Mina skrivna ord
torsdagen den 12:e januari 2012
Konstigt väder
Nu är det +5 grader ute och det småregnar. Den lilla snö som föll för några dagar sedan är nästan borta. Konstigt väder. Men jag slipper i alla fall att skotta. Jag skottade för ett par dagar sedan och det är enda gången jag gjort det under hela "vintern".
söndagen den 8:e januari 2012
Det stora spelet
Jag har återläst (heter det så) Jeffrey Archers Det stora spelet. Det är en roman om tre män som blir invalda i det brittiska underhuset 1964. Alla tre har ambitionen att bli premiärminister, men bara en av dem når ända fram.
Jag tycker att det är en underbar bok, som ger en fantastisk inblick i hur underhuset och den brittiska politiken fungerar. Författaren har själv varit ledamot av underhuset.
Den handlar naturligtvis om brittisk politik, men även om kärlek, otrohet och ren, skär maktlystnad. Vad mer kan man begära? :)
Jag tycker att det är en underbar bok, som ger en fantastisk inblick i hur underhuset och den brittiska politiken fungerar. Författaren har själv varit ledamot av underhuset.
Den handlar naturligtvis om brittisk politik, men även om kärlek, otrohet och ren, skär maktlystnad. Vad mer kan man begära? :)
Etiketter:
Lästa böcker
Hur sjuk kan man bli?
Hur sjuka kan föräldrar vara egentligen? En pappa lämnade sin 10-årige son i Uppsala efter en innebandymatch och åkte hem till sitt hem i Stockholmsområdet. Pojken kunde få gå hem (flera mil!), eftersom han spelat "så jävla dåligt". Pappan tog med sig pojkens ytterkläder! En annan lagledare hittade den gråtande pojken utanför arenan. Läs mer här.
Pojken fick sedan skjuts hem av en annan förälder. Hem och hem... Vad är det för ett hem att komma till? Han kom alltså hem till sin mentalt störde far.
Jag hoppas innerligt att de sociala myndigheterna kan gripa in och ge pojken en plats i ett fosterhem. En förälder som beter sig på det viset mot sitt barn har förbrukat sina föräldra-"rättigheter".
Pojken fick sedan skjuts hem av en annan förälder. Hem och hem... Vad är det för ett hem att komma till? Han kom alltså hem till sin mentalt störde far.
Jag hoppas innerligt att de sociala myndigheterna kan gripa in och ge pojken en plats i ett fosterhem. En förälder som beter sig på det viset mot sitt barn har förbrukat sina föräldra-"rättigheter".
fredagen den 6:e januari 2012
Mord på önskelistan
Tomten hade inte med sig så mycket i bokväg, men jag fick i alla fall Mord på önskelistan. 2011 års deckarantologi från Semics. Inga höjdardeckare kanske, men det var ändå lite mysig läsning i mellandagarna.
Tomten hade med sig ett presentkort på Akademibokhandeln i alla fall, som snart får omsättas i böcker. Jag funderar på Jan Guillious bok Brobyggarna.
Tomten hade med sig ett presentkort på Akademibokhandeln i alla fall, som snart får omsättas i böcker. Jag funderar på Jan Guillious bok Brobyggarna.
Etiketter:
Lästa böcker
enligt Maria Magdalena
Om man i likhet med mig gillar böcker som utgår från bibliska berättelser, så är Marianne Fredrikssons bok enligt Maria Magdalena inte alls dum. Fredriksson hade ju en förmåga att belysa frågor i Bibelns utifrån andra perspektiv. Man behöver inte på något vis tro på hennes historia om Maria Magdalena, som i boken är älskarinna till Jesus, men det är ganska roligt när Petrus och de andra lärjungarna vägrar att lyssna på Maria Magdalena, som ju "bara är en kvinna".
Etiketter:
Lästa böcker
måndagen den 12:e december 2011
Inga riktnummer?
Flera tidningar rapporterar idag att Post- och Telestyrelsen avser att ta bort de geografiskt baserade riktnumren. Jag har väl ingen särskild åsikt om det, men däremot om kostnaden. "Reformen" kommer att kosta 11 miljarder kronor!!!
Det är ju över en tusenlapp per svensk. Ge mig en tusenlapp istället, så kan jag tänka mig att behålla riktnumret 054.
