Helgfråga från Mias bokhörna. Alla böcker är inte bra. En del vill man inte alls rekommendera till andra. Helgfrågan lyder:
Vilken bok som var så dålig att du inte kan rekommendera den kan du nämna?
I början av boken skriver författaren om gentrifieringen av Stockholm. De som bott i Liljeholmen och Gröndal trängs undan, för nu ska den kapitalstarka medelklassen ta över området. Det är en viktig politisk fråga att engagera sig i och det gläder mig att det tas upp i boken, men den glädjen falnar när jag upptäcker att utgivningschefen Niklas Leavy är just en av dessa kapitalstarka som flyttat till Gröndal.
Många gånger använder sig Leavy av ett uttrycksfullt blomstrande språk, men efter ett tag gör det mig trött. Det passar inte riktigt in i denna kioskdeckare.
Något annat som gör mig trött är att få följa den perversa kvinnliga huvudpersonens sadistiska sexlekar. Hon kontaktar män som hon binder och sedan piskar så att blodet skvätter. Kioskdeckare var ordet.
I baksidestexten sägs att det i hennes barndoms Värmland finns minnen hon helst inte vill bli påmind om. Okej, men det blir hon heller inte. Läsaren får inte veta vad detta är för några barndomsminnen. Hon har även ett synnerligen komplicerat förhållande till sin son, som inte vill ha kontakt med henne. Varför får vi inte veta.
Hur är det då med de bestialiska morden som boken ju ska handla om. De tycks vara utförda av en varulv. Ja ni läste rätt. En varulv!
När jag läst klart boken kan jag konstatera att mordfallen aldrig löstes. Istället var det gamla brott från 1980-talet som klarades upp. Men om polisen någonsin fick veta detta framgår inte.
På omslaget står att detta är första delen i trilogin Stockholm calling. Det ska alltså komma två delar till. Varför det?
Många gånger använder sig Leavy av ett uttrycksfullt blomstrande språk, men efter ett tag gör det mig trött. Det passar inte riktigt in i denna kioskdeckare.
Något annat som gör mig trött är att få följa den perversa kvinnliga huvudpersonens sadistiska sexlekar. Hon kontaktar män som hon binder och sedan piskar så att blodet skvätter. Kioskdeckare var ordet.
I baksidestexten sägs att det i hennes barndoms Värmland finns minnen hon helst inte vill bli påmind om. Okej, men det blir hon heller inte. Läsaren får inte veta vad detta är för några barndomsminnen. Hon har även ett synnerligen komplicerat förhållande till sin son, som inte vill ha kontakt med henne. Varför får vi inte veta.
Hur är det då med de bestialiska morden som boken ju ska handla om. De tycks vara utförda av en varulv. Ja ni läste rätt. En varulv!
När jag läst klart boken kan jag konstatera att mordfallen aldrig löstes. Istället var det gamla brott från 1980-talet som klarades upp. Men om polisen någonsin fick veta detta framgår inte.
På omslaget står att detta är första delen i trilogin Stockholm calling. Det ska alltså komma två delar till. Varför det?
Det lät verkligen inte som en höjdare.
SvaraRaderaDen var en besvikelse.
Raderaokänd författare och bok
SvaraRaderaFörfattaren kan kanske bli bättre. Den här boken kan göra det samma.
Raderamen kallar du den dålig? det låter inte som en bok jag skulle vilja läsa även om titeln kunde lockat mig
SvaraRaderaJag kallar den dålig, eftersom den blandar genrer på ett oskickligt sätt. Samhällskritisk, men når inte ända fram. Deckare där fallen inte blir lösta. Och en varulv mitt upp i alltsammans. Och våldsporr också.
RaderaHoppsan! Din recension är hur som helst rolig att läsa, boken lovar jag att akta mig för.
SvaraRaderaUtan att vilja förhäva mig tror jag att min recension är betydligt bättre än boken :))
RaderaVilken blandning. Varulvarna kändes som ett annorlunda grepp.
SvaraRaderaJa, det är helt okej att skriva en bok om spöken, varulvar, vampyrer och så vidare, men då ska det vara en sån genre.
RaderaUsch, det där lät ju ruskigt dåligt. Och så varulv upp i allting också... vilken röra.
SvaraRaderaJag var verkligen besviken.
RaderaDet känns som mycket onödigt våld.
SvaraRaderaJa.
Radera