torsdag 9 juni 2022

Helgfråga v. 23

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ställer en fråga som får mig att undra vad hon tror om oss ;) Helgfrågan lyder:

Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron?  

Men kära Mia, jag känner att jag måste använda ett bibliskt språkbruk för att riktigt understryka vad jag anser: Hundöron är en styggelse!

Jag använder alltid bokmärken. Har jag inte ett riktigt bokmärke till hands kan det bli ett kvitto. Skulle det hampa sig så att inget bokmärke alls finns tillstädes, då kan jag använda fliken på omslaget.

När jag var barn samlade vi bokmärken, men det var märken som aldrig användes för att hålla reda på var i en bok man befann sig, utan det var fina bilder, gärna med glitter.

onsdag 8 juni 2022

Där vassen viker av Linda Edgarsson

Titel: Där vassen viker

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark Förlag (2022)

Antal sidor: 409

Torpardottern Hilda är en inbunden person, tärd av minnen från barndomen. När hennes faster Anna ber om hjälp på gården Sjölund är det första gången Hilda sätter sin fot där sedan den olycksaliga vinterdagen då hennes far och bror drunknade i sjön. På Sjölund finns också Annas våldsamme make August, som tittar alltför djupt i flaskan, och deras fosterson Erik. Han, som bara var en pojke sist Hilda såg honom och som hon lovat sig själv att aldrig förlåta för det som hände, är nu en ung man. Nere vid sjön går vassen från gul till grön och i gryningen hörs koltrastens sång.

Där vassen viker är Linda Edgarssons debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna). 

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

En riktig bra debutroman! Linda Edgardsson är en författare att hålla ögonen på i framtiden.

Veckans kulturfråga v. 23 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda funderar på vilka kulturskapare vi skulle vilja se fler verk av. Det kan även gälla bortgångna författare och andra kulturskapare. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella personer önskar du dig nya verk av?

Det kan bli lite av döda poeters sällskap. Jag väljer några bortgångna svenska författare. Torgny Lindgren hade jag gärna sett fler böcker från. Denne underfundige författare med rötterna i Västerbotten där hans böcker ofta utspelade sig. Den värmländske författaren Göran Tunström gick bort 2000 i en ålder av 62 år. Han är bland annat känd för att ha skrivit Juloratoriet. Jag är övertygad om att han skulle ha skrivit fler böcker om han hade fått leva längre. Marianne Fredriksson skrev många böcker som jag tyckte mycket om. Hon var förvisso nästan 80 år när hon avled 2007, men eftersom hon gav ut sin sista bok 2006 hade det säkert kunnat bli fler om hon fått leva några år till.

Dagens visdomsord 2022-06-08

The time you enjoy wasting is not wasted time. (Bertrand Russel) 

tisdag 7 juni 2022

Tisdagstrion: Gult & blått på omslagen

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat gult & blått på omslagen. Passande med tanke på situationen i Ukraina, men givetvis även för att det var Sveriges nationaldag igår. (Och idag är det min namnsdag, ifall någon känner för att hissa flaggan för den skull...) Här är min blågula trio:   

Jag börjar med Torgny Lindgrens Dorés bibel. Det var mitt första möte med Lindgren, och jag blev mycket förtjust. I början hade jag lite svårt att förstå mig på boken, men ju mer jag läste, desto mer gripen blev jag av huvudpersonens öde. En bildad man, som tillbringat många år på en institution för "obildbara." Hela hans liv bygger på en lögn, men han inser det aldrig. Jag rekommenderar boken varmt!
Jan Guillous trilogi om Arn Magnusson. De tre delarna heter Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut.

Här skapar Guillou en berättelse om ett svenskt klansamhälle under medeltiden, men historien sträcker sig ända till Jerusalem. Mot sin vilja blir den unge göten Arn medlem till Tempelherreorden och vi följer hans liv och äventyr tills han äntligen får återvända till fäderneslandet.

Det finns en fjärde del också, men den är fristående. Den heter Arvet efter Arn och handlar om Birger Jarl, som sägs vara den som grundade Stockholm. 

Historien om Arn Magnusson är uppdiktad av Jan Guillou. Det har dock inte hindrat folk från att vallfärda till Västergötland för att se de platser där Arn sägs ha vandrat.

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.

Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.


lördag 4 juni 2022

Veckans mening v. 22

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Där vassen viker av Linda Edgarsson. Jag funderar allt lite på om man kan säga "doftar" om allting ;)

Allt trängdes i näsan på henne, växter stod som i givakt när de fått sitt vatten, träden doftade, blommorna doftade, koskiten doftade - för att inte tala om själva jorden i sig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

torsdag 2 juni 2022

Helgfråga v. 22

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången handlar det om Årets bok. Jag måste erkänna att jag inte alls följer detta med Årets bok, så jag fick googla för att få reda på vilka böcker som är nominerade. Helgfrågan lyder:

Hur är det med Årets bok, har du läst någon eller kommer du läsa någon av de böckerna? 

Jag har faktiskt läst en av dem, nämligen Sly av Sara Strömberg.

Detta är en sådan bok som jag tycker är svår att komma in i. Det kändes segt och trögt att läsa om Vera Bergströms trista liv, ibland avbrutet av berättelser om en flicka som varit med om något som läsaren inte vet vad det är. Men det är bara startsträckan som är lite lång. När jag väl har kommit in i boken blir den alltmer intressant. Vera söker efter nya trådar att nysta i och snart framträder en komplicerad historia som har sin grund i ett par ungdomars fruktansvärda felbeslut några decennier tidigare. Är det de händelserna som lett fram till mordet eller finns lösningen på mordfallet att söka i händelser i nutid?

Sara Strömberg har skrivit en spännande kriminalroman, men den har fler kvalitéer än så. Det är rikt med miljöbeskrivningar och jag gillar dessutom sparkarna mot fisförnäma storstadsbor.

Vem är då Sara Strömberg? Hon är uppvuxen i Västerbotten och Jämtland och arbetar som journalist och kulturredaktör i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Det förklarar också lokalkännedomen. Handlingen i boken är förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller.

Jag blir lite nyfiken på om romanens huvudperson Vera Bergström i någon utsträckning ska ses som författarens alter ego. Namnen Sara Strömberg och Vera Bergström är ju väldigt lika.

onsdag 1 juni 2022

Lästa böcker i april och maj

Här är böckerna jag läste i april och maj. Sex stycken blev det. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.


Veckans kulturfråga v. 22 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Studenten är ju i antågande, vilket ligger till grund för frågan den här gången. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken bok passar fint som studentpresent?


Den frågan är verkligen inte lätt att besvara. Man bör kanske känna den nybakade studenten för att veta vad som kan passa.
Det finns många klassiker som kan vara bra att läsa. En bok av Selma Lagerlöf är aldrig fel. Eller varför inte Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman? Det kan ge en nyttig inblick i hur studentexamen kunde gå till anno dazumal.
Men kommer böckerna att bli lästa? Om studenten i fråga är intresserad av litteratur så har han eller hon redan läst dessa böcker. Och om intresset saknas, ja då tas boken emot med ett snett leende och förpassas sedan till en kartong någonstans. Det kan gälla även om man väljer modernare böcker.
Så jag drar istället till med en bok av Will Cuppy som jag nyligen läste. Cuppy påbörjade boken 1933 och höll på till sin död 1949. Han hade inte bråttom. Den heter Nästan samtligas nedgång och fall. På ett humoristiskt sätt berättar han om ett antal ryktbara gestalter i historien. Han skalar av dem deras vackra yttre och ger läsaren en bild av hur de var i all sin mänskliga skröplighet. Boken kan tjäna som en påminnelse, som slaven på kejsarens vagn hade i uppgift att påminna den höge potentaten om: "Memento te mortalem esse!" (Kom ihåg att du är dödlig!) Det kan även vara en nyttig påminnelse till 19-åringar som tror att de vet allt.

Dagens visdomsord 2022-06-01

För tusentals år sedan dyrkades katter som gudar. Det har katterna aldrig glömt. (Okänd)