Veckans mening v. 51 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Den grymmaste månaden av Louise Penny.

I hemlighet hoppades han alltid att en röst skulle viska svaret till honom, fastän han inte visste vad han skulle göra om han började höra röster.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu tar Veckans mening lite julledigt och återkommer vecka 2 2025.

Helgfrågan v. 51

Helgfråga från Mias bokhörna. Inte helt oväntat har den julmotiv. Helgfrågan lyder:

Julafton nästa vecka. Väntar du dig något hårt paket (bok)?

Alltid svårt att veta vad Tomten kan tänkas ha med sig. Om han ens hittar mig eftersom jag har flyttat. Nåja, han har säkert gps.

Jag har i alla fall gett en vink om att jag gärna skulle önska att Tomten har Stora Boken med juldeckare och mysterier i säcken.

Ett bokpaket tidigt på morgonen

Tidigt på morgonen levererade Early Bird ett bokpaket. Det innehöll två böcker som jag hade beställt. Närmare bestämt Skalbaggen av Richard Marsh och Hercule Poirots Stilla Natt av Sophie Hannah. (Hannah skriver i Agatha Christies anda.)

Veckans kulturfråga v. 51

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det finns böcker för barn och unga som även äldre kan uppskatta, vilket alltid är kul. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker för barn och unga uppskattar du?

Låt mig börja med att säga att det finns böcker för barn som jag tycker är rent förfärliga. Dit hör böckerna om Max av Barbro Lindgren, där det bara finns tvåordsmeningar. Jodå, jag vet att de flesta barn kan skapa tvåordsmeningar när de är två ord. Men böcker med titlar som Max potta är en förolämpning. Barn lär sig språket genom att härma vuxna. Då ska inte vuxna tala barnspråk med dem, för hur ska de då kunna gå vidare i den språkliga utvecklingen.

Det finns klassiska barnböcker som jag tycker fortfarande håller. Elsa Beskow var fantastisk. Boken Ocke, Nutta och Pillerill var mycket populär hos mina barn. Boken Petters och Lottas jul ger dem en bild av gamla tiders jul.

En mer sentida serie för ungdomar som jag själv uppskattade var Engelsforstrilogin. Jag läste alla tre delarna trots att de tillsammans var på ofattbara 1800 sidor. Delarna heter Cirkeln, Eld och Nyckeln.

Dagens visdomsord 2024-12-18

Den som inte låter verkligheten störa sina drömmar är vis. (Christine Singer)

Tisdagstrion: Tomtar och andra väsen i nordisk folktro

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är det snart jul. Om precis en vecka är det julafton. Denna tisdags tema är: Tomtar och andra väsen i nordisk folktro.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vilken tomte ska man börja med om inte Tomten av Viktor Rydberg?

Den är ju en dikt som börjar sålunda:

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Troll tillhör ju också den nordiska folktron, och det får mig att plocka fram Samlade dikter av Gustaf Fröding.

Bland de saker denne vår nationalskald har skrivit finns Ett gammalt bergtroll, som återfanns i Stänk och flikar från 1895. Den börjar så här:

Det lider allt mot kvälls nu,

och det är allt mörk svart natt snart.

jag skulle allt dra till fjälls nu,

men här i daln är det allt bra rart.

Och ska vi tala om väsen i nordisk folktro får vi inte glömma Näcken! Här har vi en bok av Moa Eriksson Sandberg.

Denne märklige figur, som spelade så vackert på sin fela och lockade med sig folk ner i vattnet där de drunknade.

Nu får Tisdagstrion ta lite julledigt. Den är tillbaka vecka 2 2025.

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg

Titel: Det sista kapitlet

Författare: Åsa Hellberg

Förlag: Bokförlaget Forum (2024)

Antal sidor: 386

Fjällbacka 1925. Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg är tredje och sista delen i serien Systrarna från Fjällbacka. De tidigare delarna heter Inte utan min syster och Aldrig ensam.

