Olikhetsutmaningen: Svart och vitt

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna gång handlar det om svart och vitt.

Här skulle det naturligtvis vara frestande att ta upp Svart flicka - vit flicka av Joyce Carol Oates, men det är väl nästan för enkelt.

Istället väljer jag som svart Harriet Beecher Stowes roman Onkel Toms stuga. En bok som när den först kom ut på svenska även hade titeln Negerlifvet i Nord-Amerikas slafstater.
Boken kom ut 1852, och avsikten var att avslöja grymheterna i slavsystemet. Det innebär dock inte att Stowe stod fri från rasistiska tankar. Är vi inte alla barn av vår tid? När hon skriver om en svart kokerska att hon är duktig på att laga mat precis som alla andra av hennes ras, så är detta naturligtvis också ett rasistiskt synsätt. Även positiva omdömen är rasistiska, när de bygger på synen att människan kan bedömas utifrån ras. Och vem skulle idag benämna svarta barn som "krullhuvuden"?
Men man ska inte läsa boken med moderna glasögon, utan istället se till hur den kan ha blivit emottagen på 1850-talet. I USA såldes boken i hela 300 000 exemplar, vilket gjorde den till den mest spridda boken efter Bibeln! Den satte fart på debatten om slaveriet och anses ha haft en stor betydelse för beslutet att förbjuda slaveri i USA.
Harriet Beecher Stowe fick träffa president Abraham Lincoln i början av inbördeskriget, och då ska presidenten ha sagt: "So this is the little lady who made this big war?"
Idag används ibland "Onkel Tom" som en nedsättande benämning på svarta som inte kämpar för sina rättigheter. Det tycker jag är djupt orättvist mot romanens Onkel Tom. Förvisso är han en man som för det mesta finner sig i sin lott och bara önskar sig en god "massa", men i romanen symboliserar han godheten, i bjärt kontrast till slavhandlarna. Den religiösa Harriet Beecher Stowe ville nog förvisso inte att de svarta skulle göra blodig revolution, men hon var övertygad om att om man bara spred informationen om slaveriets omänsklighet, så skulle hennes land avskaffa det. Och hon fick ju faktiskt rätt.

Vitt får symboliseras av Agatha Christies Mordet på Orientexpressen, för där spelar snön en stor roll.

Hercule Poirot får i sista stund en plats i vagnen på Orientexpressen som ska avgå från Istanbul med destination Calais. Det är redan tretton personer i vagnen, men tack vare att Poirot känner järnvägslinjens ägare får Poirot ändå en plats i en kupé.
På natten mördas industrimannen Ratchet med tolv knivhugg. Poirot tar sig an utredningen, men det visar sig att samtliga passagerare har alibi. Är det måhända en mystisk man i uniform som är mördaren?

Tack vare att tåget fastnar i snön får Poirot längre tid på sig att lösa fallet.
Detta är tvivelsutan en av Agatha Christies bättre böcker och intrigen är som vanligt mycket utstuderad, men visst märks det att boken är gammal. Många fantastiska generaliseringar om olika nationaliteter, och alla karlar röker. Hercule Poirot frågar herrarna vad de röker, och svaret blir pipa, cigarr eller cigaretter, men ingen enda säger att de inte röker. Det alternativet var tydligen inte tänkbart.

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!