Vilken fin föreställning!

Å, vad roligt det var att gå på Chess in concert på Löfbergs Arena igår. Kvällen innan var det premiär i Globen (en arena i Stockholm) och nu var det Karlstads tur.
Det här är ju en konsertvariant, så man ska inte försöka hänga med i handlingen, för den försvinner på vägen. Men om man glömmer handlingen och istället lyssnar på sången och musiken, så är det riktigt bra.
Det var ingen liten cirkus som drog förbi. På scenen har man placerat Stockholm Concert Orchestra, Stockholms Musikgymnasiums kammarkör och Helene Stureborgs kammarkör. Dirigent är Anders Eljas.
Philip Jalmelid var helt fantastisk som ryssen, så jag saknade faktiskt inte Tommy Körberg, och det får väl sägas vara ett gott betyg. Och när Sarah Dawn Finer i rollen som Svetlana träder in som en valkyria, då kan det nästan inte bli bättre.
Mitt upp i alltihop måste jag nämna en lustig sak. Vi satt på parkett och ganska tidigt i föreställningen börjar en mobiltelefon ringa ilsket bakom oss. Och givetvis tar det lång tid för kvinnan med telefonen att stänga av. Hon säger något till maken att hon ju faktiskt satt den på flygplansläge. Suck! Stäng av ljudet människa! Lite senare sitter de och småviskar till varandra, vilket är mycket störande. Men efter pausen är de försvunna. De ser inte andra akten. Det gör mig lite nyfiken, för biljetterna på parkett är inte billiga. Tyckte de att det var så dåligt att de gick hem? Eller var de så korkade att de trodde att föreställningen var slut och skyndade sig ut för att komma först ut från parkeringen?