Serien är något av en släktkrönika och den spänner över några decennier. Att Thomas Hellberg som nämns ovan har samma efternamn som författaren är ingen tillfällighet. Det är den egna släkten som porträtteras. Hur nära sanningen berättelsen ligger vet jag inte, men det spelar ingen roll för min läsupplevelse.

De båda systrarna Hildur och Signe är denna boks systrar från Fjällbacka. Här rör vi oss i utkanterna av den Hellbergska släkten, men kopplingen uppstår när Hildur gifter sig med Thomas Hellberg och emigrerar till Amerika för att skapa sig ett nytt liv där. Livet blir dock inte alls som Hildur föreställt sig. Thomas Hellberg har inte alls den mognad som krävs för att ta ansvar för en familj och Hildur lämnas ofta ensam på gården där hon ska ta hand om jordbruket, djuren och de båda barnen. I breven hem berättar hon dock en annan historia. Hon skapar en idealiserad bild av sin make.

I Sverige får Signe arbete som husa hos den välbeställda familjen Schiller. En något dysfunktionell familj med Theodor Schiller som sträng patriark. Signe trivs med sitt arbete, men framför allt älskar hon att även få arbeta med fru Schillers svägerska Daga, som behöver någon som kan skriva ned på maskin de romaner som hon dikterar. 

Det finns många band mellan personerna i Det sista kapitlet, men de avslöjas bara steg för steg. En del band löper åratal bakåt i tiden.

Romanen ger en bild av ett Sverige med stora klasskillnader, men frågan är kanske om inte klasskillnaderna är lika stora idag. De blir bara inte lika uppenbara idag, eftersom vi inte lever i  samhällen där det är korta avstånd mellan patriciervillan och torpet. Idag är det inte sannolikt att överklassen möter städerskan från Irak.

Det är en charmig historia, som inrymmer många intressanta personer, även om vissa av dem är rent ut sagt förfärliga. Men så är ju verkligheten.

Jag tyckte mycket bra om boken. Möjligen gick det lite snabbt på slutet där alla släkthemligheter skulle avslöjas och alla relationsproblem skulle lösas. Men jag skulle inte ha något emot att se Systrarna från Fjällbacka som TV-serie. En sådan tror jag skulle kunna bli alldeles utmärkt.

Tredje advent

En smakebit på søndag - Den grymmaste månaden

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Den grymmaste månaden och är skriven av Louise Penny.

Det är påsk i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska sänka sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men något går fruktansvärt fel.

Det är en mycket märklig brottsplats den rutinerade kommisarie Armand Gamache anländer till. I ett gammalt övergivet hus verkar någon ha skrämts till döds. Är det en naturlig död eller är det mord som ägt rum?

Gamaches uppdrag underlättas inte heller av att det finns krafter i hans egen grupp som vill förråda honom. Men hur långt är hans fiender beredda att gå för att få honom på fall?

Smakbiten är hämtad från sidan 25:

Allas blickar vändes mot Gabri, som mycket ordentligt ställde ifrån sig brickan på ett bord och gick och ställde sig bredvid Jeanne. Gabris väldiga kroppshydda och färgstarka personlighet fick den oansenliga kvinnan att krympa ihop ännu mer tills hon liknade en hängare med kläder på. Clara gissade att hon var någonstans i fyrtioårsåldern. Håret var råttfärgat och såg ut som om hon brukade klippa sig själv. Ögonen var blekblå och kläderna kom från realådan på någon stormarknad. Clara, som hade levt som fattig konstnär större delen av livet, kände igen tecknen. Hon undrade flyktigt varför Jeanne hade kommit till Three Pines och betalat för ett rum på Gabris pensionat, som visserligen inte var svindyrt men inte heller billigt.

Veckans mening v. 50 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den grymmaste månaden av Louise Penny.

Clara Morrow knäböjde i det fuktiga, friskt doftande gräset på allmänningen mitt i byn och gömde omsorgsfullt ett påskägg medan hon funderade på att åkalla de döda, vilket hon planerade att göra direkt efter kvällsmaten. 

