn. Oxford English är underbar att lyssna på.

På no-sidan finns inte så mycket. Det skulle väl möjligen vara maten. Det finns nog inte en maträtt som inte en engelsk kock kan förstöra. Deras korvar är äckliga. Och hur kan de komma på att servera njurpaj?

Så det är mest yes för mig. Men tar inte det engelska språket över för mycket? Jo, det gör det, men jag skyller inte på britterna. Det är den amerikanska kulturen som väller över oss, och den är jag inte alls lika positiv till.

15 kommentarer:

  1. Jag tror det kallas den andra vågen av imperialism. Att vi drunknar i kultur från ett språk. Den första var att ta alla naturresurser. Den andra att det blir en del av ens vardag. Då är amerikanerna med britter i släptåg på god väg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Indeed (eller vad det nu heter på Swedish) ;)

      Radera
  2. jag tycker om all engelsk mat ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. (njurpaj äter inte engelsmän efter 1977, mycket jobb, exklusivt - som svensk husmanskost, svårt att hitta)

      Radera
    2. Vad i all världen hände 1977?

      Radera
  3. Kul fråga. Pubarna kan jag skriva under på direkt, men maten säger jag nej till. Åtminstone den inhemska.

    SvaraRadera
  4. (det var väl ungefär då du var på språkresa - engelsk mat har förändrats lika mycket som den svenska)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så njurpajen har bytts ut mot hamburgare på Donken? 😜

      Radera
  5. Jag är helhjärtad anglofil och tycker inte att det kan bli för mycket brittiskt men håller helt med dig om den amerikanska kulturens spridning. Många av de ungdomar jag undervisar förstår nästan inte min vackra brittiska engelska, skandalöst!

    SvaraRadera
  6. Den där humorn är precis min grej också, särskilt i Monty Pythons tappning. Kombinationen roligheter med stelhet/korrekthet blir oslagbar.

    SvaraRadera
  7. Jag är lite av en anglofil och gillar det mesta, men myntet har ju också en baksida och en del saker är jag mindre förtjust i, bland annat maten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kunna tänka mig att bo i en by som Midsomer men utan mord 😜

      Radera