lördag 24 september 2022

Veckans mening v. 38

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Metro 2033 av Dimitry Glukhovsky. 

Man betraktade böcker som något heligt, som det sista minnet av en vacker värld som höll på att falla i glömska.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

14 kommentarer:

  1. Den meningen känns lite lätt obekant ... Min är dagsaktuell: http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2022/09/veckans-mening-om-ukraina.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev visst något fel när jag lade upp inlägget. Meningen ska inte vara "X". Nu är den rätta meningen inlagd.

      Radera
  2. Enkel gissningslek: https://bloggbokhyllan.blogspot.com/2022/09/guess-who.html

    SvaraRadera
  3. Här kommer min mening
    https://rammengarden.blogspot.com/2022/09/veckans-mening-v-38.html

    SvaraRadera
  4. din tänkvärda mening är u ganska kort, Robert, så jag kompletterar med en ganska lång: https://mrscalloway.blogspot.com/2022/09/veckans-mening-v-38.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte meningen att den skulle vara så kort ;)

      Radera
  5. Nu hänger jag med lite bättre ... och den där känslan har jag också lite av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu mer i den värld boken beskriver, där människospillror lever i tunnelbanesystemet och böcker är sällsynta.

      Radera
  6. den meningen var ju lite annorlunda. fin mening. håller med Klimakteriehäxan. det känns som om vi var där på något sätt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den meningen har lite mer djup ;)

      Radera