måndag 12 oktober 2015

Tematrio - Krig, flykt, exil

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om krig, flykt och att leva i exil. Så här skriver Lyran: I morgon ska jag prata på stadsbiblioteket i Karlstad om litteratur som handlar om krig, flykt och liv i exil. Jag har rätt många idéer, men tar gärna emot lite tips så här i sista minuten. Berätta om böcker som handlar om människor som upplever krig, flyr och lever i exil. 

Jag väljer tre klassiker, av vilka jag har läst de två första.

Den första bok jag kommer att tänka på är nobelpristagaren Harry Martinssons Aniara. Goldondern Aniara är en jättelik rymdfarkost, som transporterar människor bort från Jorden, som förötts av miljöförstöring och kärnvapenkrig.
Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.

Därefter har jag valt Johan Henrik Runebergs synnerligen nationalistiska Fänrik Ståls sägner, som utspelar sig under kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-09 då Sverige förlorade Finland.
Fänrik Ståls sägner inleds med dikten Vårt land, vars första och sista verser är Finlands nationalsång.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.

Den tredje boken har jag tyvärr inte läst. Det är Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt (originaltitel: Im Westen nichts neues). Den utgavs 1929 och är en skarp vidräkning med krigspropagandan under första världskriget.
Boken tillhörde dem som nazisterna brände i sina bokbål, men då levde författaren redan i exil i USA.

24 kommentarer:

  1. Fänrik Ståls sägner har jag fått av min mamma men har ännu inte hunnit sätta igång med att läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är ganska svulstig, men intressant som tidsdokument från nationalismens stora århundrade - 1800-talet.

      Radera
  2. Jag har inte läst en enda av dina. Men den sista får du ta och läsa. :)

    SvaraRadera
  3. Aniara är ju bra, Runebergs är ju en riktig klassiker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Sven Dufva är inte dum. Eller jo, det är han ju, men berättelsen är inte så tokig.

      Radera
  4. Robert, ska vi utmana varandra? Jag har inte heller läst "På västfronten intet nytt" men jag har köpt den i en vacker pocketutgåva som nu ligger på nattduksbordet. Kände att det hörde till allmänbildningen att ha läst den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vi väl göra, men jag måste nog läsa ut Nybyggarna och Sista brevet till Sverige först.

      Radera
    2. Jag har också lovat bort mig på några böcker - bokklubben bland annat - så jag kan inte hugga in på "Västfronten" just nu. Men det vore roligt att läsa den och se om vi tycker hyfsat lika. Kanske få med oss ytterligare några!

      Radera
  5. Tre mycket bra tips! Aniara, att jag inte tänkte på den. "På västfronten intet nytt" är väl värd att läsas, inte särskilt svårläst, mycket lera och eländes skyttegravar. En bra kontrast mot den naiva och orealistiska krigsskildringen hos Runeberg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Runeberg framstår idag som en ren parodi, men Runeberg själv var nog förfärligt seriös när han skrev Fänrik Ståls sägner.
      Det får nog bli På västfronten intet nytt vad det lider.

      Radera
  6. Inte läst någon av dessa. Jag har tänkt att jag ska ge Aniara en chans i framtiden, trots att jag inte gillade Martinsons poesi. Tre mycket intressanta tips.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fänrik Ståls sägner kan man läsa för att det är roligt att ta del av ett för oss främmande sätt att skildra kriget.
      Aniara är ett märkligt verk. En konstig blandning. Men lite kul att ha läst :)

      Radera
  7. På Västfronten intet nytt är mycket bra. Aniaria har jag undvikit eftersom jag inte är så pepp på böcker på vers. Men någon gång ska jag läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag sade i kommentaren ovan. Det är lite kul att ha läst den.

      Radera
  8. På Västfronten intet nytt läste jag i skolan. (mååånga år sedan :-) ) Men kommer ihåg att jag tyckte den var väldigt bra. Skulle nog behöva läsa om den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte klokt vad man fick läsa i skolan. Candide, Pärlan, dikter av Stagnelius... ;)
      Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård.

      Radera
    2. Eller hur. Flera av de böckerna jag inte alls tyckte om under skoltiden har jag läst om i vuxen ålder och fått en helt annan uppfattning om dem. Ett exempel är: Rid i natt av Wilhelm Moberg.

      Radera
  9. Aniara fick jag i någon sorts grafisk version för ett tag sedan. Har varken läst den eller originalet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grafisk version? Det låter spännande :)

      Radera
  10. På västfronten intet nytt har jag skam till sägandes inte läst. och ännu hemskare är det att jag inte läst min landsmans Aniara trots att jag i övrigt är så förtjust i hans lyrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får nog ta upp Joelindas utmaning och läsa På västfronten intet nytt :)

      Radera
  11. Undrar om jag skulle klara av att läsa en bok på vers, har en tendens att skumma när sådana bitar kommer i böcker (som t.ex. Sagan om ringen).

    SvaraRadera