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett par böcker från biblioteket

Bibliotek är bra. Jag tog mig en tur till biblioteket i Grums och lånade två böcker. Den grymmaste månaden av Louise Penny och Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh.

Lusse lelle

Dagens visdomsord 2024-12-11

Vi kan stanna upp när vi är på väg uppför - men aldrig när vi är på väg nerför. (Napoleon Bonaparte)

Tisdagstrion: Kvinnliga nobelpristagare

Dags för veckans tisdagstrio! Det kan väl inte ha undgått någon att det är Nobeldagen idag. Idag ska sydkoreanskan Han Kang få ta emot nobelpriset i litteratur från HM Konungen. Inte så vanligt med kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Denna tisdags tema är: Kvinnliga nobelpristagare.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det är väl Sara Pepparkaka som brukar säga att om man kan svara Selma Lagerlöf så ska man svara Selma Lagerlöf? Och jag tar väl den bok jag brukar välja, nämligen Jerusalem (som gavs ut i två delar).

Boken utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

Pär Lagerkvist vill jag också ha med förstås. Varje gång hans namn kommer upp så brukar jag säga Barabbas, som är en favoritbok hos mig, men för att försöka lyfta blicken lite väljer jag Bödeln den här gången.

Lagerkvist låter bödeln representera den eviga ondskan. Ständigt kallar människosläktet på honom för att han ska döda. Boken skrevs 1933, och Lagerkvist tycks ha haft insikt om vad som komma skulle, när han låter fåniga människor springa omkring och ropa "Hell!"

Slutligen Den gamle och havet av Ernest Hemingway. 

Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren Santiago, som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.

Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.

Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.

Det vete sjutton hur jag tänkte här! Jag vet att jag skrev kvinnliga nobelpristagare, men sedan har jag helt tappat det. Nåja, det blev nog ett och annat fniss bland deltagarna :D

En smakebit på søndag - Mitt liv som död

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Mitt liv som död och är skriven av Håkan Mattsson.

Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer.

Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.

Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning - något som inget har kunnat förbereda Mathias på.

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

"Pappa, vad fan håller du på med egentligen?" Hannah ställde sig bredvid honom i baren och tvingade till sig hans allt dimmigare blick. Mathias såg på honom men svarade inte. Vad skulle han säga? Att han var less på alltihop? Att han helst av allt ville gå vidare och inte behöva se tillbaka på allt som hänt det senaste året? Eller egentligen ända sedan Linnea försvann. Men hur skulle det låta? Som att han sket i familjen? Han förblev tyst och vände tillbaka blicken till whiskyglaset på bardisken.

Andra advent

Veckans mening v. 49 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Mitt liv som död av Håkan Mattsson.

Mathias tankar jagade runt varandra i skallen och han försökte förgäves fånga någon av dem.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dirt Town av Hayley Scrivenor

Titel: Dirt Town

Författare: Hayley Scrivenor

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 320

En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton - som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town - lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.

Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Dirt Town är den australienska författarinnan Hayley Scrivenors debutroman. Den toppade de australiensiska försäljningslistorna och blev omedelbart en US Today bestseller.

Böcker om barn som försvinner på väg hem från skolan är alltid obehagliga. Antagligen därför att de ligger så nära våra värsta fasor. Och även alltför nära verkligheten. Det är nog många av oss som fortfarande minns när tioåriga Engla försvann på väg hem 2008. Hon hittades mördad.

I den här romanen finns allt som kan behövas. En liten stad där alla känner alla. Motbjudande karlar. Hunsade kvinnor. Misshandlade barn. En pojke som har sett något som han borde berätta, men som inte vågar eftersom det kan avslöja varför han befann sig där. Knark. En lesbisk kriminalinspektör. Och en kvalmig hetta.

