Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årsboken av Sven Olov Karlsson.
Med åren blir minnena alltmer som historier man hört snarare än verkligen upplevt.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Det där tror jag ligger väldigt nära sanningen! Jag har ingen mening denna veckan heller. Är i lässvacka. Hoppas återkomma.
SvaraRaderaJag kommer på mig själv med att fundera över om vissa saker som jag tycker mig minnas att jag varit med om verkligen är äkta minnen.
Raderanja, minns känslan än
SvaraRaderaVilken känsla?
RaderaTycker minnena bubblar upp till ytan alltmer, ju äldre man blir, både egenupplevt och annat. Och ju obegripligare nuet blir ju mer förskönar man det förflutna. För visst, handen på hjärtat, nog var det bättre förr! :D En döende drake som metafor: https://bloggbokhyllan.blogspot.com/2024/04/en-doende-drake.html
SvaraRaderaÅtminstone var framtiden bättre förr :)
Raderaja, och tvärtom. en kan verkligen börja ifrågasätta sanningen om sitt eget liv. särskilt om en som jag har syskon som hela tiden berättar skrönor om mitt liv för mig!
SvaraRaderahttp://mrscalloway.blogspot.com/2024/04/veckans-mening-v-15-2024.html
Ack, dessa syskon ;)
Radera