Olikhetsutmaningen: Snabbt och långsamt

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna gång handlar det om snabbt och långsamt.

Snabbt går det i Dan Browns Inferno. Dan Brown är inte den som ändrar ett vinnande koncept. Harwardprofessorn Robert Langdon far omkring i ett rasande tempo för att tolka symboler och rädda världen, hela tiden jagad av beväpnade män och kvinnor.
Fantasi lider han inte brist på och boken är helt klart spännande. Det är nästan så att jag blir lite andfådd när jag läser, för tempot är högt. Detta trots att det mesta av de 542 sidorna utspelar sig under ett enda dygn.
Jag blir aldrig riktigt besviken när jag läser Dan Browns böcker. De är spännande, fantasirika och underhållande. Däremot är språket undermåligt. Det är kiosklitteraturspråk med människor som "flämtar" när något händer eller "visslar till." Har någon av er träffat någon i verkliga livet som avger en visselsignal när något speciellt händer? När jag läser meningar som "Han granskade Langdon med ett väl inövat lugn, men Langdon uppfattade ändå faran som låg på lur djupt inne i ögonen", då stönar jag bara.

Gunnar Ehne var inte någon produktiv författare, men hans dikter är underfundiga och läsvärda. I boken E sali blanning får vi just en salig blandning dikter. Några är på rikssvenska, medan andra är på mål. Gunnar Ehne bodde i norra Värmland.

Han var inte en person som rusade fram i storstadens hetsiga tempo. Här tar vi det lugnt, vilket även märks i en del av hans dikter, exempelvis i dikten Traktor:

- Ska'ru int köp dä traktor?

ropt di te'n

när han geck å harv

mä hästen

Kunn ja fôll gär, 

sa han.

- men hör en lärka da,

sa han,

i en tocken maskin

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!