Författaren har valt att låta kapitlen omväxlande utgå från personer i boken. När man läst om en händelse utifrån en av karaktärerna kan nästa kapitel delvis handla om samma sak, men med ett annat perspektiv. Detta gör Scrivenor på ett bra sätt, vilket ger boken en extra krydda. Förståelsen för ett händelseförlopp ökar steg för steg.

Naturligtvis är upplösningen överraskande. Annars vore det inte en bra kriminalroman, och detta ÄR en bra kriminalroman.

I Kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 30: Läs en roman som tilldrar sig på landsbygden. (Nåja, nästan landsbygden.)

Dagens visdomsord 2024-12-04

Ingen kvinna är så dålig att hon inte kan vara mannens bättre hälft. (Coco Chanel)

Tisdagstrion: Finland - finska författare eller Finland i handlingen (Finlands självständighetsdag på fredag)

Dags för veckans tisdagstrio! Vi vänder blicken mot vårt östra grannland. Denna tisdags tema är: Finland - finska författare eller Finland i handlingen. Det är ju Finlands självständighets dag på fredag.

Den första får bli Mathias Alms debutroman Nytt land. Boken är ett gränsfall idag eftersom handlingen utspelar sig i Sverige, men det handlar om en man som farit över Bottenhavet för att finna en utkomst som gör det möjligt att skapa ett nytt liv åt familjen.

Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Han beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.

Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.

Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

Hem till Niemis är Annette von Sydows debutroman. Det är den egna släktens historia hon berättar med mormor Gerda som huvudperson. Som grund för berättelsen har hon ett antal brev som Gerda och andra släktingar har skrivit. Med hjälp av dessa kan hon skapa en stomme och där hon saknar uppgift om vad som hänt under vissa år får fiktionen fylla luckorna.

Jag tycker att det är en utmärkt idé. Genom Gerdas ögon får vi följa utvecklingen i storfurstendömet Finland, där kring sekelskiftet den ryske kejsaren minskar landets självstyre samtidigt som en förryskningskampanj igångsätts. Jag fick lära mig en hel del om Finlands historia under tiden från 1880-talet fram till inledningen av första världskriget.

Men jag hade av baksidestexten fått intrycket att det var händelser vid krigsutbrottet som var det som boken huvudsakligen skulle handla om. Istället läggs nästan allt fokus på decennierna innan. Det föds barn, det dör barn, släktingar blir sjuka och jag känner att jag bara sitter och väntar på att handlingen ska komma fram till återkomsten till Niemis i Sverige. Det gör att boken bitvis blir lite tråkig.

När jag väl kommer fram till bokens slut visar det sig att Gerda fortfarande inte har nått fram till Niemis. Det är möjligt att von Sydow har tänkt sig att berätta mer i en uppföljare, men eftersom boken heter Hem till Niemis känner jag mig faktiskt lite lurad. Dock vill jag än en gång säga att boken är intressant genom sin berättelse om den politiska utvecklingen i Finland under denna tid.

Asfaltsänglar av Johanna Holmström känns aktuell i Sverige idag, med tanke på alla diskussioner om "hedersbrott". Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.
Boken är på många sätt intressant, även om det är svårt att hänga med när en massa oöversatta finska fraser dyker upp. 
Författaren väver även in att det nog inte är självklart vilken kulturell bakgrund de har som kämpar så hårt för att upprätthålla familjens "heder".

Första advent

En smakebit på søndag - Det sista kapitlet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Det sista kapitlet och är skriven av Åsa Hellberg.

Fjällbacka 1925. Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Smakbiten är hämtad från sidan 112:

Daga kände direkt av stämningen, och den var inte harmonisk. Något hade hänt och tyvärr var hon lite sen, vilket innebar att hon hade missat eventuella avslöjanden. Nåväl, det skulle snart visa sig varför Anders såg exceptionellt självgod ut och Henry arg och irriterad. Theodor, som Daga redan på håll konstaterade var berusad, vilade blicken på Eleonoras onödigt djupa urringning och log fånigt. Han tycktes inte känna av aggressiviteten i luften. Inte Eleonora heller. Hon var, som allt oftare nu för tiden, själsligen frånvarande, och det var nog hennes räddning, tänkte Daga. Hon hade kommit fram till att det var av ren överlevnadsinstinkt som Ebba sällan stöttade sina barn. Hon anslöt helt enkelt till det maken sa och sedan var det bra med det.

