måndag 12 juni 2017

Tematrio - Katastrofer

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat katastrofer. Så här skriver Lyran: När jag var ung (läs 70-tal) tittade jag mycket på katastroffilmer. Undrar om de var särskilt inne då. Nu har dottern och jag i helgen sett Titanic, inför att vi ska se en utställning om skeppet/händelsen nästa helg. Därför känns det passande att veckans tema blir katastrofer i olika medier.

Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Vi börjar med något riktigt otäckt. Som ni kanske vet, så är den 28 december menlösa barns dag. Jag tror att dagen numera kallas värnlösa barns dag. Dagen uppmärksammar att kung Herodes, i sitt försök att bli av med den nyfödde judakonungen lät döda alla gossebarn i åldern 0-2 år.
Målningen här bredvid, Barnamorden i Betlehem målad av 1600-talskonstnären Massimo Stanzione, skildrar detta.
Om inte mordet på oskyldiga barn är en katastrof, så vet jag inte vad som kan vara värre.


Erich Maria Remarques berömda roman På västfronten intet nytt skildrar första världskriget från vanliga soldaters perspektiv. Där finns ingen stolthet över att slåss för sitt land. Bara en önskan att komma levande från skyttegravarna.
Första världskriget var på flera sätt en katastrof. I skyttegravarna dog miljoner på båda sidor till ingen som helst nytta. Men det var också en katastrof genom att de tyska och österrikiska kejsardömena slogs i bitar. Amerikanare anser ofta att européerna ska vara tacksamma för att USA deltog i kriget, men varför ska européerna vara tacksamma över att ha blivit besegrade i kriget? Den sammanhållna europeiska kulturvärlden slogs sönder och ersattes av trångsynt nationalism.
Ytterligare en katastrof var Versaillesfreden, som var så hård mot tyskarna att de till slut kände ett behov av att resa sig igen. Versaillesfreden ledde fram till nazismen och andra världskriget.


Jag gick också på bio på 1970-talet. Och givetvis såg jag Hajen. Kanske inte en katastroffilm i vanlig mening, men den var ruskigt spännande. Just när man har svalt hjärtat som åkt upp i halsgropen, så kommer den enorma hajen igen.
Fisken var verkligen naturtrogen. Vi som satt i biosalongen var nog helt övertygade om att det var en riktig haj som anföll.

20 kommentarer:

  1. Hajen är bra, såg den igen i svt för några veckor sedan... Mitt ex är född den 28:e december, han var ingen katastrof ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men lite menlös kanske...? (Skojar bara!)

      Radera
  2. Hajen kommer man ju ihåg. Den tyckte jag var riktigt läskig!

    SvaraRadera
  3. såg nyligen om Hajen och förvånade mig över att den var såpass bra. antagligen borde en se/läsa På västfronten intet nytt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du inte har läst På västfronten intet nytt tycker jag absolut att du ska göra det. En bok som brändes av nazisterna kan inte vara dålig.

      Radera
  4. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin såg Hajen! Men Remarques bok har jag förstås läst, den är väldigt tänkvärd och mycket bra som antikrigspropaganda.

    SvaraRadera
  5. Remarques bok skulle jag nog läsa... men ibland känner jag att jag helt enkelt inte orkar med krigsskildringar, vilket nog är anledningen till att jag aldrig läst. Hajen minns man ju som läskig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser inte heller så mycket krigsromaner. På västfronten intet nytt är dock befriande fritt från heroism och kom ju ut bara några år före det nazistiska maktövertagandet.

      Radera
  6. Hajen kommer jag ihåg, oj vad rädd man blev när den dök upp. Jag är inte förtjust i jump scares.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den där bjässen smög sig på en.

      Radera
  7. Hajen har jag både läst och sett. Boken gick bra att läsa men när jag såg filmen så spände jag mig så jag hade värk i hela kroppen efteråt :)

    SvaraRadera
  8. På västfronten intet nytt är mycket mycket bra. Hajen såg jag decennier efter alla andra och var inte jätteimponerad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar egentligen inte att säga om böcker att de är "måste-läsning" för det kan låta snorkigt, men På västfronten intet nytt ÄR en sådan bok.

      Radera
  9. Hajen är den enda jag känner till av dessa, men WW1-boken verkar intressant, gör en minnesanteckning i huvudkontoret. :)

    SvaraRadera
  10. Jag tror inte jag sett Hajen någon gång faktiskt.

    SvaraRadera