Författare: Marianne Stenstedt
Förlag: Ristrands (2023)
Antal sidor: 252
I september 1946 återvänder tysk-svenske Erik Jollasse från sovjetisk krigsfångenskap till sin hemstad Hanau. Staden och det hus där han bott ligger i ruiner. Han är sjuk och mager och har minnen från kriget som håller honom vaken om nätterna.
Men han bär också på någonting annat, en hemlighet, som fått förödande konsekvenser om den avslöjats. Kanske hade han fått fängelse, eller ännu värre, blivit satt i koncentrationsläger. För att fly sina minnen och bevara sin hemlighet är det enda Erik vill att återförenas med familjen i Sverige.
Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt har jag fått som recensionsexemplar. Tack för det.
Boken är faktiskt ett stycke familjehistoria. Huvudpersonen Erik Jollasse har verkligen funnits och han var mormorsbror till författaren. Han satt verkligen i sovjetiska fångläger innan han fick möjlighet att återvända till Tyskland. Men det var ett helt annorlunda Tyskland. Nazismen var krossad, men det var även många av städerna inklusive Eriks hemstad Hanau. I familjens gamla hus hade en annan, hemlös familj flyttat in i källaren. Själva boningshuset var förstört.
Marianne Stenstedt vet naturligtvis inte allt om sin mormorsbror och vad han kände och tänkte. Hon har fått använda författarens litterära frihet. Erik framställs till exempel som homosexuell. Om han var det vet hon inte. Han kom i vart fall aldrig ut ur garderoben. Men hon tror sig ändå ha förstått att det var så. Till syvende og sidst spelar det ingen roll för historien.
Boken ger en god bild av hur det måste ha varit och sett ut i Tyskland efter kriget, och det är bra att detta lyfts fram. På grund av Hitler och nazismen känner de flesta av oss en avsky för landet under den epoken. Det fanns så många i Europa som farit illa under Nazi-Tysklands härjningar. I dödslägren mördades judar, zigenare, homosexuella, utvecklingsstörda och flera andra grupper. Det är lätt att glömma bort att de tyskar som levde i sitt sönderbombade land efter kriget också var offer. De allierade gjorde sitt bästa för att utplåna viktiga kulturella stadsområden. Den obefogade terrorbombningen av Dresden är ett exempel. Här tycker jag att denna bok ger oss en möjlighet att även få en insikt i det oerhörda lidande som drabbade tyskarna.
På minussidan finns att boken bitvis är riktigt tråkig. Det blir för mycket detaljer kring hur slitna kläderna var, hur kallt det kunde vara, hur ont om mat det var, hur fantastiskt det var att få kaffebönor och leverpastej från Sverige. Visst förstår jag att författaren har velat ge en ingående bild av lidandet, men till slut känner jag som läsare att nu har jag fattat poängen. Var vänlig gå vidare! Boken hade vunnit på vissa delar hade kortats av.
Tillstånd för utresa önskas är min åttonde bok i utmaningen Boktolvan 2024.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar