Anne Carson och Maryse Condé
Nu är det bara några dagar kvar tills vi får veta vilka som får Nobelpriset i litteratur för 2018 respektive 2019. I fjol delades inte något pris ut på grund av krisen i akademien, så det är därför det ska delas ut två priser i år. Eftersom Katarina Frostensson inte sitter i Svenska Akademien längre och hennes make sitter i fängelse, så lär inte pristagarnas namn läcka ut i förväg. Favorit hos vadslagningsfirmorna är Anne Carson, kanadensisk poet och författare, tätt följd av Maryse Condé, författare från Guadeloupe. Jag undrar om det kan ligga Condé i fatet att hon ifjol tilldelades Den nya akademiens litteraturpris; en akademi som upplöstes samma år. Haruki Murakami var en av de framröstade kandidaterna till priset, men han avböjde att kandidera. Eftersom han är en av dem som finns med bland favoriterna varje år kanske det var ett klokt beslut av honom.
Jag hoppas fortfarande på den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o. Jag tycker verkligen om hans bok Floden mellan bergen och även Om icke vetekornet är klart läsvärd. Det har varit tunnsått med svarta afrikaner bland nobelpristagarna.
Har du läst något av Anne Carson? En intressant poet.
SvaraRaderaTyvärr inte.
RaderaDet ska bli spännande att se hur det går!
SvaraRaderaJag skulle bli oerhört förvånad om inte minst en av pristagarna är kvinna. Men akademien har ett dilemma. Om de utser två kvinnor kommer det alltid att finnas en misstanke att de fick priset för att skyla över mansgriseriet som förekommit.
RaderaInte kan väl en kanadensiska få det igen, så snart efter Munro! Men om det skulle gå an så säger jag (igen): Magaret Atwood. Som skulle kunna få sällskap med Joyce Carol Oates, men det har jag tyckt i så många år nu att det är snudd på fånigt att upprepa.
SvaraRaderaEnligt vad Akademien sagt tidigare, så kan de mycket väl ta författare från samma land flera år i rad, för de utser den mest lämpade oavsett ursprung. Men om det stämmer på riktigt vet jag inte. Fast det har inte hänt sedan 1949, då amerikanen William Faulkner fick priset året efter att T S Eliot hade fått det. Och inte ens det är ett bra exempel, för Eliot var då brittisk medborgare sedan ett par decennier.
Radera