tisdag 15 maj 2018

Veckoutmaning: En kunglig personlighet

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Ulrica som formulerar frågan och det handlar om kungliga personligheter:

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en kunglig personlighet - någon du gillar, någon du avskyr eller kanske någon du vill veta mer om. Det kan vara en verklig person - nu levande eller historisk - eller en fiktiv kunglighet från en bok, film eller TV-serie.

Det här känns verkligen som mitt ämne. Jag är en die hard-rojalist och vet mer än genomsnittet om både svenska och utländska kungligheter. Därför minns det hur många som helst att välja mellan. Ett tag tänkte jag välja prinsessan Lilian, som verkar ha varit en fantastisk person på många sätt, men till slut bestämde jag mig för att ta en historisk kunglighet som betytt oerhört mycket för vårt land.

Vi har haft så kallade hjältekonungar, såsom Gustaf II Adolf och Karl XII. Hjältekonungar därför att de gick ut i krig och tog livet av en massa människor och plundrade och stod i. Men det är inte en sådan jag har valt. Istället har jag valt Gustaf III.

På två områden har han betytt oerhört mycket för Sverige. Det ena är statskuppen har utförde 1772, året efter trontillträdet. Han tog makten från riksdagen och gjorde sig mer eller mindre enväldig. Ser vi det med moderna ögon, så verkar det alldeles förfärligt, men vi måste betrakta det utifrån den samtid han levde i. Riksdagen var splittrad och korrupt. Halva riksdagen tog mutor från Frankrike och den andra från Ryssland. Grannländerna var mycket nöjda med Sveriges svaga statsledning, eftersom det innebar att Sverige inte utgjorde något hot mot dem. Det fanns en hemlig överenskommelse mellan Ryssland, Preussen och Danmark att anfalla Sverige och dela landet, så som skedde med Polen, ett annat land med svag statsledning, om Sverige fick en stabilare ledning. De i riksdagen som motsatte sig statskuppen var framför allt adeln, medan bönderna stödde den helhjärtat. Det var inte så konstigt. Bönderna hade hellre en konung som beskattade dem än hundratals adelsmän som förtryckte dem. Genom statskuppen räddades Sverige från undergång.

Det andra området där Gustaf III hade stor betydelse var kulturen. Han grundade flera akademier (bland annat Svenska akademien) och gynnade på olika sätt kulturlivet.

Som bekant mördades Gustaf III 1792. Han sköts av Anckarström på maskeradbalen på Operan. Kungen var inte populär, och hade han avlidit omedelbart kanske Anckarström hade blivit betraktad som en hjälte. Men kungens dödskamp varade i två veckor, och då vände opinionen. Sympatierna kom att ligga hos kungen. Adelsmannen Anckarström piskades i tre dagar på tre av Stockholms torg och avrättades genom halshuggning och stegling. Eftersom hans familj inte ville förknippas med honom tilläts de att byta namn på ätten till Löwenström.

8 kommentarer:

  1. förr i tiden verkar hälsoriskerna stora för kungar.

    SvaraRadera
  2. Gustav III som sökte stöd hos bönderna, precis som sin idol. Han ville ju så gärna vara som Gustav Vasa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var noga med att påpeka att han var den tredje Gustaf efter Gustaf Wasa och Gustaf II Adolf.
      En ny ledamot i Svenska Akademien håller ett tal över sin företrädare, utom om denne uteslutits. Då föreskrev Gustaf III att den nye ledamoten istället skulle hålla ett tal om "de store Gustaver". Jag undrar hur det blir nu när ledamöter kommer att beviljas utträde.

      Radera
  3. Kungar har jag faktiskt aldrig varit speciellt intresserad av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har vi väl olika intressen. Ibland sägs det att det är viktigt att skolans historieundervisning inte handlar om gamla kungar och årtal. Jag har aldrig förstått vad de menar ;)

      Radera
  4. Tack för ditt bidrag i veckans utmaning. Gustav III är verkligen en intressant person.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att han nog är mer känd för sin död än för sitt liv.

      Radera