Det är ju över en tusenlapp per svensk. Ge mig en tusenlapp istället, så kan jag tänka mig att behålla riktnumret 054.
söndagen den 4:e december 2011
Röde Orm
Frans G Bengtssons bok Röde Orm var en verklig upplevelse. En bok som handlar om vikingen Orm och hans färder. Uppdiktat naturligtvis, men jag tyckte speciellt om Bengtssons ironiska förhållningssätt till ämnet och inte minst till religiöst förtryck.
Orm och hans vänner tvingas konvertera från asatron till islam. När de flyr från kalifatet har de med sig Sankt Jakobs klocka i båten. För säkerhets skull vill de offra till någon gud så att resan ska gå bra, men vem ska de offra till. De brukar offra till Ägir, men så var det ju detta med Allah också. Orm har dock lösningen.
- Min tro är, att ingen så noga kan veta hur mäktig varje gud är och vad nytta han kan göra oss, och det är kanske bäst att inte försumma den ene för den andre. Och så mycket är säkert, att en finns som vi redan haft nytta av på denna färd, och det är Sankt Jakob; ty hans klocka ger skeppet stadga, och den har också hjälpt oss med rodden. Därför bör han inte glömmas.
Männen funno detta vara rätt talat, och de offrade nu kött och dricka till Ägir, Allah och Sankt Jakob och kände sig därefter bättre till mods.
Orm och hans vänner tvingas konvertera från asatron till islam. När de flyr från kalifatet har de med sig Sankt Jakobs klocka i båten. För säkerhets skull vill de offra till någon gud så att resan ska gå bra, men vem ska de offra till. De brukar offra till Ägir, men så var det ju detta med Allah också. Orm har dock lösningen.
- Min tro är, att ingen så noga kan veta hur mäktig varje gud är och vad nytta han kan göra oss, och det är kanske bäst att inte försumma den ene för den andre. Och så mycket är säkert, att en finns som vi redan haft nytta av på denna färd, och det är Sankt Jakob; ty hans klocka ger skeppet stadga, och den har också hjälpt oss med rodden. Därför bör han inte glömmas.
Männen funno detta vara rätt talat, och de offrade nu kött och dricka till Ägir, Allah och Sankt Jakob och kände sig därefter bättre till mods.
Etiketter:
Lästa böcker
fredagen den 11:e november 2011
Noreas saga
Tänk att man kan glömma så. Jag vet att jag för många år sedan läste Noreas saga, den sista i Marianne Fredrikssons trilogi om Adam och Eva. Och jag tyckte att den delen var den sämsta.
Nu har jag läst om den, och jag har en helt annan uppfattning. Jag kunde inte alls påminna mig någonting av bokens innehåll, men jag var mycket fascinerad. Framför allt den syn på barnen som finns i boken. Att allt är möjligt för ett barn till dess att vi vuxna lär barnet vad som är omöjligt och därmed begränsar dess seende.
Särskilt fastnade jag för den här passagen i boken, som berättar hur Norea kunde se stenarna dansa och hon hade även sett "djuret":
Hon älskade den här platsen. Här skimrade sanden, här lyste stenarna i tusen färger, här dansade världen för henne. Här fanns också djuret.
Hon hade mött honom en morgon när frosten ännu svepte stenen i vitt. De hade sett på varann i fullkomlig gemenskap. Det var ett litet, brunskinnat djur, ilsnabbt och skyggt. Ändå hade han inte vikt undan för henne, suttit där bara och sänkt sina svarta ögon i barnets.
Allt hade blivit mycket högtidligt.
Hon hade haft sin bror med den gången. Han hade blivit otålig, ryckt henne i armen, skrikit åt henne att följa med hem.
- Men ser du då inte, hade hon viskat.
Och brodern hade stirrat på djuret och inte sett det.
Det var på det sättet hon kommit att förstå att djuret var Gud. Gud var osynlig, så hade hennes far sagt. Han uppenbarade sig bara ibland för någon utvald.
Så idag satt hon där bland de dansande stenarna i en värld som sjöng av ljus och färg och väntade. Han skulle komma, hon visste det. Och modern skulle se honom också.
Mor var utvald, såsom Norea själv var det.