Veckans mening v. 48 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Sista kapitlet av Åsa Hellberg.

Han klappade på whiskyflaskan i kavajfickan, den var hans nya bästa vän.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nej, nu har jag missat att lägga upp meningen i tid igen! Jag har varit borta hela dagen. Jag krälar i stoftet och ber om förlåtelse.

Dagens visdomsord 2024-11-27

Vad är en cyniker? En man som vet priset på allt och värdet på ingenting. (Oscar Wilde)

Tisdagstrio: Ljus på omslaget (Första advent på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio! Nu på söndag är det första advent. Då är det dags att tända första ljuset. Denna tisdags tema är: Ljus på omslaget (Första advent på söndag).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

På nobelpristagaren Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata ser man gatljus och det är också ljus.

Det är ju alltid roligt att kunna berätta att man har läst en bok av en nobelpristagare. Men tyvärr var det en bok som flöt ut i intet. Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

Sedan måste jag ta med Mordet på Ekenäs. Jag tycker faktiskt att det är ett riktigt bra omslag!

En godsägare giftmördas på nyårsaftonen 1898 i den värmländska socknen Frykeboda. 

Rättsväsendets representanter, länsmannen och fjärdingsmannen, försöker tillsammans att finna mördaren. Snön runt gården visar att ingen utomstående kan ha befunnit sig på platsen. Mördaren måste därför finnas i familjen eller bland tjänstefolket.

Resan tillbaka av Karina Johansson har ordentligt med ljus på omslaget. Faktiskt en hel eldsvåda.
Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.
Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det här är en annorlunda bok jämfört med dem Karina Johansson tidigare publicerat. Då har det handlat om mera uttalade kriminalromaner. Förvisso begås det brott Resan tillbaka också, men den känns inte som en deckare. Här har författaren bytt genre och skapat en korsning mellan SF-berättelse och feelgood-roman. Kärleken är en viktig beståndsdel, samtidigt som vi färdas mellan 2017 och 1980.
Att skriva böcker med tidsresor är svårt. Det skapas lätt paradoxer. Tänk om man möter sig själv! Eller man kanske av misstag råkar ta livet av sin farfar då denne fortfarande är ett litet barn. Då kan man inte själv existera. Men om man inte existerar, så kan man ju inte heller ta livet av farfadern. Och så vidare. Ni fattar va?
Karina Johansson lyckas skapa en trovärdig tidsresebok utan störande paradoxer. Ja, trovärdig om man accepterar att det finns tidsresor och att de kan genomföras med hjälp av en ört. Och varför inte? Det skrivs ju böcker om spöken och vampyrer och om varelser från andra planeter. 

Kartografen av Anette Hemming

Titel: Kartografen

Författare: Anette Hemming

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 394

Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Baerum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare...

Kartografen är norska Anette Hemmings debutroman. En berättelse om hur fel begångna decennier tillbaka i tiden kan få fruktansvärda konsekvenser.

Större delen av boken behandlar nutiden, men det finns också många tillbakablickar till 1999. En dysfunktionell familj med en pojke som inte passar in i den hårda miljö som kan finnas i en skola och som därför mobbas på ett ibland brutalt sätt. Helst vill han vara hemma och rita sina kartor.

Detta är en roman där det inte alltid är självklart vem som egentligen är offer och vem som är gärningsman. Kan ett mordoffer på något vis ha en del av skulden till att det gick som det gick?

Kartografen är en bra spänningsroman som rekommenderas. Avslutningsmeningen bådar inte gott för framtiden - om den inte hintar om en uppföljningsroman förstås...