Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ställer en fråga som får mig att undra vad hon tror om oss ;) Helgfrågan lyder:
Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron?
Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ställer en fråga som får mig att undra vad hon tror om oss ;) Helgfrågan lyder:
Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron?
Författare: Linda Edgarsson
Förlag: Bookmark Förlag (2022)
Antal sidor: 409
Torpardottern Hilda är en inbunden person, tärd av minnen från barndomen. När hennes faster Anna ber om hjälp på gården Sjölund är det första gången Hilda sätter sin fot där sedan den olycksaliga vinterdagen då hennes far och bror drunknade i sjön. På Sjölund finns också Annas våldsamme make August, som tittar alltför djupt i flaskan, och deras fosterson Erik. Han, som bara var en pojke sist Hilda såg honom och som hon lovat sig själv att aldrig förlåta för det som hände, är nu en ung man. Nere vid sjön går vassen från gul till grön och i gryningen hörs koltrastens sång.
Där vassen viker är Linda Edgarssons debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna).
Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.
Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.
En riktig bra debutroman! Linda Edgardsson är en författare att hålla ögonen på i framtiden.
Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda funderar på vilka kulturskapare vi skulle vilja se fler verk av. Det kan även gälla bortgångna författare och andra kulturskapare. Veckans kulturfråga lyder:
Det kan bli lite av döda poeters sällskap. Jag väljer några bortgångna svenska författare. Torgny Lindgren hade jag gärna sett fler böcker från. Denne underfundige författare med rötterna i Västerbotten där hans böcker ofta utspelade sig. Den värmländske författaren Göran Tunström gick bort 2000 i en ålder av 62 år. Han är bland annat känd för att ha skrivit Juloratoriet. Jag är övertygad om att han skulle ha skrivit fler böcker om han hade fått leva längre. Marianne Fredriksson skrev många böcker som jag tyckte mycket om. Hon var förvisso nästan 80 år när hon avled 2007, men eftersom hon gav ut sin sista bok 2006 hade det säkert kunnat bli fler om hon fått leva några år till.
Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat gult & blått på omslagen. Passande med tanke på situationen i Ukraina, men givetvis även för att det var Sveriges nationaldag igår. (Och idag är det min namnsdag, ifall någon känner för att hissa flaggan för den skull...) Här är min blågula trio:
Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.
Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Där vassen viker av Linda Edgarsson. Jag funderar allt lite på om man kan säga "doftar" om allting ;)
Allt trängdes i näsan på henne, växter stod som i givakt när de fått sitt vatten, träden doftade, blommorna doftade, koskiten doftade - för att inte tala om själva jorden i sig.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången handlar det om Årets bok. Jag måste erkänna att jag inte alls följer detta med Årets bok, så jag fick googla för att få reda på vilka böcker som är nominerade. Helgfrågan lyder:
Hur är det med Årets bok, har du läst någon eller kommer du läsa någon av de böckerna?
Jag har faktiskt läst en av dem, nämligen Sly av Sara Strömberg.Detta är en sådan bok som jag tycker är svår att komma in i. Det kändes segt och trögt att läsa om Vera Bergströms trista liv, ibland avbrutet av berättelser om en flicka som varit med om något som läsaren inte vet vad det är. Men det är bara startsträckan som är lite lång. När jag väl har kommit in i boken blir den alltmer intressant. Vera söker efter nya trådar att nysta i och snart framträder en komplicerad historia som har sin grund i ett par ungdomars fruktansvärda felbeslut några decennier tidigare. Är det de händelserna som lett fram till mordet eller finns lösningen på mordfallet att söka i händelser i nutid?
Sara Strömberg har skrivit en spännande kriminalroman, men den har fler kvalitéer än så. Det är rikt med miljöbeskrivningar och jag gillar dessutom sparkarna mot fisförnäma storstadsbor.
Vem är då Sara Strömberg? Hon är uppvuxen i Västerbotten och Jämtland och arbetar som journalist och kulturredaktör i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Det förklarar också lokalkännedomen. Handlingen i boken är förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller.
Jag blir lite nyfiken på om romanens huvudperson Vera Bergström i någon utsträckning ska ses som författarens alter ego. Namnen Sara Strömberg och Vera Bergström är ju väldigt lika.
Här är böckerna jag läste i april och maj. Sex stycken blev det. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.
Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Studenten är ju i antågande, vilket ligger till grund för frågan den här gången. Veckans kulturfråga lyder: