Dagens visdomsord 2025-01-15

Det är först då fågeln kastar sig ut i den fria rymden, som han känner att han har vingar. (Cosima Wagner)

Tisdagstrion: Gult omslag

Dags för veckans tisdagstrio! Det får bli en färgklick. Denna tisdags tema är: Gult omslag.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Berättelsens ängel av Jakob Sverker var en bok som det till en början var svårt att komma in i, åtminstone för mig. Jag får erkänna att jag ett tag undrade hur jag skulle kunna orka mig igenom den, och tanken på att det är första delen av en trilogi fick mig att bäva.

Men detta var en bok som växte efter hand. Författaren har ett mycket fint språk och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Och detta kommer då från mig som har så svårt för miljöbeskrivningar! Men Jakob Sverker beskriver gatorna och butikerna i Paris på ett sätt som gör att jag känner mig förflyttad dit.

Sveriges Radios utrikeskorrespondent, Carl-Henrik Wiberg, träffar i Paris på en farlig krigsförbrytare han känner igen från Balkankrigen. Samtidigt får han ett mystiskt brev och möjligheten att intervjua en av Frankrikes mest kända och tillbakadragna familjer, industrifamiljen Saurelle. Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent som gör kometkarriär hos Saurelle. Hon får i uppdrag att hålla ögonen på Carl-Henrik. Händelseutvecklingen för dem samman och leder dem mot en avskyvärd hemlighet.

Kapitlen alternerar mellan Carl-Henrik, Madeleine och ytterligare en person. Det var väl där som jag kände att jag villade bort mig i början, men snart började berättelserna knytas samman och boken avslutas med en stor uppgörelse.

I boken finns mängder av litterära citat, och där måste jag säga att jag är i underläge, men eftersom författaren tidigare var litteraturvetare har det säkert känts naturligt att flitigt citera i första hand Walter Benjamin, men även Goethe.

Jag rekommenderar boken å det varmaste, för det är en mycket fin läsupplevelse när man väl kommer in i handlingen.

En halv gul sol var den andra boken av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läst. Den första var Lila hibiskus. Den boken var mycket bra, och jag skulle vilja säga att denna är ännu bättre.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist är sist ut idag.

Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet. Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.

När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.

De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem. Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

Boktolvan 2024 En redovisning

Det finns något som heter Boktolvan och 2024 var tredje gången som jag hängde på. Den går ut på att läsa tolv böcker av tolv olika författare som man inte läst något av tidigare. Här nedan är namnen på de tolv författare jag valt och de böcker av dem som jag tänkte läsa under 2024. Tyvärr hann jag inte med alla tolv, men jag tänker läsa återstående den här månaden. Därför hoppar jag över den 2025, för jag känner att det blir så många utmaningar att jag inte hinner med ett antal böcker som jag vill läsa.

• H.S. Palladino (Den som fruktar snön)
• Marit Kapla (Osebol)
• Patricia Highsmith (Människors mörker - Två romaner om besatthet)
• Alice Feeney (Daisy Darker)
• Jo Callaghan (På ett ögonblick)
• Gabrielle Zevin (Livet enligt Fikry)
• Sherry Jones (Medinas juvel)
• Marina Keyes (Vattenmelonen)
• Marianne Stenstedt (Tillstånd för utresa önskas)
• Richard Marsh (Skalbaggen)
• Louise Penny (Den grymmaste månaden)
• Golnaz Hashemsadeh Bonde (Hon är inte jag)

En smakebit på søndag: Hon är inte jag

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Hon är inte jag och är skriven av Golnaz Hashemzadeh.

Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna, men det nya landet krossar äktenskapet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrar.

Men pappas revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle blir hon kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte och för den som måste vara bäst finns inget andrum.

Smakbiten är hämtad från sidan 105:

Hon sprang bort mot Volvon med Evelinas besvikna blick studsande mot ryggen.

"Nu har hon börjat igen, din mamma. Hon vill gå. Hon vill lämna oss och gå." Pappa stod på insidan av bildörren. Lutade sin kroppsvikt mot den. Sökte något som kunde bära honom.

Hon gick förbi honom. Satte sig i baksätet och såg till att alla fönster var uppvevade. Hennes kropp var spänd som gummit i studsmattan. Allt som for mot henne måste studsa bort. Inom henne inget utrymme kvar.

Veckans mening v. 2 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh.

Hon förstod inte hur polisen kunde vara en kvinna; en kvinna med så ljust, så tunt hår.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-01-08

Jag har ingen längtan efter att bli jämlik mannen. Jag föredrar att behålla min överlägsenhet. (Lucy Maud Montgomery)

Tisdagstrion: Kungar (Heliga Tre Konungars dag igår)

Dags för årets första tisdagstrio! Det får bli kunglig glans idag. Denna tisdags tema är: Kungar. Igår var det trettondagen, vilken också kallas Heliga Tre Konungars dag, fastän Bibeln varken anger antalet vise män eller att de skulle ha varit konungar.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Gamle Kungen är en biografi av Kjell Fridh. Vem som är "gamle kungen" kan vara en generationsfråga. Jag minns när jag för första gången använde uttrycket när jag talade med mamma. Detta måste ha varit på 1970-talet. För henne var gamle kungen Gustaf V. Men för mig var det Gustaf VI Adolf, och det är också honom denna biografi handlar.

På bilden ser vi kungen med en korg bland rosorna. Vi kan nog utgå ifrån att bilden är tagen på Sofiero, där Gustaf VI Adolf brukade tillbringa somrarna.

Sofiero slott byggdes till hertigparet av Östergötland, prins Oscar och prinsessan Sofia, sedermera kung Oscar II och drottning Sofia.

När hertigen av Skåne, prins Gustaf Adolf, gifte sig med den brittiska prinsessan Margaret, så fick de Sofiero i bröllopspresent. De båda är kända som kung Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta.

Henrik VIII:s sex hustrur av Antonia Fraser handlar om precis det som titeln anger.

Henrik VIII av England är en av detta lands mest kända monarker, och det beror just på att han var gift hela sex gånger och kanske även därför att lät halshugga två av sina hustrur.

Man kan utifrån detta få intrycket att kungens alla äktenskap var kortvariga. Men hans första äktenskap, det med Katarina av Aragonien, varade i 24 år. Henrik VIII var kung i 38 år och under den tiden var Katarina av Aragonien drottning i 24 år. Det var på slutet som kungen avverkade sina drottningar i rask takt.

Till sist Ingvar Anderssons bok om Erik XIV. Erik är nog en av den svenska kungalängdens mest mångfacetterade personligheterna.

Han var nog den dittills mest välutbildade konungen. Han talade flera språk flytande, inklusive latin. Som kronprins hade han stora planer, bland annat ville han gifta sig med den engelska drottningen Elisabet I. Han var på väg att resa till England när han nåddes av beskedet om faderns död och han fick återvända till Stockholm. Elisabet var i vilket fall som helst inte intresserad av honom.

Men än mer är han känd för sin mentalsjukdom. Han var sjukligt misstänksam och vid något tillfälle begav han sig ner i fängelsehålorna och tog med egen hand livet av några fångar som han betraktade som extra farliga fiender.

Den enda som kunde lugna honom var den unga ofrälse Karin Månsdotter. Hon var hans stora kärlek och han fick flera barn med henne och gifte sig med henne.

Hans vansinne kunde nog stormännen förlika sig med, men inte att Karin skulle bli drottning. Erik avsattes av sina bröder och brodern Johan III uppsteg på tronen. Erik fängslades, men utgjorde ändå ett hot mot den nye kungen eftersom han ju var den rättmätige konungen. Han dog dock i fängelset, förgiftad med arsenik. Enligt uppgifter ska giftet ha legat i ärtsoppan. Det råder nog inga tvivel om att det var hans bror Johan som hade beordrat mordet. Ingen skulle ha vågat mörda kungens bror utan kungens vetskap och samtycke.

Tisdagstrion drar igång igen

Dags igen för tisdagstrion. Jag har fyllt på med nya ämnen för det första halvåret. Klicka på symbolen högst upp i högra spalten. Eller kolla nedanför den här texten:

• Vecka 2: Kungar (Heliga Tre Konungars dag igår)
• Vecka 3: Gult omslag
• Vecka 4: Snö
• Vecka 5: Pengar
• Vecka 6: Afrika
• Vecka 7: Barn på omslaget
• Vecka 8: Musik (i titel eller på omslaget)
• Vecka 9: Islam (Ramadan inleds på lördag)
• Vecka 10: Bakverk och konfektyr på omslag eller i innehåll (Fettisdagen idag)
• Vecka 11: Jämtland (Republiken Jämtlands nationaldag i morgon)
• Vecka 12: Vår - i handling eller på omslag (Vårdagjämningen på torsdag)
• Vecka 13: Tid och klockor (Sommartiden börjar på söndag)
• Vecka 14: Lurendrejeri och skämt (Första april idag)
• Vecka 15: Asien (asiatiska författare eller asiatiskt innehåll)
• Vecka 16: Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag)
• Vecka 17: Göteborg - författare eller handling från Göteborg (Glenn har namnsdag)
• Vecka 18: 1700-talet (böcker om 1700-talet eller handling från 1700-talet)
• Vecka 19: Norrland från Lappland till Gästrikland
• Vecka 20: Skildringar av USA
• Vecka 21: Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare
• Vecka 22: Flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärds dag på torsdag)
• Vecka 23: Danska författare (Danmarks grundlagsdag i morgon)
• Vecka 24: Öar
• Vecka 25: Isländska författare (Islands nationaldag idag)
• Vecka 26: Sommar och värme

Mitt liv som död av Håkan Mattsson

Titel: Mitt liv som död

Författare: Håkan Mattsson

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 296

Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer.

Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.

Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning - något som inget har kunnat förbereda Mathias på.

Mitt liv som död av Håkan Mattsson är sista delen i Livet och döden-trilogin. De tidigare delarna är Döden för oss samman och Livet skiljer oss åt.

Nu ska allt knytas samman. Alla märkliga turer in i gränslandet mellan liv och död och de mord som man fick läsa om i de tidigare delarna. Jag har tidigare sagt att Mattssons böcker är välskrivna, och det håller jag fast vid. Ändå kan jag inte låta bli att känna en viss lättnad över att vi nu nått fram till slutet.

Historien om en stiftelse som på ett märkligt sätt lyckas försätta människor i ett sådant tillstånd att de kan hamna i en nära döden-upplevelse, samtidigt som forskarna kan se samma saker som försökspersonerna gör är lite för skruvad. Nu blir det mer av samma sak. Samtidigt får vi en förklaring till den oresonliga ondska som driver några av karaktärerna i böckerna. Det känns inte trovärdigt.

Den som läst de två första delarna ska naturligtvis även försöka sig på avslutningsdelen. Läsaren får trots allt veta hur författaren tänkt sig att allt hör ihop. Men jag hoppas att Håkan Mattsson skriver fler romaner med mer verklighetsförankring, för han har definitivt talang för att skriva spänningslitteratur.

I Kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 32: Läs en roman du fått. (Jag fick den som recensionsex av förlaget.)

Gott Nytt År!