I nästa stund fanns han där på klippblocket nära bergets fot och åter möttes deras ögon och hon blev han och han blev hon samtidigt som de båda blev ett med hela den oändliga tillvaron.
Också modern satt stilla. Till slut viskade hon:
- Det är en vessla, Norea.
I samma ögonblick var djuret borta och genom barnet gick en känsla av obestämd sorg. Modern hade sett, något annat var ändå inte möjligt. Men varför kallade hon Gud vessla? Och vad fanns det i ordet som tog fast glädjen och slog den i skärvor?
En stund senare bröt modern upp.
- Här blir för varmt och obekvämt. Det här är ingen trivsam plats, sade hon.
Då såg sig barnet om och stenarna hade slutat dansa.
Och barnet grät, så obegripligt och tröstlöst som bara mycket små barn gråter.
Nu har jag läst om den, och jag har en helt annan uppfattning. Jag kunde inte alls påminna mig någonting av bokens innehåll, men jag var mycket fascinerad. Framför allt den syn på barnen som finns i boken. Att allt är möjligt för ett barn till dess att vi vuxna lär barnet vad som är omöjligt och därmed begränsar dess seende.
Särskilt fastnade jag för den här passagen i boken, som berättar hur Norea kunde se stenarna dansa och hon hade även sett "djuret":
Hon älskade den här platsen. Här skimrade sanden, här lyste stenarna i tusen färger, här dansade världen för henne. Här fanns också djuret.
Hon hade mött honom en morgon när frosten ännu svepte stenen i vitt. De hade sett på varann i fullkomlig gemenskap. Det var ett litet, brunskinnat djur, ilsnabbt och skyggt. Ändå hade han inte vikt undan för henne, suttit där bara och sänkt sina svarta ögon i barnets.
Allt hade blivit mycket högtidligt.
Hon hade haft sin bror med den gången. Han hade blivit otålig, ryckt henne i armen, skrikit åt henne att följa med hem.
- Men ser du då inte, hade hon viskat.
Och brodern hade stirrat på djuret och inte sett det.
Det var på det sättet hon kommit att förstå att djuret var Gud. Gud var osynlig, så hade hennes far sagt. Han uppenbarade sig bara ibland för någon utvald.
Så idag satt hon där bland de dansande stenarna i en värld som sjöng av ljus och färg och väntade. Han skulle komma, hon visste det. Och modern skulle se honom också.
Mor var utvald, såsom Norea själv var det.
I nästa stund fanns han där på klippblocket nära bergets fot och åter möttes deras ögon och hon blev han och han blev hon samtidigt som de båda blev ett med hela den oändliga tillvaron.
Också modern satt stilla. Till slut viskade hon:
- Det är en vessla, Norea.
I samma ögonblick var djuret borta och genom barnet gick en känsla av obestämd sorg. Modern hade sett, något annat var ändå inte möjligt. Men varför kallade hon Gud vessla? Och vad fanns det i ordet som tog fast glädjen och slog den i skärvor?
En stund senare bröt modern upp.
- Här blir för varmt och obekvämt. Det här är ingen trivsam plats, sade hon.
Då såg sig barnet om och stenarna hade slutat dansa.
Och barnet grät, så obegripligt och tröstlöst som bara mycket små barn gråter.
Etiketter:
Lästa böcker
111111
Ingen kan väl ha missat att dagens datum är 11-11-11. Många lär gifta sig idag. Klockan 11...
På Akademiska sjukhuset i Uppsala föddes en flicka i natt. Som mellannamn ska hon naturligtvis heta - Älva!
På Akademiska sjukhuset i Uppsala föddes en flicka i natt. Som mellannamn ska hon naturligtvis heta - Älva!
torsdagen den 10:e november 2011
Rikstönten Ranelid...
...ställer upp i Melodifestivalen. Enligt honom det mest sensationella som hänt i Melodifestivalens historia.
Jo men visst! Björn Ranelid skulle ställa upp som veckans pausfågel i radio, bara någon bad honom.
Finns veckans pausfågel kvar förresten? Eller har vi inte tid med sådant i det moderna stressamhället?
Jo men visst! Björn Ranelid skulle ställa upp som veckans pausfågel i radio, bara någon bad honom.
Finns veckans pausfågel kvar förresten? Eller har vi inte tid med sådant i det moderna stressamhället?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

